MÄRKLIGT NOG KAN TRYCKTA ord förmedla känslan av naturen som musik. Det gör Staffan Börjesson i Ingen kan sitta som en grönsnabbvinge, om fjärilar, Nabokov och musik (Atlantis). Han tar också texten ett steg längre, mot skönhetens gåta i en sparsmakad bok som i sin knappa text rymmer så mycket kunnande om natur, litteratur och musik att det utan vidare hade kunnat vecklas ut på hundratals sidor. Nu läser jag allt under ett par tunnelbaneresor, men får med mig så mycket tankestoff att det bär genom många och långa naturpromenader. Jag kan inte mycket om fjärilar, men har tillräckligt med upplevelser för att hitta känslan av undflyende skönhet. Aspfjärilen på grusvägen som vidvingad fladdrar upp i löv­kronorna. Börjesson närmar sig begreppet skönhet genom att kliva ut ur den traditionella naturbetraktelsen och fritt koppla fjärilar till musik och vrida på ordet skönhet. Efter läsningen ser världen lite annorlunda ut, lite mer toner mellan blommorna. Det är beundransvärt gjort, anspråkslöst och – musikaliskt i sin enkelhet.

NATIONALNYCKELN senaste del, Stövsländor, Psocoptera, bidrar på sitt sätt också till att vidga seendet. Närkontakten med bilderna av dessa små millimeterstora varelsers ögon, kännetecken som små gluggar i vingarnas mönsterbild, behåring och fläckar – och alla deras namn; Vem vill inte gärna möta en luffarboklus, tunnbandad fransgaffelslända eller gråögd kalvingeslända? Och dessutom vara säker på att det är just en sådan som strövar under luppen. Berättelsen om alla arterna berikar oss med fakta som gör världen större. Och på något sätt vackrare. För den som vill ha svar utan att fördjupa sig i specialverk, finns jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. I boken Hur mycket blåst klarar en fluga? (Norstedts) svarar jourhavande biolog Lars-Åke Janzon på alla möjliga och omöjliga frågor om svenska djur i urval av Susanne Liljenström. Frågorna varvas med enkla visste-du-att-sammanställningar. Det är rolig läsning med frågor som både barn och vuxna har. Jag får veta att flugor inte sover, och genast undrar jag hur man egentligen kan veta det? Finns det verkligen en gräns mellan sömn och vila? För vilar gör de, enligt biologen. Men hur kan vi veta att inte flugor drömmer? Det tål att grubbla på. Naturen är outtömlig på filosofisk näring.

En visst mått av sådan näring kan behövas för att orka ge sig i kast med Sverige i nytt klimat – våtvarm utmaning (Formas Fokuserar). Boken är den sista i en pockettriologi om klimatförändringar och en lång rad forskare inom olika områden berättar hur vi kan möta och hantera klimatproblemen. De intressantaste kapitlen, tycker jag, handlar om klass- och könsskillnader i klimatpåverkan, konsekvenser och åtgärder. Kapitlen om skogens klimatnytta väcker också en hel del intressanta frågor, som om det verkligen kan vara rätt att den brukade skogen är bäst för klimatet?

TILL SIST EN BOK OM den närmaste naturen Vad jag finner i trädgården av Peter Larsson (Norstedts). Peter Larssons bilder är, tycker jag, lite väl spröda, men urvalet och helheten är väldigt bra för den som kan lite och vill veta lite mer om närnaturen. Någon gång kan jag sakna vissa fakta. Boken tar till exempel upp kattugglan, den vanligaste ugglan i stor del av landet, och den som man ser nära bebyggelse. Den är blekt skir på bilden, men läsaren borde få veta att den också finns i en betydligt mer rödbrun färgvariant. Den som vill sätta ett namn på den som hoar mellan träden kan annars förbli osäker.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.