DET ÄR DEN 9 november. Klockan är 5.15 och väckarklockan ringer. Jag kliver upp för att följa de sista rafflande tim-marna av den amerikanska valvakan och det första jag hör är: ”Det är nu högst sannolikt att USA:s nästa president blir Donald Trump”. Det känns så overkligt. 

Trump är en välkänd klimatförnekare. Han, liksom stora delar av det republikanska partiet, ignorerar etablerad och underbyggd klimatvetenskap. Klimatförändringarna är, enligt Trump, ”bullshit” och en ”kinesisk bluff”. Obamas uttalanden om att den globala uppvärmningen är det allvarligaste hotet har Trump bemött med att det är ”ett av de dummaste politiska uttalanden som jag någonsin hört”. USA var med president Obama i spetsen tidigt ute med att ratificera Parisavtalet. Trump vill att USA ska sluta finansiera FN:s klimatarbete och dra sig ur Parisavtalet – vilket är möjligt utan kongressens stöd. Flera kända klimatskeptiker och oljelobbyister sägs vara aktuella för framtida centrala uppdrag i administrationen.

Eftersom Republikanerna har majoritet i kongressen har Trump dessutom stora möjligheter att förverkliga många av sina vallöften, som att: 

 skrota alla de regelverk som president Obama infört för att minska USA:s utsläpp av koldioxid, inklusive den så kallade Clean Power Plan för förnybar energi. Trump vill stoppa ”kriget mot kol”;  

 avveckla Environmental Protection Agency (EPA), det amerikanska Naturvårdsverket. ”Vad de gör är en skam”, har Trump sagt;  

 slopa regleringar av exempelvis kvicksilverutsläpp, smog och kolaska; 

 upphäva alla federala utgifter för förnybar energi, inklusive forskning och utveckling för vindkraft, solenergi och elfordon.

Att Trump nu är USA:s president är naturligtvis ett mycket stort bakslag för det globala miljö- och klimatarbetet. Samtidigt finns det många andra, mycket starka krafter som drar åt precis motsatt håll. Vi är på väg in i en fossilfri era, det kan inte Donald Trump ignorera oavsett hur mycket han avskyr klimatvetenskapen och älskar kol och olja. Opinionen mot smutsig energi växer sig starkare världen över. I såväl Kina som USA installeras mer sol och vind än någonsin, och precis som i EU är den förnybara energisektorn där en enormt stark tillväxtmarknad som sysselsätter hundratusentals människor. Marknadspriserna på förnybar el rasar snabbare än någon hade kunnat förutspå, och marknaden och näringslivet har hoppat på tåget. Det är helt enkelt en mycket dålig framtidsstrategi att inte kliva på det förnybara tåget nu. Ur ett klimatperspektiv är detta verkligt hoppfullt.

Parisavtalet kommer att finnas kvar även om USA väljer att trappa ner sitt engagemang. Aktörer som EU och Kina kommer att få växla upp sitt engagemang och ta ledarskap i kommande års förhandlingar om hur avtalet ska omsättas i handling. 

Den globala miljörörelsens reaktion på det amerikanska valresultatet var kraftig. Men det var inte någon apatisk eller lamslagen reaktion. Istället var budskapet: vi ger oss inte! Vår vision om en bättre värld och en frisk planet är orubblig. Den är stark och växer sig allt starkare. Känslan av frustration och ilska kommer att omsättas i ett ännu större engagemang. Tillsammans kan vi flytta berg.  

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.