Annons

Trygg föda

EKO * Kan man äta bläckfisk med gott samvete, och vad är det för konstig formation som växt på linan till en kräftbur? Ekofrågorna är många, här är svaren.

Snällare än den ser ut

Vet ni vad det här är för någon insekt? Jag hittade den i min trädgård i våras, sittandes i gräset under en björk. Den var ungefär tre centimeter lång.

Emelie Nygren, Södra Sandby

Insekten är en stor klubbhornstekel, Cimbex femoratus. Det är en växtstekel vars larver lever främst på björkblad. Arten kan hittas i hela landet, gärna i trädgårdar eller lövskogar med björk. Larven är nattaktiv, blir upp till fyra centimeter lång och påminner om en småknottrig, ganska tjock, ljusgrön fjärilslarv med mörk ryggstrimma. Den spenderar vintern i en tjock kokong fäst vid en kvist, förpuppar sig tidigt på våren och kläcks lite senare.

Den fullbildade insekten flyger surrande runt bland träden och kan då påminna om en stor geting, men skiljs – liksom andra växtsteklar – lätt från getingar och andra midjesteklar genom att bakkroppen är brett fästad vid mellankroppen, den saknar alltså getingmidja. Även om den kanske ser farlig ut så saknar den gadd och sticks inte.

UG

Följder av jaktstopp

Om all jakt i Sverige upphörde i dag, hur skulle detta påverka den svenska naturen?

Mats Lundin

Det är svårt att ge ett uttömmande svar, men ett jaktstopp skulle sannolikt få rätt stora konsekvenser på kort sikt eftersom jakten i dag är en viktig populationsreglerande faktor bland annat för de stora klövdjuren. Betestrycket från älg och rådjur är redan så hårt att flera arter av lövträd, som asp, rönn och sälg, har svårt att nå vuxen ålder. Det påverkar många arter av lavar, svampar, insekter och fåglar som är beroende av dessa lövträd.

Lokalt skulle rovdjuren kunna reglera viltet, men inte i hela landet. Dagens drygt 200 vargar beräknas slå mellan 5 000 och 10 000 älgar per år, men jägarna skjuter upp emot 90 000 årligen.

Vildsvinen ökar snabbt i antal och de skulle antagligen öka ännu snabbare i södra och mellersta Sverige. Troligen finns i dag över 150 000 vildsvin, trots jakt. De orsakar skador på jordbruket och de kan också jaga marklevande fåglar.

På sikt kan en växande vargstam kanske reglera vildsvinens, älgarnas och rådjurens antal, och någon form av balans skulle kunna uppstå mellan rovdjur och byten så småningom. Men till dess skulle viltolyckorna i trafiken bli många fler.

Ett annat problem är minken. I vissa områden omintetgör den nästan sjöfåglarnas häckningar, så jakten på mink är intensiv. Minken hör inte hemma i vår natur så inhemska fågelarters häckningsvanor är inte anpassade till minken. Men det finns tecken på att några fågel­arter nu börjar söka boplatser som är mer svåråtkomliga för minken.

Klas Hjelm, naturvårdsexpert, SNF

Trista bruna blåbär

De två senaste åren har uppskattningsvis en tredjedel del av blåbären i Pajala-trakten haft en konstig brunaktig färg och varit svampiga i konsistensen. De är inte lika runda som vanligt utan verkar nästan vara avkapade på mitten. De smakar heller inte lika gott som de brukar. Är det här någon sjukdom? Kan det vara farligt att använda dessa bär, de är så många att det är svårt att rensa bort dem?

Jenny A, Tärendö.

Blåbären har troligen angripits av en svampsjukdom, något som var ganska vanlig förra året, berättar svampexperten Pelle Holmberg. Hittar man bär som är angripna av mikrosvampar – som mögel och jästsvampar – bör man inte äta. Svamparna gör att substratet – alltså blåbäret – ruttnar, och mögel kan bilda gifter som inte försvinner vid kokning.

Annars är blåbär är riktigt nyttiga, de innehåller rikligt med antioxidanter och vitaminer. Blåbär är en av Sveriges vanligaste växter och karaktärsväxt för vår vanligaste skogstyp, blåbärsgranskogen. De flesta blåbären är täckta av en tunn vaxhinna som skyddar bäret mot fukt och uttorkning och ger dem en matt, ljusblå färg. Vissa individer saknar anlaget för att utveckla vaxhinnan och är därför blanka och svartblå och de ansågs i folk­tron vara oätliga.

Blåbärsblomman befruktas av pollinerande insekter, oftast av humlor. Ska bären bli stora och fina måste de normalt besökas flera gånger så att alla fröämnen blir befruktade.

II

Bättre koka i kokare

Jag har läst att man ska koka upp vattnet

i vattenkokare, även till matlagning. Hur är det egentligen med energiåtgången om man kokar upp vattnet i en gryta på ­spisen, jämfört med om man häller kokande vatten från en kokare i kastrullen?

Man sparar ju onekligen tid när man använder vattenkokaren.

Helena Stenport, Falun

Allra oftast sparar man energi om man först kokar upp vattnet i en kokare och sedan häller över det i kastrullen. Energiförlusterna blir mycket mindre när spiralen är i direktkontakt med vattnet, som i många vattenkokare, jämfört med när värmen ska gå från platta till kastrull.

Den kortare uppvärmningstiden gör också att mindre energi hinner läcka ut till omgivningen. Men har man en ny induktionsspis – som är effektivare än en traditionell spis – och en kastrull som passar på plattan, och en ineffektiv vattenkokare, kan det vara bättre att använda spisen.

Om man vill minska miljöbelastningen ytterligare kan man använda el märkt med Bra Miljöval, ta vara på eftervärmen och hålla plattan ren från smuts.

EE

Okej att äta bläckfisk?

I debatten kring utfiskning av haven och icke hållbara fångstmetoder har jag aldrig hört något nämnas om bläckfiskar. Jag undrar om det är okej att äta bläckfisk, ur ett utfiskningsperspektiv, ur hållbarhetsperpektiv och vad gäller fångstmetoder?

Ellen Lindh, Uppsala

Mycket av bläckfisken som kommer till Europa fiskas utanför Västafrika. Naturskyddsföreningen anser att EUs fiskeavtal med Västafrikanska länder som Mauretanien, där mycket bläckfisk fångas, Guinea Bissau och Marocko borde skärpas.

Till exempel konkurrerar EU-båtar med lokalbefolkningens om resurserna.

Det största problemet i regionen är det utbredda tjuvfisket. I vissa länder sägs det uppgå till mellan en fjärdedel och hälften av allt fiske, och mycket av den olagliga fångsten hamnar så småningom i Europa.

Det är mycket svårt att veta om bläckfisken vi äter är lagligt fiskad eller stulen. Det är också svårt att veta om bestånden är bärkraftiga och metoderna justa.

Både EU och FNs livsmedelsorganisation FAO arbetar för ökad spårbarhet och minskat tjuvfiske. Naturskyddsföreningen arbetar också för mindre tjuvfiske, mer spår­bara fiskprodukter och rättvisa fiskeavtal.

Så man kan inte veta om bläckfisken är okej, men fråga alltid i fiskdisken var fisk­en är fångad så att handlaren förstår att det är viktigt.

Kajsa Garpe, fiskehandläggare, SNF

Värmeljus igen

I nr 1/10 skrev ni att när man ska återvinna värmeljus så ska man separera aluminumkoppen från vekehållaren av stål.

Jag brukar samla småprylar av metallkapsyler, aluminiumfolie och sådant i plåtburkar. När de är fulla stänger jag, och lämnar dem till metallåtervinning.

Kan metallerna separeras då? Kan förpackningar av både plast och aluminium lämnas till metallåtervinningen?

Elov L

Det bästa är att lägga alla metallförpackningar separerade i metallåtervinningen så att de lätt kan sorteras.

Om en förpackning består av olika material ska den sorteras efter det material den innehåller mest av. Det kan vara ganska svårt att räkna ut om de sitter ihop, men oftast står det på förpackningen hur man ska sortera den.

EE

Konstig formation

När vi fiskade kräftor hittade vi en tidigare bur som sjunkit ned så djupt att flötet kommit under ytan. Buren hade legat i sjön Nimmern i Östergötland i minst ett år, kanske två. På linan växte detta. Vad är det?

Peter Fall, Årteryd

Den här skapelsen ser verkligen intressant ut. Eftersom den inte liknar något jag tidigare sett skickade jag bilden till ett antal duktiga limnologer (limnologi, läran om inlandsvatten) runt om i landet, men ingen har med säkerhet kunnat säga hur den här formationen uppkommit. Sannolikt är det inte fråga om något som gjorts av en speciell art. Det kan i stället tänkas att det i mitten finns någon knut, alternativt någon alg, som blivit beväxt av bakterier där sedan dy har fastnat. Men jag lämnar frågan vidare: Finns det någon läsare som vet vad detta är?

UG


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i