VID KANTEN AV SJÖN sitter folk på restaurangen Seensucht (Sjölängtan) och tittar ut över marinan i solnedgången. De äter av det katalanska köket eller sippar på brasilianska drinkar.

Träinredningen är ny. Allt är nytt – även själva sjön.

Den var dagbrott för brunkol för knappt 20 år sedan.

Bitterfeld, 15 mil söderut från Berlin, nära Leipzig var på den östtyska tiden ett stort centrum för den kemiska industrin som fick sin kraft från brunkolet.

Återföreningen betydde bättre miljö – och stor arbetslöshet.

Men nya jobb har också kommit. I »Solar Valley«, utanför Bitterfeld jobbar i dag 4 000 personer. Den nyaste fabriken i Solar Valley är Solibro.

Den kunde ha legat i Trollhättan.

Tekniken är svensk. Den utvecklades under 20 år i Uppsala. En del forskning finns kvar där, och några svenskar arbetar fortfarande åt Solibro.

Men tekniken köptes 2007 av tyska Q-cells, ett av världen största solcellsföretag.

Svensk forskning, men tysk fabrik. I Sverige fanns ingen marknad och våra politiker brydde sig inte.

På fabriken jobbar 500 människor med att tillverka solceller med ett tunt skikt av CIGS (koppar, indium, gallium och selen). CIGS har en rad fördelar jämfört med andra solcellsteknologier, enligt Solibros vd Karl-Peter Merz.

Tekniken ger billiga solceller, är skonsam mot miljön och fungerar bra i hög temperatur och svagare ljus. cigs kan bli den dominerande tekniken om några år. Men konkurrensen är hård.

Fabriken kan tillverka 135 megawatt solceller på ett år – tolv gånger mer än alla solceller som installerats i Sverige. Fabriken är stor, men inte stor nog. Nästa fabrik måste bli mycket större för att få ner kostnaden per watt. Här tillverkas även konventionella kilselsolceller, men det är till CIGS-tekniken som hoppet står. Framtidstron märks i stora avdelningar för forskning och utveckling.

Större skala. Snabb produktutveckling. Mer kapital.

Här går det undan.

1998 fanns det bara 900 megawatt, MW, solceller i världen. 2010 var det 40 000 MW. Tillväxten i världen 2010 var 72 procent.

Nästan hälften av världens solceller finns i Tyskland.

Fel land för solceller, javisst.

Men det fungerar.

SOLCELLERNA GAV FÖRRA året tolv terawattimmar, exakt lika mycket som de tre reaktorerna i Oskarshamn eller två procent av all tysk el. Det ska bli mer än dubbelt så mycket 2015.

Solceller syns. När jag åker buss genom Berlins förorter ser jag i vartenda kvarter alltid något hus som har solceller på taket. Samma sak i småstäder och byar, och i hus på rena landet. Inte överallt, men ofta.

Jag ser ett hus med mörkblå takpannor. Samma färg som kiselsolceller. Jodå, pannorna är verkligen solceller. De ger lite mindre el än de platta panelerna, men de går snabbare att montera.

Inne i Berlin drivs p-mätarna med solceller. Så har det varit länge, men förr satt de på höga stolpar för att hindra tjuvar. Nu är de i huvudhöjd.

Det är inte längre lönt att stjäla dem. Priserna har fallit med hälften sedan 2008 – mycket tack vare tysk politik.

Från Tyskland har stora solcellsprogram redan spritts till Spanien, Italien, Tjeckien. De håller på att ta fart i USA, Indien, Kina och antagligen Japan (men inte i Sverige).

Kanske Tyskland inte är så fel plats ändå. Går det här så går det överallt.

Men lägre priser för modulerna betyder att andra kostnader får större betydelse: kostnader för projektering, montering, nätanslutning och mark. Mark är dock oftast ingen kostnad här där de allra flesta solcellerna sitter på hustak.

Men det finns också fält med solceller, hela kraftverk. Strax innan Bitterfeld ser jag ett från tåget: Ett helt fält med aluminiumramar för solceller, fast solcellerna har inte hunnit dit än. Det är en maffig syn, så jag skaffar en cykel och tar mig dit för att fotografera.

Här, i Muldenstein, låg tidigare ett brunkolkraftverk. Skorstenarna sprängdes i april 2011.

Den tyska återföreningen kallas på tyska die Wende, vändningen. Energiomställningen kallas die Energiewende.

Inget av dem grundade sig på en noggrann kalkyl. Inte preussisk marsch. Snarare: Good enough for rock’n roll, som man säger när man tröttnat på att stämma gitarren och vill börja spela.

SOLAR VALLEY HAMNADE i Bitterfeld mycket på grund av en aktiv kommunledning, som fixade mark 1999 till förmånliga villkor – och bygglov bokstavligen över en kafferast.

– Då handlade det bara om 40 jobb, säger Ina von Spies, informationschef på Q-Cells.

Q-Cells kan inte dra snabba växlar på det tyska energibeslutet, men hoppas att det ska ge en långsiktigare marknad. Men det framtida solsamhället kan ta ett annat spår.

– Det finns också ett starkt tryck för att ersätta kärnkraften med storskalig havsbaserad vindkraft och storskalig solkraft från Sahara. Ett sådant system skulle kräva väldigt mycket högspänningsledningar och en helt annan attityd än ett decentraliserat system med solceller på tak, vindkraft och smarta nät.

– Det beslutet är inte taget än, säger Ina.

Ina?

Det är förnamn som gäller här i Solar Valley, ett ovanligt inslag i det annars så formella och titeltokiga Tyskland.

Det avspända tilltalet är ett arv från den stora och vildvuxna antikärnkraftrörelse som solens och vindens pionjärer kom från.

Ett annat sådant arv är misstron mot alltför storskalig teknik och alltför dominerande kraftbolag, en uppfattning som uppenbart delas av en stor del av befolkningen.

– Du kan inte gå omkring med den där pennan. Du kan bara inte ha den, säger Ina vänligt men bestämt.

Hoppsan! Min penna har Vattenfalls logga.

Tyskland är fel plats för vindkraft också. Det är inte så blåsigt. Det är ont om billig reglerkraft som vattenkraft. Och det är tättbefolkat.

Men 2002 installerades nästan hälften av världens vindkraft i Tyskland. Sedan har den spritts till Spanien, Texas och Kina.

Vindkraft syns också. Från tåget ser jag kanske ett dussin vindkraftparker. Sachsen-Anhalt (där Bitterfeld ligger) och Brandenburg (som omger Berlin) får hälften av sin el från vinden.

Vinden ger Tyskland 40 terawattimmar, twh, el per år, som 6-7 kärnkraftsreaktorer. Det ska öka till 150 twh 2020 enligt regeringens hemsida. (Tysk kärnkraft ger nu cirka 130 TWh.)

Och det ska ske med färre snurror. 20 000 vindkraftverk på land ska minskas till 19 000. Elproduktionen ska öka dels med »repowering«, utbyte av äldre snurror mot större och effektivare, dels genom ett stort tillskott av offshore: Ännu större havsbaserade kraftverk.

– Det går att ersätta kärnkraft med vindkraft, konstaterar Alexander Sewohl på branschorganisationen Bundesverband Deutsche Windenergie BWE.

Och mer därtill: En studie från Fraunhofer Institute visar att det går att producera 65 procent av tysk el enbart på land.

De stora förlorarna i Tyskland i dag är de fyra stora kraftbolagen. De satsade på förlängd kärnkraft och på stora kolkraftverk. De fick storstryk om kärnkraften och har fått nästan lika mycket stryk vad gäller kolkraften. Åtminstone 17 stora kolkraftsprojekt har stoppats de senaste 3-4 åren. Strategin att skapa »rent« kol med hjälp av koldioxidlagring har kört fast på grund av starkt lokalt motstånd.

En av kraftjättarna i Tyskland är svenska Vattenfall. Företaget har fått ge upp planerna på ett kolkraftverk i Berlin, men bygger ett annat i Hamburg trots mycket motstånd. Vattenfall försökte krossa det motståndet genom att stämma den tyska staten på 1,4 miljarder euro för krångel med tillstånd!

Den striden lades ned 2010 av nye vdn. Men bolaget förknippas fortfarande med storskalighet, hårda metoder, politiska försänkningar och bristande miljöhänsyn.

Vattenfall och de andra kraftjättarna missade vindkraftsboomen för tio år sedan.

De tyska politikerna pekar med hela handen och ger ett bestämt stöd till varje energislag. Vindkraftsproducenterna får en fast, förutsägbar ersättning per kilowattimme, som trappas ned för varje år. Det skiljer sig från det svenska stödet som är marknadsbaserat och därför varierar kraftigt.

Men detta är inte hela förklaringen till den tyska succén.

Att lokalt motstånd inte förhindrat vindkraft beror enligt Alexander Sewohl på att vindkraften till stor del ägs och drivs av lokala kooperativ och att större delen av vinstskatten betalas i kommunen där vindkraftsparken finns. Det gör kommunerna mer intresserade.

– Och studier visar att acceptansen är högre där det redan finns vindkraft, säger han.

Hur ska då nätet kunna svälja variationer från sol och vind? Alexander Sewohl nämner ett antal möjligheter:

+ Vindgas – vätgas eller metan matas in i fossilgasnätet, som har stor lagerkapacitet.

+ Pumpkraftverk – en sorts baklänges vattenkraft som pumpas upp när el är billig och rinner ner igen genom turbiner när elpriset är högt. (Sådana finns och byggdes en gång för att balansera kärnkraft.)

+ Smarta nät som ökar användningen av el när det är gott om den och minskar användningen när det är ont om den.

+ Små lager med batterier.

+ El från fossilgas kan ge topp- och reservkraft

+ Export/import gentemot Norge och Sverige kan ge ytterligare en bit.

FRANK MÜLLER ÄR byggingenjören som lever som han lär. Han har sitt kontor i ett hus som han byggt och bor i med fru och två barn.

Husen är så kallade passivhus, den högsta standarden för lågenergihus. Husen får inte dra mer än 15 kilowattimmar per kvadratmeter, kwh/m². Det är tuffa krav: Boverkets norm för nya hus är 110 kwh/m².

Femvåningshusens väggar är tjocka, men husen gör ändå ett smäckert intryck.

Marginalerna för fel i något led av passivhusbyggen är små.

– Alla måste göra sitt bästa. Jag kan inte bygga hus själv. Jag behöver välmotiverade och klyftiga människor.

Inom 4-5 år byggs alla hus enligt passivhusstandard, tror Frank Müller, som också driver arbetet med att bygga ett nätverk av firmor och människor som ska bygga passivhus.

Ett passivhus är tio procent dyrare att bygga men billigare i drift. Det går jämnt ut på 8-10 år med dagens energipriser.

DET RÄCKER FÖRSTÅS inte, för det tar lång tid att byta ut Tysklands hus. Men också energisparande renovering av gamla hus kan skära rejält i energiförbrukningen.

– Upp till 80 procent, säger Frank Müller.

Här är det också vanligt med företag som lever på att spara energi åt sina kunder och dela vinsten. Det kallas energy performance contracting och förekommer också i Sverige, men i enormt mycket större skala i Tyskland.

Frank Müller tror att revolutionerna i Nordafrika har haft en större betydelse än de politiska energibesluten.

– De sista 50 åren har Väst stött diktaturer för att få billig olja. Nu när diktatorerna har störtats vill folken ha utveckling, utbildning och infrastruktur för sin olja. Det erbjuder Kina.

Vad gäller kärnkraften så sa många redan tidigare att den inte går att kontrollera.

– Nu vet vi att det inte går.

Att ersätta olja med biobränslen är fel väg, enligt Frank Müller. Det har lett till höga matpriser och hunger i Afrika.

Så det som gäller är: spara, spara, spara. Och sol, vind och bio.

Och inte bara snack.

Tysklands historia är årtal.

Enandet 1871. Världskrig 1914. Nederlag 1918. Hyperinflationen 1923. Hitler 1933. Nederlag och delning 1945. Återförening 1990.

Alla hör till världshistorien.

Lägg till 2011, året då 82 miljoner tyskar definitivt slog in på den förnybara energins väg.

---

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.