Vi vet nu att EUs handelssystem för utsläppsrätter började som ett slag i luften. Utsläppsrätterna blev för många för den första perioden som sträcker sig till och med 2007. Men principen är rätt, Naturskyddsföreningen stöder den helhjärtat.

De utsläppsrätter som föreningen nu säljer hänförs till perioden 2008 och framåt. Då har EU-politikerna minskat totalvolymen så mycket att företagen kommer att pressas. De utsläppsrätter som då tas ut ur systemet genom föreningens försäljning får klimateffekt.

En invändning kan vara att den del som SNF säljer i det stora hela är försvinnande liten. Sant. I dag. Men skulle handeln öka blir det en god utväxling och framför allt – köpet av en utsläppsrätt är en politisk handling. Symbolkraften i köpet är fortfarande dess bästa argument.

De 7 000 utsläppsrätter som Naturskyddsföreningen sålt för den första perioden fick dock inte någon reell effekt på klimatet. EU-politikerna lyckades inte hålla systemet fritt från barnsjukdomar.

SNF har kritiserats för att sko sig på handeln. Fakta är följande: SNF har betalat i snitt 147 kronor per ton för de rätter vi sålt. I mars 2006 var priset uppe i 280 kronor, men sjönk senare som en sten.

Naturskyddsföreningen har sålt utsläppsrätter för 350 kronor. Påslaget utgörs av en gåva till föreningens klimatarbete, moms och en del administrationskostnader. I debatten har priset ibland jämförts med ett mycket lågt dagspris. Gåvoandelen är betydande, men inte alls av det slag som en del debattörer hävdat.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.