I slutet av maj hölls den första globala klimatkonferensen sedan klimatmötet förra året i Durban. Delegater från närmare 200 länder samlades i Bonn för att förbereda nästa stora klimatmöte, COP 18 i Doha, Qatar i december.

Jag kunde inte närvara i Bonn, men har följt förhandlingarna via rapporter från de samarbetspartners som var på plats. Slående i rapporteringen är hur förhandlingarna dominerats av procedurfrågor, som ordningen på agendapunkter, timing för kaffepauser och val av ordförande för gruppdiskussioner.

Var fanns desperationen? Självinsikten om att förhandlingarna har fokus på fel saker? Modiga män och kvinnor som slänger pappershögarna på golvet i frustration och

i stället försöker formulera de självklara frågorna: Vart är den globala temperaturökningen på väg? Vilka beslut måste vi ta på konferensen för att hejda utvecklingen?

Lagom till konferensen i Bonn kom nya siffror från det internationella energiorganet, IEA, som visar att de globala koldioxidutsläppen nu slagit ännu ett rekord. De totala utsläppen 2011 blev 31,6 miljarder ton, en ökning med en miljard ton jämfört med året innan.

IEAs chefsekonom, Fatih Birol, sa i en kommentar till nyhetsbyrån Reuters:

– Trenden är perfekt i linje med en temperaturhöjning på sex grader, med förödande konsekvenser för planeten.

Enligt IEA behöver de globala utsläppen plana ut snabbt och nå sin topp senast 2017, för att vi ska ha en 50-procentig chans att hålla temperaturhöjningen under två grader.

FNs klimatförhandlare visade dock inte upp någon självkritik. Trots att man efter 18 års klimatförhandlingar inte kunnat fatta beslut som hejdar uppvärmningen. De gratulerade i stället sig själva till att »ha gjort framsteg som säkrar att kommande COP 18 kan ta de nästa nödvändiga stegen för att möta den långsiktiga utmaning som klimatförändringarna innebär«.

Meena Raman från Third World Network, gav följande kommentar:

– Utvecklingsländerna stod ännu en gång som förlorare i förhandlingarna eftersom ytterst lite diskuterades – och än mindre beslutades – om omfattande utsläppsminskningar i de utvecklade länderna.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.