VI SES EN SVART och lite rå kväll i Malmö. Men Azadeh Lithammer sprider värme genom sin utstrålning, en kombination av intellektuell analys och engagemang.

Hon tycker att varje besökande stockholmare måste få prova på en riktig falafel. Därför vandrar vi mot de delar av Malmö som Azadeh beskriver som sina. Hit, hem, gick hennes väg tillbaka efter studier till civilingenjör på KTH i Stockholm och flera års arbete som it-konsult. Här finns havet, den skånska naturen och mamma, – hennes identitet och hemhörighet. Hennes man, som också ”arbetar med data” – hon citerar filmen Masjävlar och skrattar – tog initiativ till flytten. Han såg att det var här i uppväxtmiljön som Azadeh blommar upp och känner harmoni. Hon lämnade konsultvärlden, huvudstaden och engagerade sig i ett hälsoprojekt med fysisk träning för kvinnor i Rosengård. Sedan kom Schysst sommar och Azadeh blev projektledare.

Azadehs långa resa till Malmö startade egentligen för nästan exakt trettio år sedan i Iran. Den gick via Schweiz och Hofors. Under mellanstadieåren flyttade familjen först till Rosengård och så småningom till en annan del av Malmö.

– När man kommer resande med tåget och landskapet öppnar sig, så platt, platt … Skåne är speciellt. Fälten ger mig hemkänsla.

Ändå är det till träd hon dras, om hon får välja en ledig dag.

– Att ta på mig kängorna och gå långt bland gamla träd i vildvuxen skog ger mig energi och inspiration. Samtidigt är jag en dotter av havet, det är en del av mig, av min vardag. Skogen och havet är två olika sinnesstämningar.

I minnets tidigaste naturupplevelse åker Azadeh med sin familj i Iran ut från staden till landsbygden. De gjorde ofta utflykter och Azadeh minns många picknickar i skuggan under stora träd, nära en bäck och odlingar, fruktträd med apelsiner.

– Just det här minnet är så starkt eftersom vi oftast inte fick plocka frukter eller blommor. Vi kom till en plats där vatten sprutande i en sorts fontän och jag fick gå ut i odlingen och plocka vad jag ville! Jag tog en stor, alldeles solmogen tomat och åt. Smaken och doften glömmer jag aldrig!

ÖPPENHET, NYFIKENHET, LÖSA PROBLEM, hitta möjligheter. Ord som dessa återkommer under vårt samtal. Azadeh på­pekar att alla sorters problemlösningar ger en kick av tillfredsställelse. Det gäller datorer, men i ännu högre grad i arbete nära människor. Hon beskriver hur mycket glädje och energi hon fick tillbaka genom hälsoprojektet. Hon kunde följa hur en försiktigt anpassad fysisk träning fick kvinnor, som aldrig tidigare tränat, att sakta röra sig bort från smärta, som en ständigt plågande ryggvärk.

Vi äter långsamt av falafelrullen och den libanesiska vackert arrangerade mezen. Efter en stund andas Azadeh ut. Hon behövde mat efter dubbla träningspass. Vardagen är fylld av jobb, träning och ideella åtaganden. Arbetet som chef på Swimmix i Limhamn är ganska nytt. Företaget arbetar med babysim och barnsimskola, men också skonsam vatten­träning för vuxna. Vissa kvällar leder Azadeh också skridskogrupper inom Friluftsfrämjandet.

Att inspirera andra, som ungdomarna i Rosengård, att hitta ut till naturen och friluftsliv var en självklar del i Schysst sommar som blev ett intensivt heltidsjobb där Azadeh tillsammans med Johanna Lindström gav allt. De hann genomföra mer än trettio aktiviteter under sommaren.

– Vi gick på inspiration och kände att vi verkligen hittat rätt spår. Vi försökte lyfta allt som var positivt, bra beteenden, idéer att bygga vidare på och det miljötänkande som redan fanns.

– Mycket tid gick till att söka upp ungdomarna och förankra genom alla tänkbara kanaler. Skolorna hade redan stängt för sommaren. Vi pratade med föräldrar, gick genom andra föreningar, fritidsgårdar … Det var viktigt att skapa ett förtroende från början, visa vilka vi var och att vi fanns tillgängliga hela tiden.

Nu efteråt, kan hon konstatera att nästan alla i Rosengård vet att Naturskyddsföreningen finns och arbetar med att skydda natur, någonting som är viktigt.

– Vi har väckt frågorna och det har tagits emot positivt. Vi har planterat tankar och startat en dialog. Det är ett resultat som jag tycker att Naturskyddsföreningen ska vara väldigt stolt över, säger Azadeh. Vi har också förkortat vägen till naturen, förenklat det praktiska som att visa hur man kan åka kollektivt, ta bussen till bokskogen till exempel. Berättat saker som kanske kan verka självklara men som inte alla vet, att det finns vindskydd som man får rasta i, eldstäder där man får göra en brasa.

När hon ska beskriva vad som var roligast under sommarens aktiviteter, väljer hon mötet med en arborist. Han kom med klätterutrustning och verktyg och visade i ord och handling upp ett ganska okänt yrke som kombinerar spännande klättring med vård av träd.

Entusiasten Tomas Björnsson, som i en klimat­manifestation cyklade till Stockholm och föreningens jubileum, gjorde också starkt intryck i Rosengård, där cykel är ett av de mest vanliga färdsätten.

– Vi anordnade en cykelverkstad och det var ett enkelt sätt att knyta ihop någonting bra som redan fanns, med miljötankarna i vårt projekt. Vi försökte hela tiden arbeta på det sättet, genom att lyfta det positiva och bygga vidare. Att åka kollektivt, inte slösa på konsumtionsvaror och att byta saker är självklarheter för många som bor i området, men det är också bra miljöinsatser.

Svårast under projektet var, tycker hon, att hålla kvar ett tydligt fokus.

NÄR JAG FÖRSÖKER FORMULERA mina intryck av Azadeh i ord som unik, så värjer hon sig genast, men håller med om att hon har en ovanlig kombination av erfarenheter.

– Ja, det var en fördel för mig att jag förstår kulturen på ”båda sidor”, det gör att jag kan skapa förtroende bland invånarna och samtidigt ha det utifrånperspektiv som finns i ett projekt som ”Schysst sommar”.

Vi lämnar restaurangen och vandrar mellan skyltfönster i det överdådiga ljusflödet av tusentals lampor och pratar om Azadehs framtidsdrömmar.

– Att fortsätta vara engagerad, stå för mina hjärtefrågor och låta mig inspireras av människor och natur, vara bofast här.

Hon har rest mycket, men det finns natur som hon ännu inte upplevt: Madagaskar, Papua Nya Guinea. I Sverige vill hon åka till Jukkasjärvi och Sarek, se riktigt norrsken!

– Undrar om det kan slå solnedgången sedd från Västra hamnen i Malmö?

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.