SOLEN GÅR SNART NED över skogsranden i väster. Flera sena badare har dröjt sig kvar. Det är populärt att bada här i sjön Largen, några minuters bilfärd från Åkersberga. Sommartorpare från hela Roslagen besöker ofta badplatsen. Vattnet är klart och alltid varmare än i Saltsjön.

Sommaren är som den alltid varit här, men kanske inte riktigt ändå.

Badstranden ligger sedan i vintras i ett vargrevir och det är inte helt osannolikt att badgästerna skulle kunna få syn på en hundliknande skugga på andra stranden.

Ursprunget till vargflocken här är två kända vargar. En tvåårig varghane hade vandrat från Galvenreviret i Gävleborg. Den gick först mot Örebro, sedan vände den österut. Vid Västerås stötte den på viltstängslet efter E18 och hamnade till sist här. Honvargen kom från Lokareviret utanför Örebro och hade gjort ungefär samma vandring. Strax före Valborg i våras föddes fyra valpar i närheten av Riala. Reviret ligger mellan E18 mot Norrtälje och väg 276 som går från Åkersberga via Roslags Kulla till Norrtälje.

Rialakullen är speciell också av andra skäl. Hanvargen är avkomma till en invandrad varg från Ryssland eller Finland. Den kommer alltså med friska gener. Just inaveln anses vara den svenska vargstammens akilleshäl. Nu lever några av Sveriges genetiskt mest värdefulla vargar bara en liten bit bort från huvudstadens larm.

Andreas Zetterberg är vikarierande rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Stockholm. Han och forskare på Grimsö viltforskningsstation kan tack vare att tiken är försedd med en sändare följa dess rörelser dagligen.

HAN BERÄTTAR ATT DET UNDER VÅREN och försommaren var lugnt kring vargarna. Förra året skedde ett angrepp på får och ett på jakthund, men i år hade inga tamdjur eller hundar angripits. I slutet av juli dök det dock upp ett 50-tal gula skyltar i reviret som varnade för bandmask till följd av vargarna.

Skyltarna uppmanade folk att kontakta länsstyrelsen eller Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för mer information.

Andreas Zetterberg blev nerringd av oroliga i vargreviret och av några journalister.

– Informationen på skyltarna var helt felaktig. Bandmasken har hittills aldrig hittats i varg under de 10 år som SVA undersökt saken.

Natten till den 3 augusti hände något som samlade flera journalister till gården Beateberg på morgonen. Där på gräsmattan framför den ståtliga gården låg en kalv uppsliten och halvt uppäten. Det var ett blodigt kadaver – resultatet av en vargattack.

Bonden Carl Johan Andersson var upprörd. Efter några dagar säger han så här till Sveriges Natur:

– Vargen ställer bara till en massa praktiskt trassel. Jag tvingas nu montera nya dyra järnstängsel för korna. Min fjortonårige son cyklade utanför gården förra året och stod plötsligt öga mot öga med vargen. Sedan dess vägrar han att cykla. Jag får skjutsa honom. Nej vargen ska flyttas. Hellre det än skjutas.

Carl Johan Andersson kan förstå att man kan vilja ha varg i skogen.

– Men den ska inte finnas här där det är så tätt med folk. Dessutom förlorar jag nu kanske en kvarts miljon i jaktarrende då rådjuren på mina marker stryker med. Ska vargen finnas kvar här slutar det med att vi djurbönder får lägga av. Det blir skog av alltihop. Då får vi köpa vårt kött från Argentina.

Vargangrepp på kor är ytterst ovanliga. Men omständigheterna här var speciella. Unga kalvar rymde då och då från korna för att ströva fritt omkring utanför hägnet.

De tamdjur som drabbas av vargangrepp är annars nästan uteslutande får.

– Att jordbrukare som har får i hagen och inte rovdjursstängsel känner oro, det måste man förstå, säger Andreas Zetterberg.

Det finns i dag mellan 20 och 30 fårbesättningar i reviret. När detta skrivs har ett femtontal fårägare sökt om stöd för stängsling. Tio har beviljats stöd och har genomfört eller påbörjat stängslingen.

SPECIELLT ÄR OCKSÅ ATT DETTA ÄR det enda revir där vargen nästan uteslutande lever på rådjur. Andreas Zetterberg ser en tydlig potentiell konflikt med jägarna. De betalar i detta område stora pengar för sina jakträttigheter och ett minskat antal rådjur kan öka på konflikten.

– Det är helt klart att påverkan på det jaktbara viltet är betydande.

Det finns forskning som visar att vargflocken här kan ta ett rådjur per dygn.

Hur stor är risken för tjuvjakt?

– Den finns alltid, men här är det relativt gott om folk och det är nog ett skydd. Stockholmarna, även på landsbygden, verkar vara mer positiva till vargen än vad man är i exempelvis Värmland och Dalarna, säger Andreas Zetterberg.

Samtidigt har han slagits av den vildsinta ryktesspridning som säger att vargarna är utplanterade och att myndigheterna mörkar.

– Det är minst sagt förvånande att sådana konspirationsteorier frodas så som de gör.

Efter angreppet på kalven genomförde Norrtälje tidning en webbenkät. 34 procent av dem som svarade sa att vargen skulle bort. 20 procent sa att man inte behövde göra någonting och 44 procent ansåg att rätt åtgärd är att stängsla.

HENRIK EKMAN ÄR NATUR- OCH vetenskapsjournalist som intresserat sig för vargen.

– Ute i landet har varghatarna ofta sagt att om vargen fanns i Stockholm då skulle inte heller stockholmarna lägga fingrarna emellan. Men det kan finnas en skillnad mellan Stockholm och andra delar av landet. Hotet är knutet till det agrara landskapet och ägande av mark och djur. Och det är färre som är djurägare här. Vargen utgör kanske inte en hotbild på samma sätt som ute i landet.

Han menar att motviljan mot vargen har mycket djupa rötter i jordbruks- och herdekulturen. Den kristna och judiska traditionen, att se vargen som djävulens gårdvar, förstärker bilden av hot.

Oron för vargar byggs annars ofta upp av människor som själva inte är rädda, men som vill mana fram en hotbild av andra skäl – ofta handlar det om jakten, menar Ekman.

Andreas Zetterberg på länsstyrelsen bekräftar den bilden:

– I debatten är det ett fåtal som är emot vargen, men de fullkomligt vräker ut inlägg.

Vad som kommer att hända i Rialaskogarna vet ingen. Andreas Zetterberg räknar med att jakthundar kan bli angripna. Från andra vargrevir vet man att antalet tamdjurs­angrepp sällan blir fler än två per år och tills vidare är det hans bedömning också här.

Numera händer det att stockholmare tar SL-bussen till Roslagen för att spana efter varg eller vargspår. Vargarna finns ofta ganska nära människor och bebyggelse, kanske ett par hundra meter bort när de vilar. De går nära husen på natten men ändå på avstånd från människor. En varg har oerhört bra hörsel och luktsinne, synen är sämre – ungefär som människans.

En möjlig risk för vargar som lever så nära människor som dessa är att de blir vana vid människor. Några kan börja mata dem för att det är spännande.

– Det hände i naturparken Yellowstone i USA och det slutade med att tre vargar måste avlivas. Vargar och människor ska leva åtskilda, säger Henrik Ekman.

På frågan om hur läget är om ett år spekulerar Andreas Zetterberg att någon av vargarna kan ha dukat under av olika skäl. Man kan sedan räkna med att någon eller några av ungarna ger sig av ut i landet. Var vargungarna sedan slår sig ned återstår att se. Vargvänner, forskare, rovdjurshandläggare på länsstyrelserna, viltskadeexperter och varghatare följer dem.

DEN KANSKE MEST BRÄNNANDE FRÅGAN den närmsta tiden är om vargarna i Riala kommer att riva så många tamdjur att Naturvårdsverket utlyser skyddsjakt?

Ola Larsson är rovdjurshandläggare på Naturvårdsverket:

– Vi har ingen ansökan, men får vi en gäller att varje fall bedöms för sig. Vargens genetiska bakgrund tas förstås in i bedömningen, liksom hur omfattande skadan är och vilka förebyggande åtgärder som kan vidtas. Det går att ha skydds­jakt på östliga vargar, men det krävs mycket starka skäl.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.