De stora genteknikföretagen väntar inte på svar. Användningen av genmodifierade organismer, GMO, i världen har vuxit närmast explosionsartat: arealmässigt 20-dubblades odlingen mellan 1996 och 1999 . Den helt dominerande grödan är soja, som främst används i djurfoder.

Gentekniken är alltså inte någon avlägsen framtidsvision. Den finns, kanske rentav i maten vi köper – i korven eller margarinet. Därför är det ett självklart krav att genmodifierade produkter ska märkas. Vad vi väljer i matdisken har nämligen betydelse för miljön.

I dag används gentekniken framförallt för att få grödorna att tåla bekämpningsmedel. Det är en tillämpning som inte gynnar miljön. Grödor som är anpassade för att besprutas försvårar avvecklingen av kemikaliejordbruket och gynnar ensidigare odling och ökad storskalighet. I många länder i Syd ersätter de genmodifierade grödorna en rik variation av lokalt anpassade grödor och sorter. Mångfalden hotas och enfalden tar över. I enfaldens spår följer ökad sårbarhet i odlingen och ökat beroende av de storföretag som säljer både utsäde och bekämpningsmedel. De genmodifierade grödorna är dessutom patenterade, vilket innebär att makten över mångfalden förflyttas från bönderna till ett fåtal storföretag.

I dag kräver jordbruksverket att genmodifierad raps i fältförsök odlas minst 500 meter från andra rapsfält, för att den inte ska kunna sprida sina gener med pollen i vinden. Erfarenheter från Kanada visar att inte ens ett säkerhetsavstånd på fyra kilometer räcker för att hindra sådan spridning. Detta är bara ett bland flera exempel på hur riskerna för miljön med genmodifierade organismer allvarligt underskattas av myndigheter och företag. Introduktionen av gentekniken i jordbruket sker utan tillräcklig kontroll och med stora miljömässiga risker.

Som konsumenter har vi rätt att välja om vi vill stödja den här utvecklingen eller inte. Det kan vi bara göra om vi får veta vilka varor som är genmodifierade!

Men märkning räcker inte. Att öppna för odling av genmodifierade grödor i stor skala vore i dagsläget alltför riskabelt. Totalstopp för all genteknik är heller ingen bra utväg. Hur skulle samhället då lära sig att dra fördel av genteknikens möjligheter? Hur skulle forskarna då kunna utreda riskerna?

Ett femårigt stopp – ett moratorium – för marknadsintroduktion av genmodifierade organismer inom EU skulle ge tid att skaffa bättre kunskap om genteknikens risker och fatta kloka beslut om dess eventuella framtida användning. Under tiden bör fältförsök med genmodifierade grödor kunna accepteras under vissa förutsättningar. Den viktigaste är att genteknikföretagen måste vara strikt ekonomiskt ansvariga för alla eventuella skador på människor, natur eller egendom.

Denna punkt är en mycket intressant prövosten för gentekniken. De stora utsädesföretagen bedriver just nu en intensiv lobbyverksamhet i Bryssel för att slippa skadeståndsskyldighet. Det är en märklig inställning. Om det visar sig att riskerna är så små som företagen påstår, varför motarbetar de då ett skadeståndsansvar? Om skador inte uppkommer så blir det inga kostnader för företagen. Är riskerna däremot stora måste de teckna försäkringar som täcker eventuella skador. Det är viktigt att de som tjänar pengar på gentekniken också tvingas stå för riskerna.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.