VARFÖR SLUTAR DET som är tänkt att handla om framtiden så ofta med en beskrivning av historien? Funderingen dyker upp när jag läser Naturvård bortom 2009, Reflektioner med anledning av ett jubileum, red Lars J Lundgren (Kassandra). Jag rekommenderar boken med texter av bland andra Sverker Sörlin och Andreas Carlgren, många bidrag är inte särskilt visionära, men boken ger inblickar i kunniga forskare och debattörers tänkande om naturvård. Fredrik Sjöberg skriver som ofta roligast. Han är, tror jag, också på rätt spår när han menar att skönheten, estetiken, måste bli måttstock för naturskyddet. Men, jag har en invändning: Skönheten finns oftast inte i det vi faktiskt ser, utan genom en belysning som är osynlig, utanför bilden. Och bokens texter inger mig en känsla av att kärnan i det hela finns bortanför orden.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN står fast vid att grunden för verksamheten är kärleken till naturen. Och kärleken är ofta klarast oförklarad. Den ideella naturvården arbetar med att göra om kärlek till politik. Den gåtfulla passionen till naturen omformas till begrepp som ger effekt. Behöver de styrande argument om biologisk mångfald, letar vi reda på dem. Är det ett pris på naturens resurser som kan rädda naturen, ska vi räkna ut det. Om makthavarna tycker att det räcker med kärlek, så ska vi visa och besjunga den.

Men Lars J Lundgren tycks nära en misstänksamhet mot alla naturvårdare. Vad är det som är så hotfullt med naturvårdsrörelsen? Hans efterord andas lite av känslan av att det finns en hemlig agenda, som om vi är ett hot som borde avslöjas. Han beskriver det som om vi naturvårdare är några andra än jägare, bärplockare, friluftsentusiaster, småföretagare eller bönder. Fast vi sammantaget är en blandad skara med en mängd olika identiteter. Det enda i grunden enande är det vi kallar kär­leken till naturen.

Denna kärlek blir på ett enkelt och nästan lite rörande sätt gestaltad i Sälg, livets viktigaste frukost, av Bengt Ehnström med illustrationer av Martin Holmer (Centrum för biologisk mångfald, Naturskyddsföreningen och WWF). Holmers sakligt vackra akvareller och Ehnströms stora kunnighet lyfter fram en enstaka allmän trädart och visar hur storartad den är. Det är populärvetenskap som i sin grundlighet faktiskt blir kärleksfull.

Människans band till fåglar är en annan ömsint kärlekshistoria som det skrivits mycket om. För de hängivna finns nu den bästa av skådarböcker i ny bearbetad upplaga: Fågelguiden, Europas och Medelhavsområdets fåglar i färg, av Lars Svensson, Killian Mullarney, och Dan Zetterström (Bonnier fakta). Ny genetisk kunskap om sångare och måsar, ugglor med matta färger och andra smärre brister i den första upplagan är åtgärdade i denna digra fälthandbok som är ett måste för alla artjägare i liten eller stor skala.

DEN MÅNGKUNNIGE Lars Svensson har också stor del i en helt annan typ av banbrytande fågelbok, som också nu, lagom till vårfåglarnas ankomst kommer i ny upplaga: Fågelsång, 150 svenska fåglar och deras läten, av Jan Pedersen och Lars Svensson, med bilder av Jony Eriksson, Jari Peltomäki och Markus Varesvuo (Bokförlaget Max Ström). Invid bokens tydliga foton, bra texter och teckningar finns en ljudspelare. Det är bara att trycka fram rätt fågel och lyssna på lätet. En jättebra present till alla som vill lära mer om vårsången.

NYCKLAR TILL KUNSKAP, om människans bruk av naturen, red Håkan Tunón & Anna Dahlström (Kungliga Skogs- och lantbruksakademien och Centrum för biologisk mångfald) är tung både i handen och innehållsmässigt, men en gedigen handledning i kunskapsförmedling genom olika kulturyttringar. En mycket mångsidig vetenskap om de kärleksfulla – och livsnödvändiga banden – med vår natur.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.