Redan 1993 bestämde Stora skog AB att de ville vara med i Projekt vitryggig hackspett. Idén var att tillskapa nya vitryggsrevir. Det blev 100 områden om 100 hektar vardera spridda över hela Bergslagen. Dessa områden sköts med vitryggiga hackspettens bästa för ögonen. Det innebär en ovanlig skogsvård där man hugger bort granen, gynnar lövet och aktivt skapar död ved.

– Då såg vi det som ett rejält tillskott för bevarandearbetet, säger Kristoffer Stighäll, ansvarig för SNFs projekt vitryggig hackspett. Sedan dröjde det innan man kom igång med ”gransaneringen”. Under tiden fortsatte arten att minska. 1990 fanns tio par i Dalsland, i dag bara ett par. 1987 fanns 59 fåglar i Västvärmland, i dag sex.

Ett par har dock häckat framgångsrikt de senaste åren i ett av Storas områden i Värmland. Det visar att det går att åstadkomma en förbättring för arten.

Forskningen kan också räkna över 200 andra arter som gynnas av de åtgärder som vidtas för att skydda vitryggen. Storas områden är tillsammans med lövskogsreservat ett stort tillskott av biologiskt värdefulla områden. Inte minst för andra hotade hackspettsarter, både gråspett och mindre hackspett gynnas av lövskogsområdena.

Det gäller nu för skogsbolaget att ha tålamod och uthållighet i sitt naturvårdsinitiativ. Läget för vitryggen är nu mycket kritiskt. I Dalsland finns ett par av de fåglar som planterades ut förra året kvar i ett lämpligt häckningsområde. Därutöver finns ytterligare endast ett par och en ensam hane.

I Värmland ser det ännu sämre ut. En lokal som hyst vitryggar under många år verkar i år stå tom. Rapporterat är ett par och tre till fyra ensamma fåglar. Från Nedre Dalälven finns rapport om två fåglar. Från Småland finns uppgift om en ensam fågel.

Specialskötseln i de västsvenska vitryggsområdena är en viktig pusselbit för artens överlevnad på sikt.

– Det är ett av de sista halmstrån vi har kvar, säger Kristoffer Stighäll. Utsättning av fåglar kommer också att ske i anslutning till dessa områden.

Stora kommer att bränna en del skog. Nya brandfält har visat sig vara otroligt positivt för hackspettarna. Då uppstår snabbt massor med död ved och rikligt med skalbaggslarver till föda.

– Kan man bränna mer skog kan man snabbt få fram bra miljöer för vitryggen. Kombinationen av dessa åtgärder är hoppingivande, säger Kristoffer Stighäll.

Ett visst hopp står nu också till att spontan invandring från den norska stammen ska späda på den värmländska populationen och befolka några av de tomma reviren. I Finland är utvecklingen för arten också mer positiv genom invandring från Ryssland.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.