Söndagsmorgonen i Broängarnas naturreservat utanför Upplands-Bro är gnistrande vacker och kall. För kall för många. Vi är sju tappra som samlas för den årliga örnvandringen i lokala kretsens regi.

Ledaren Michael Åkerberg visar vägen, förbi snötyngda buskage med uppburrade gulsparvar och steglitser, över golfbanan med Bro Hofs slott i fonden, till fågeltornet.

Den låga solen glittrar i strandkantens is. Längre ut belyser den kölddimman över vattnet bakifrån. Perfekt bakgrund till flygande svanar: kamerorna börjar klicka. Michael söker av med tuben.

– Dykande salskrake. Någon som vill se?

Tornet är högt och ger perfekt utsikt. Men egentligen behövs inte ett sånt här jättetorn, menar Michael. Bro Hof bekostade både det och reservatet för att få bygga i området, som är Natura 2000-klassat och en pärla som rast- och häckningslokal för våtmarksfåglar.

– En stor del av kompensationen för golfbanan gick till tornet, pengar som kunde gett många åtgärder i området.

Företagets samarbete med kommun och naturvänner började gnissla redan under anläggningsarbetet. Kretsordförande Per-Ola Björn pekar ut en betad strandäng som förstördes av muddrade massor.

– Man skulle få bygga ned till 35 meter från strandkanten, men under en natt schaktades en annan del av stranden bort så att man kom ända ned. Massorna hamnade i Natura 2000-området!

Både kommun och krets har polisanmält företaget och i dag är relationerna frostiga.

Efter ett par timmar känns kylan i fötterna. Fikadags. Då sveper huvudrollsinnehavaren in på scenen: en vid mörk silhuett stiger på uppvindarna över ön på andra sidan.

– En ungfågel, ingen vit stjärt, konstaterar Michael Åkerberg.

Sju kikare följer den ut över vattnet. Det är bara en enda gång under årens alla vandringar som man inte sett örn.

– Som mest har jag sett sex stycken här. Det finns många runt Mälaren nu, säger Per-Ola Björn.

Örnarnas återkomst är något Naturskyddsföreningen kan ta åt sig en stor del av äran för. Innan Projekt Havsörn startade 1971 fanns bara något tiotal par i Sverige, hårt drabbade av de höga halterna av PCB och DDT i naturen. Matning med giftfritt kött räddade ungfåglarna under de kritiska åren och i dag flyger mer än 500 vuxna havs­örnspar över svenska marker.

Strax innan vi bryter upp flyger en andra örn ut från fastlandet österut , in i det kalla soldiset över öarna.

– Det har hänt att de svept förbi precis vid tornet. Då är det riktigt häftigt, säger Michael Åkerberg.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.