Gräshoppor och vårtbitare stämmer upp

Mars är den månad när torngräshopporna kläcks ur sina ägg. De är de svenska hopprätvingarnas vårtidigaste art. De 38 andra arterna av gräshoppor, vårtbitare och syrsor väntar fram till maj innan de kommer ut, och först i juni har de nått vuxen ålder.

Det är då, kring midsommar, som hanarna ljuder som starkast, på ängar, i skogsbryn och alvar. Vanligast är gräshopporna med 25 olika arter, där nästan alla hanar gnider sina framvingar mot de stora bakbenen  för att skapa spelläten att locka honorna med eller duellera med andra hanar. Just torngräshoppan är en av få arter som inte spelar.

De elva arter vårtbitare som lever i Sverige låter framvingarnas baser gnidas mot varandra för att skapa lockande ljud. Den lilla ekvårtbitaren stampar med foten mot en trädgren och några andra mindre vårtbitare spelar så lågt att man får lyssna än mer noga än annars.

Syrsorna är inte många. Hittills räknas till tre svenska arter, varav kanske mullvadssyrsan är den mest intressanta. Den kallas för hopprätvingarnas Paganini och dess spelläte förväxlas svårligen med andra syrsor, vårtbitare eller gräshoppor.

Det är enklast att kartlägga hopprätvingar med en kamera, på knä eller mage i gräset. Med lite träning och tålamod kan en art särskiljas från en annan, genom att se och lyssna.

Förundras av mikrovärld

Fotona i det här bildreportaget har frilansjournalisten Jan Östlund tagit under tio års tid på olika platser i Sverige. Att just gräshoppor och vårtbitare hamnade i fokus började i fågelvärlden.

– Min mammas fågelintresse smittade av sig på mig. Jag tog med mig intresset när jag flyttade till Gotland och gick med i en fågelskådarklubb. När jag senare köpte en digital kamera för att fota fåglar kom jag genom mina egna bilder att förundras av mikrovärlden och småkrypen i stället och triggades att fortsätta.

Jan Östlund förstod att han kunde ta bra bilder med enkla medel. Han fick fram detaljer som man inte kunde se vid första anblick.

Fotointresset väcktes redan i skolan. Som ungdomsreporter på Sundsvalls tidning fick han några foton publicerade, men det var annorlunda då med mörkerrum och framkallning, mot dagens digitala foto.

Hans råd till dem som vill fotografera insekter är tålamod.

– Ofta är det så att en gräshoppa eller vårtbitare hoppar ett par gånger för att sedan sitta still. Då blir det lättare att fota dem. Det är så klart olika med olika arter, men man behöver komma ner på deras nivå, ner i gräset.

Utrustning: Nikon D80, D3200 och D7000 samt makroobjektivet 105 mm/2.8 med manuell fokusering. Till de mindre motiven även mellanringen PN-11 som medger avbildning i skala 1:1. Köp gärna begagnat, säger Jan Östlund.

Intervju av Erik Halkjaer