Annons

När majsen torkar

Guatemala är Centralamerikas största ekonomi, men bakom siffrorna döljer sig fattigdom och stora ekonomiska klyftor. Särskilt utsatta är urfolken, vars barn får betala priset för naturkatastroferna i klimatförändringarnas spår.

Gummiträdsfält, sockerrörsplantager, palmolje- och kaffeodlingar avlöser varandra i en närmast oändlig kavalkad av monokulturer mil efter mil utefter de guatemalanska landsbygdsvägarna.

Bakom fälten skymtar byarna, rucklen och barnen. Barn med håglösa blickar och hår som förr var vackert, svart och tjockt, men som blekts av näringsbrist och nu hänger stripigt ner över ögonen. De vittnar om en annan bild än den av Guatemala som Centralamerikas starkaste ekonomi.

Bakom det ekonomiska undret ligger monokulturer och en exportbaserad industri. 65 procent av landets bördigaste marker ägs av 2,5 procent av de privata jordägarna.

Höglandet i sydvästra Guatemala är historiskt urfolkens marker, där de i dag ofta tvingas arrendera, eller daglönearbeta på, storböndernas åkrar.

Ungefär hälften av Guatemalas 17 miljoner invånare lever i fattigdom. Vartannat barn lider av kronisk undernäring.

Bland urfolken, som utgör landets majoritet, lever nästan fyra av fem i fattigdom. I många av deras byar och samhällen är upp till 90 procent av barnen undernärda.

Centralamerika har drabbats hårt av både pandemi och klimatförändringar med alltmer utdragna perioder av torka och kraftiga översvämningar. Som plåster på såren utlovas bistånd, men urfolken kräver jordreform.

Småbonden Blanca Panjoj Cojtin, i byn Panimaquip på höglandet i sydvästra Guatemala, med nyskördade tomater från en egen bit mark. På grund av utdragna torkor och minskad vattentillgång blir skördarna allt magrare.
Förutom tomater odlar Blanca och hennes man Ricardo majs och bönor. De säger att de klarar sig bättre än andra eftersom de äger egen mark för självhushåll och därför inte behöver köpa lika mycket mat på marknaden.
I Guatemala bor 17 miljoner människor. Hälften lever i fattigdom.
Bonden Bartolo Yo Xon Chulaxu från byn Panimaquip hyr sin mark av en storbonde. Andra bybor arbetar som daglönare för låga löner, som i dag inte räcker ens till transporten till fälten på grund av de höga bränslepriserna.
Nära vartannat barn i Guatemala lider av kronisk undernäring. I en del områden på landsbygden rör det sig om 70 till 90 procent av barnen. Undernäringen syns inte alltid utanpå, utan visar sig istället genom svagt immunförsvar, oförmåga att öka i vikt och svårigheter att koncentrera sig.
Majs är basföda på landsbygden i Guatemala, men klimatförändringarna med allt fler översvämningar och torka gör att skördarna minskar.
Kvinnor och barn på väg hem i regnet efter att ha samlat ved. Byn Buena Vista i sydvästra Guatemala har cirka 900 invånare. Samtliga är jordlösa. De flesta arbetar som daglönare hos privata jordägare för låga löner. Nästan alla barnen lider av undernäring.
Marco Tulio Hernandez har fyra barn. Han bor i byn Nueva Esperanza där han försörjer sig på att återvinna sopor. Förtjänsten är knapp. Familjen har ont om mat. För ett år sedan förlorade han sin tvåårige son på grund av kronisk undernäring.

Med kameran som verktyg

Jesper Klemedsson har fotat i Guatemala i tio år.

Det är inte fotografi i sig som är Jesper Klemedssons intresse. Han ser det mer som ett verktyg.

– Ett verktyg för att berätta om det jag är intresserad av. Med det sagt har jag en osentimental inställning till mediet som sådant.

Han gick mediegymnasiet och sedan en fotoskola i Stockholm. Började därefter jobba som fotograf, men det var efter att han tog en master i bildjournalistik i London 2008 som det tog fart på allvar.

Fotoserien från Guatemala är en del av en dokumentation som pågått i mer än tio år.

– Det började 2012 när jag förstod hur det låg till med undernäringen bland barnen, hur brutal den och fattigdomen var. Sedan dess har jag fortsatt dokumentera och tittat på hur undernäringen kommer ur ett historiskt djupt spår av kolonialism, politik och ekonomi styrd av en elit.

Han ser en tydlig koppling till klimatförändringarna i regionen. Monokulturerna påskyndar förändringarna, och utarmar den biologiska mångfalden och jorden. Hårdast drabbas urfolken som också är de som står vid fronten i den globala kampen mot klimatförändringarna.

När Jesper jobbar med stillbilder använder han en Canon 5D med objektiv 24-70 mm. Eftersom han filmar alltmer jobbar han då med en Canon C70. Om han måste kombinera stillbild och film blir det ett zoomobjektiv på filmkameran och ett fast 35 mm objektiv på stillbildskameran.

Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram
Annons