Annons

Underverk under ytan

Med havskajaken och kameran som verktyg finns mycket att upptäcka under havsytan. Som de gåtfulla maneter som tycks sväva fram pådrivna av strömmar och vattenrörelser.

Naturen är helt enkelt för vacker. Antingen finns det inget mer att tillägga eller göra en egen tolkning av, eller så är det svårt att göra den rättvisa. Många gånger vill jag hellre vara riktigt närvarande i stunden, i stället för att ta upp kameran och bli uppslukad av den.

Utanför Göteborg är det lätt ta sig ut till havs med kajak. Havet upphör aldrig att fascinera. Alla dessa olika färgskiftningar som en vattenyta kan reflektera.

Från nästan färglöst regngrått till sprakande sommardagsblått eller glödande kvällsrött. Den magiska skymningen där mark och klippor mörknar långt före vattnet. Hur vattenytan bär det allra sista av dagens ljus.

Under ytan rör sig och växer arter vi sällan ser. Som maneter. De är otroligt vackra och gåtfulla. Pådrivna av strömmar och vattenrörelser, av ljus och havstemperatur, dyker de plötsligt upp i flock.

Vad lever de av? Hur fortplantar de sig? Det finns en hel värld under oss, nästan lika svindlande som rymden över oss. Det finns mycket att undra och förundras över strax under ytan.

Likt tefat i rymden svävar dessa öronmaneter runt i vattnet. Öronmaneten är den vanligaste maneten i Sverige och finns både på västkusten och i Östersjöns bräckta vatten.
Den röda brännmaneten dyker ofta upp på västkusten under försommaren. De är fascinerande kraftfulla och inger viss respekt. I manetens trådar sitter nässelceller som skjuts iväg likt giftpilar när någon rör vid dem. För en människa svider det. För mindre djur kan giftet vara dödligt.
De blå öronmanterna har också nässelceller som skjuts ut när någon rör vid dem, men giftet är så svagt att det inte känns för en människa. Smådjur kan dock fastna i trådarna och dö.
I en kajak följer man långsamt havets rörelser, liksom maneterna under ytan.
Röda brännmaneter fram sig med hjälp av ljus och strömmar. När vattentemperaturen stiger över 20 grader sjunker maneterna mot svalare djup.
Öronmanetens namn kommer från de öronformade ringarna på manetens ovansida. Ringarna är manetens könsorgan varifrån spermier släpps ut i vattnet. Dessa kan i sin tur fångas upp av honornas munarmar.

Form, ljus och färger

Hillevi uppskattar att finna fotots egna poesi. Foto: Claes Jansson.

Att fotografera från en kajak är inte lätt.

– Det är svårt att se när man sitter och guppar, man kan inte släppa paddeln och det kanske är för ljust för att se bra i displayen, men med min vattentäta kamera underlättar det lite, säger Hillevi Nagel.

Hon har varit frilansfotograf i många år, utbildad vid Göteborgs fotohögskola och har på senare år publicerat en rad böcker och jobbat med utställningar. Att hon skulle bli fotograf hänger ihop med att hon som person är nyfiken och ser sig omkring mycket.

– Jag kan bli som uppslukad i nuet. Det gör mig lugn, så jag gick en fotokurs och var sen inne på dokumentärfoto, att ta bilder som kunde påverka samhället.

I dag säger hon sig jobba mer med poetiska bilder även om det fortfarande handlar om berättelser.

– Jag gillar form, ljus och färg.

I havet finns alla färger. Och i kajaken kommer hon nära naturen, följer dess rörelse och färdas tyst genom den. Det är också i kajaken som hon har upptäckt hur vackra maneter är.

– De fascinerar, sättet de rör på sig, med rytmerna i havets alla färger, rörelser och ljud.

Utrustning: I kajaken använder Hillevi en Olympus tough tg-5 som tål vatten och alla de hårda slag och stötar som kan uppstå vid friluftsliv både i vatten och berg. När hon flanerar på gatorna blir det en Fujifilm X-Pro 2 med ett normalobjektiv (motsvarar 50 mm).

Intervju av Erik Halkjaer. 

Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram
Annons