Vinnare eller förlorare?
Det finns djurarter vi tagit för givna som plötsligt inte finns där på samma sätt. Lärkan är en sådan. Och så finns de skygga och sällsynta som numera lever mitt ibland oss. Havsörnen var på väg att dö ut på sextiotalet. I dag återerövrar den vatten efter vatten.
BARBASTELLEN JAGAR nattfjärilar i mörkret. Staren kilar kring i gräset efter harkrankslarver. Vad har de gemensamt? Båda älskar lummiga hagar och båda är förlorare i vår svenska djurvärld.
När granar på bred front ersatte ekar dog mellanspetten ut som svensk fågel. Ekoxen har överlevt men är tillbakapressad precis som andra arter knutna till detta mäktiga träd.
Det finns vinnare också. Sångsvan, grågås och trana jagades hårt när fattiga människor behövde mat på bordet. Nu häckar de forna ödemarksfåglarna i minsta vatten. Älgen, rådjuret och kronhjorten har också gjort ett segertåg sedan reglerad jakt och viltvård ersatte förföljelse.
Rovdjuren kom tillbaka liksom havsörn, uv och pilgrimsfalk när de slapp inte bara utrotning utan även gifter.
En del fick hjälp på traven. Vildsvinet var helt borta tills en grupp djur rymde från ett hägn 1976. Bävern utrotades men kom tillbaka med hjälp av bävrar från Norge.
För femtio år sedan härjade den tysta våren och bara spillror fanns kvar av de stora rovdjuren. Sveriges djurvärld är på många sätt rikare nu. Samtidigt har arter med speciella krav på sin miljö problem. Generalisterna är vinnare, specialisterna förlorare.
VINNARE Blåmesen är en vinnare bland svenska småfåglar. Att den är en tuffing räcker inte som förklaring, troligen har den fått hjälp av varmare vintrar och kanske också våra fågelbord. Foto: Gunnar Aus
FÖRLORARE Fjällräven klarar den strängaste köld. Värre är det om klimatet blir varmare. Då hotar fjällheden att växa igen och den starkare konkurrenten rödräven kan sprida sig uppåt. Foto: Jan Pedersen
VINNARE Bävern utrotades på 1800-talet för sin päls och sitt dyrbara bävergälls skull. På 1920-talet började Naturskyddsföreningen i samarbete med myndigheter att plantera ut norska bävrar. Det gick trögt i början men på senare år allt snabbare. Foto: Janos Jurka
FÖRLORARE Ekoxen var en av många arter som drabbades när granarna mot slutet av 1900-talet tog över många ekhagar. Foto: Annette Selden
FÖRLORARE Barbastellen behöver miljöer där det är gott om nattfjärilar, som skogar med gamla ekar och bokar eller betade hagar med lövträd och ostörda övervintringsplatser. Foto: Jens Rydell
FÖRLORARE När gårdarna med djur blir färre drabbas inte bara fåglarna. Snoken får svårt att hitta bra ställen att lägga sina ägg om gödselstackarna försvinner. Foto: Tomas Järn
VINNARE För femtio år sedan såg det mörkt ut för havsörnen. De få par som ännu häckade var i stor utsträckning sterila, förgiftade av miljögifter. 1971 startade Naturskyddsföreningen ett projekt där bland annat ungfåglarnas överlevnad under vintern ökade genom att giftfri mat lades ut. I dag har havsörnen återerövrat de svenska vattnen. Foto: Mattias Klum
VINNARE På 1500-talet började kungar och adelsmän att importera hjortar och anlägga jaktparker. Från dem har dovhjorten, med rötter i Medelhavsområdet, spritt sig och är nu på många håll det talrikaste hjortdjuret. Foto: Jan Elmelid
VINNARE Vildsvinet försvann som svensk art för mycket länge sedan. Men så rymde några från ett hägn i Trosatrakten 1976 och startade ett otroligt segertåg som förstärktes av nya utplanteringar. Foto: Magnus Nyman
VINNARE Tranan var aldrig lika tillbakapressad som sångsvanen men har också förvandlats från vildmarksfågel till en art som är lika hemma i kulturbygderna. Foto: Staffan Widstrand
FÖRLORARE Lärkan är ett av våra käraste vårtecken, hyllad i visor och dikter. Men på femtio år har antalet halverats. Utvecklingen i jordbruket passar sånglärkan väldigt illa. Foto: Magnus Martinsson
Vill skildra dynamiken
Vinnare och förlorare i svensk natur ett tema som just nu ägnas en utställning på Naturhistoriska riksmuseet. Den är ett samarbete mellan museet och föreningen Naturfotograferna, som i år firar 50-årsjubileum. Bakom urvalet av Naturfotografernas bilder står Magnus Elander, som själv har tagit två av bilderna.
– Budskapet är att naturen inte är statisk, den är dynamisk. Tittar du genom fönstret om tio år kommer naturen inte att se likadan ut som i dag. I vissa fall beror förändringarna på människan, i andra fall har de andra orsaker.
Föreningen Naturfotograferna bildades som en reaktion på den tidens stora naturfotobluff, när en fotograf avslöjades med att ha använt uppstoppade djur i en actiontagning.
– Från början var vi ett litet exklusivt sällskap som valde in en ny medlem om året, i dag är vi 130 fotografer men de måste fortfarande väljas in.
