Åsa Romson: ”Jag hade ingen spikrak idé”

LÄS OCKSÅ:

Håkan Wirtén: ”Utbildning är avgörande för mänsklighetens framtid”

Maria Smith, ICA: ”Hållbarhet har blivit en affärsstrategisk fråga”

Lista på tio universitetsutbildningar

– Jag hade ingen spikrak idé från barndomen utan upptäckte möjligheterna på vägen. Studieval gör man flera gånger i livet, säger hon.

Vilken är den främsta nyttan du haft av din utbildning under din politiska karriär?

– Den använder man hela tiden som politiker, det måste vara en blandning, jag har haft mycket nytta av att känna till, orientera mig i regelsystem och hur och var beslut fattas, det är det som juridiken sorterar ut, men med en annan utbildning kan man vara en lika bra politiker, det handlar ju om att möta andras kompetens. Men det är inte nackdel att intressera sig för stora strukturer, miljölagar och så vidare.

Har det legat dig till last att gå mellan akademin och politiken?

– Det har inte varit helt lätt, det är inte helt accepterat. Man betraktas inte riktigt som forskare om man har smutsat ner sig i politiken, och vice versa. Men inom politiken kan vad som helst läggas till last, att man är kvinna eller har en hög utbildning. Man ska vara tydlig med att man inte kan göra allt samtidigt, men när vi har ett utbildningsliv som bygger på att man förnyar kompetens och utvecklar sig måste man kunna få gå in i olika roller.

Som språkrör för Miljöpartiet var du den första partiledaren på 40 år med doktorsexamen. Vilken betydelse hade det för ditt arbete?

– I Sverige har det inte varit så gångbart med doktorsexamen för andra än forskare på universitet, det efterfrågas inte i myndigheter eller företag, man verkar tycka att det räcker med magisterexamen. Det finns något positivt med att vi har politiker som är vanliga människor. Men det är bra med blandning. För mig kändes det mest skönt att ha en plattform att stå på den dagen jag inte skulle hålla på med partipolitik.

Nu är du tillbaka inom forskningen, i egenskap av expert på IVL Svenska Miljöinstitutet. Hur är det?

– Det är roligt när jag får kombinera forskning och tillämpat arbete med miljöfrågor, forskningen har vanligtvis långsamma processer, det tar tid, men det är danande för en rastlös själ, man måste tänka och borra i frågor, tänka lite till. Samtidigt får jag vara med där det sker, man får jobba med båda delarna, både den långsamma forskningen och den snabbfotade verkligheten.

Har det blivit lättare att utbilda sig i miljö- och hållbarhet idag?

– När jag började var det svårt att läsa miljörelaterade frågor framför allt tvärvetenskapligt. Det är bra att det nu är erkänt att vi i klimatfrågan måste relatera och förstå och säkerställa att fler får möjlighet att vrida och vända på de större frågorna. Den utvecklingen har sedan dess gått förhållandevis trögt i Sverige. Det är en kamp kvar att föra. Det underlättas nu att arbetsmarknaden tydligt efterfrågar kompetens inom miljö och hållbarhet, det gör att universiteten rör på sig. Det händer mycket. Men det skulle behöva hända mer.