Avloppsdykare – ett riktigt skitjobb

Han har bacillskräck och gillar inte att dricka ur muggar han använt tidigare samma dag, men när det gäller att dyka i avföring och urin är han rationell. Utrustningen är tät och hygienrutinerna strikta. Hjälmen väger nästan åtta kilo och en kollega får hjälpa till när den ska på, men så fort Tobias Damberg är under ytan känns hjälmen viktlös. Under ytan ser han ändå inget genom glaset så där sluter han ögonen.

– När jag blundar gör det att andra sinnesintryck blir starkare, säger Tobias Damberg.

Samhällets puls i avloppsvattnet

Jobbet handlar till stor del om att känna sig fram med tjocka gummihandskar. Oftast har han ritningar, men ibland stämmer de inte. Normalt dykdjup är 10 till 20 meter och ibland in i tunnlar. Efter drygt 20 år i yrket kan man säga att han har lärt känna samhället och dess puls genom avloppsvattnet.

– På helgerna kan man se att det är extra mycket kondomer, säger han.

Tobias Damberg har ett stort intresse för miljöfrågor. Stopp i avlopp ökar risken för översvämningar och förorenade vattendrag. Vattentoalett har varit standard i Sverige i 70 år och kommuner satsar regelbundet på informationskampanjer.

15 000 ton skräp

Trots det slängs det varje vecka 30 ton skräp i avloppen i bara Stockholm, enligt branschorganisationen Svenskt vatten. I hela Sverige samlas 15 000 ton blött skräp per år i avloppssystemen.

– En enda tops är väl inget problem, men när många spolar ner en tops så får det väldigt stora konsekvenser.

Svenska avloppsrör löper motsvarande två och ett halvt varv runt jorden (10 100 mil), enligt Svenskt vatten. Avloppstunnlar, kammare och pumpstationer finns under marken överallt i städerna, bredvid fik, under cykelbanor och vägar.

Överallt kan det bli stopp. Somliga blir förskräckta när de förstår vad Tobias Damberg och hans kollegor arbetar med mitt i folkvimlet. Några tycker att de är i vägen.

– Då kan jag tänka att vi gör det här för att deras avlopp ska fungera.

Våtservetter, bindor och tamponger

Ofta är det vardagliga saker som våtservetter, bindor och tamponger som klumpat ihop sig. Specialutbildade dykare som Tobias Damberg kallas framför allt in när det är komplicerade stopp på svårtillgängliga ställen.

De allra flesta stopp sköter personalen som arbetar med ledningsnät och på reningsverk själva. Ragnar Lagerkvist på Stockholm vatten och avfall säger att det kan se lite olika ut i olika områden i Stockholm.

– Vi har exempelvis en specifik pumpstation där vi får in mycket strumpbyxor. Där måste vi rensa regelbundet för de kan trassla in sig ordentligt och är väldigt slittåliga.

Förutom att skräpet innebär en massa extra arbete för reningsverken är ett problem att det inte finns något bra sätt att återföra blött skräp till kretsloppet. Väntade saker i avloppsvattnet kan vara schampo, tvättmedel, diskmedel, tandkräm, matrester, klädfibrer och damm från våttorkning. De innehåller flera grundämnen och metaller.

Hushåll behöver ta ansvar

I Stockholm behöver omkring 1 000 ton fosfor avskiljas i reningsprocessen. Fosfor är ett naturligt näringsämne som är livsnödvändigt för människor, men då det bidrar till övergödning får det inte komma ut i sjöar och vattendrag. Den avskiljningsprocessen vore mycket enklare om hushållen tog ansvar för att undvika stopp.

Riskfyllt arbete

Tobias Damberg har skurit sig några gånger, ett par gånger har han blivit magsjuk och en gång råkade han skruva fast sin luftslang så att han inte kunde komma upp. Arbetet är riskfyllt så det finns alltid en räddningsdykare beredd.

Själv skulle han aldrig kasta en enda bomullstuss eller tops i toan, men han är inte arg på dem som gör fel. De har bara inte förstått, anser han och säger att om alla bara hade en papperskorg i badrummet skulle han slippa bada i skiten.