När det pratas om hålträd handlar det ofta om ekar. Även håligheter i andra trädslag kan vara hem för mängder av arter men eken är den som har allra flest invånare, säger Nicklas Jansson. Foto: Mikael Svensson.
Bygg ditt eget hålträd
Många djur behöver gamla ihåliga träd, men dessa träd har minskat dramatiskt i antal. För att hjälpa deras hotade invånare kan du snickra en imitation av ett trädhål, en mulmholk.
En mulmholk ser ut som en stor fågelholk, men den är fylld med träspån och löv. Bakom denna uppfinning står Nicklas Jansson som är biolog på länsstyrelsen i Östergötland och forskare på Linköpings universitet.
− Jag har letat skalbaggar sedan jag var tio år och rotat mycket i hålekar. Djuren där känns som gamla bekanta och jag är väldigt bekymrad över deras framtid.
Brist på gamla ekar ger bostadsproblem
Ungefär 90 procent av hålekarna har försvunnit sedan 1830, och det tar flera hundra år för en ihålig ek att bildas. Även om vi skyddar alla hålekar i dag är de för få för att de som lever i en gammal ek ska hitta en ny bostad när trädet faller. De flesta av de här djuren är inte särskilt bra på att sprida sig. En del har svårt att hitta ett nytt boträd om det står mer än 300 meter bort. Den livsstilen fungerade förr, när det fanns gott om gamla träd, men i dag dör nästan alla hållevande insekter i jakten på en ny bostad.
Det här problemet grubblade Nicklas Jansson och forskarkollegan Tomas Ranius på i början av 2000-talet. De försökte skapa något som liknar ett trädhål och satte upp 50 stora träholkar och fyllde dem med e
kspån och eklöv. Efter tio år såg de att holkarna fungerade mycket bättre än de vågat hoppas. Hela 70 procent av arterna som fanns i hålekarna i närheten hade flyttat in i mulmholkarna.
Den som vill prova småskaligt kan fylla upp en vanlig fågelholk. Standard i dag är att göra mulmholkar som är meterhöga och rymmer 70–200 liter, men man kan gärna göra dem ännu större, enligt Nicklas Jansson.
− Ju större de är desto fler arter kan leva i dem. De holkar som länsstyrelserna i sydöstra Sverige gör nu i ett EU-projekt är stora som små dass.
Intresset för mulmholkarna har vuxit snabbt de senaste åren. Många länsstyrelser använder dem i naturreservat där det finns gamla ekar men där deras arvtagare saknas. Kanske finns unga ekar, men mulmholkarna kan fylla glappet som uppstår när de gamla faller och de unga ännu inte har åldern inne för att bli hålträd.
Mulmholkar kan även passa bra i trädgården även om livet därinne inte är helt lätt att följa. De flesta av djuren är små och många av dem är natt- aktiva. Man kan skruva fast en plexiglasskiva innanför en dörr för att kunna titta in och få en aning om mångfalden.
Vad är mulm?
Mulm är den speciella blandning som samlas på botten av trädhål. Den består av vedfragment, löv, svamp och insektsrester. Här kan också finnas fladdermusspillning, rester av gamla fågelbon och getingbon. Denna blandning är perfekt för många insekter och deras larver att leva i.
Vem kan bo i en mulmholk?
Alltifrån stora glänsande skalbaggar till pyttesmå klokrypare, harkrankar och blomflugor. Många hålhäckande fåglar kan använda holken men även för fladdermöss kan mulmholken vara ett bra sovställe om sommaren. Fåglar och fladdermöss håller sig i den övre delen, ovanför spånet.
Liftar mellan ekar
Hålträdsklokrypare ser ut som små skorpioner utan gadd om man tittar nära. De är bara några millimeter stora, tillräckligt små för att kunna lifta med andra insekter och på så sätt ta sig vidare till nya hålekar. De kniper med klorna om benen på till exempel skalbaggar eller blomflugor och släpper taget när de är framme på ett ställe som verkar bra. Det är ungefär som att åka buss förutom att de inte alls vet vart de hamnar.
Inget går upp mot en äkta gammelek
Omkring tusen arter kan bo i och på en ek, och bara en del av dessa bor i hål. Så mulmholkar ersätter bara en liten del av livet kring en gammal ek, och de gör det inte helt och hållet. Dels är holkarna ofta mindre isolerade och dels är det svårt att få vissa typer av svampar att trivas. Mulmholkarna är en quick fix som fungerar för många av arterna men inte för alla. För att ekens hela ekosystem ska överleva långsiktigt behöver vi också skydda gamla ekar och se till att de får efterträdare.
Ett glapp i tiden
Sedan medeltiden var det förbjudet att hugga ner ekar. De behövdes till skeppsbyggen och tillhörde kronan (kungarna). År 1830 avskaffades det här förbudet och på några decennier höggs en stor del av ekarna ner, framför allt på småböndernas marker eftersom ekarna skuggat deras ängar och åkrar i flera hundra år. Då försvann många av de träd som annars skulle ha varit gammelekar i dag. Även om vi planterar massor av nya ekar i dag har vi ett långt tidsglapp där de gamla ekarna är väldigt få.
Drömlandskapet finns kvar i Turkiet
De gamla ekarnas landskap har nästan försvunnit från Sverige men det finns fortfarande kvar på många håll i Turkiet. Nicklas Jansson har forskat på turkiska ekinsekter sedan 20 år och beskriver hur gamla jordbrukstraditioner har gjort att ekarna har fått stå kvar.
− Om vi tar de finaste områdena i Östergötland står det runt 200 ekar på en kvadratkilometer, medan i Turkiet kan det vara 5 000 på samma yta. Där finns alla drömdjuren kvar, dem som man drömmer om som skalbaggsletare!
Många av de turkiska eklandskapen har troligen sett ungefär likadana ut i 10 000 år, där människor haft betande djur och beskurit träden för att ge löven till betesdjuren, men många av dem hotas av det statliga skogsbruket som omvandlar ekhagmarkerna till barrträdsplantager.
