Juridik som förändrar

Människan som skapelsens krona och naturen som en resurs att utnyttja – det har varit grunden för västerländsk lagstiftning i årtusenden. Men en förändring håller på att ske där naturen erkänns egna lagliga rättigheter och ekocid (brott mot naturen i form av storskalig miljöförstöring) kan räknas som internationellt brott.

I boken Naturlagen: om naturens rättigheter och människans möjligheter (Volante) speglar Pella Larsdotter Thiel och Henrik Hallgren denna utveckling. Det är en tankesvindlande idéhistorisk och miljöfilosofisk resa som presenterar nya sätt att tänka kring juridik och natur – och därmed om vår relation till världen. Ett paradigmskifte med andra ord.

– Jag tror ju att vi är vid vägs ände för den här kulturen, att vi är vid tillväxtens slut nu, oavsett vad vi tycker och tror om det, säger Pella Larsdotter Thiel.

Nya antaganden om människan

Både Pella Larsdotter Thiel och hennes medförfattare Henrik Hallgren är sedan många år starkt engagerade i miljö- och klimatarbete och är två av Sveriges främsta experter på naturens rättigheter. De ville skriva en bok som kunde både förklara och bidra till det skifte i tankesätt som de ser växa fram och som de anser är nödvändigt för en hållbar värld.

– Vi menar att vi behöver gå till själva roten av vår relation till den levande världen och se hur vi kan öppna för mer ömsesidighet snarare än den dominans som hela vår civilisation har byggt på under så lång tid nu, säger Henrik Hallgren.

För den sortens skifte kan juridiken spela en avgörande roll, anser de båda författarna. Dagens lagstiftning cementerar tanken om människan i centrum, men det går att söka andra vägar.

– Det vi beskriver är en lagstiftning som gör ett helt annat antagande om hur världen ser ut och vilka vi människor är. Och eftersom tanken om mänsklig separation och naturen som bara en ägodel är så grundläggande i vår kultur så påverkar det enormt mycket. Det innebär ett grundläggande omtänkande, säger Pella Larsdotter Thiel.

I själva juridiken ligger också stor förändringskraft.

– Det intressanta med juridiken är att den har så kraftfull påverkan på vår världsbild. Det är där vi gör våra gemensamma överenskommelser om vad som är rätt och fel, vad som är viktigt och oviktigt. Det är där vi faktiskt också har regler med sanktioner. Det blir alltså konsekvenser om man bryter mot dem, säger Pella Larsdotter Thiel.

Hon anser att vi är inne i en tid av omställning. Att avståndet växer mellan å ena sidan insikten att det vi traditionellt kallat utveckling bryter ner system som vi är beroende av och å andra sidan samhällets lagstiftning som stöder sig på och bär fram just den idén om utveckling.

– När det glappet blir för stort blir det jobbigt för oss att navigera. I boken säger vi att lagstiftningen måste reflektera det som vi menar är sant om världen: att vi ingår i en levande helhet och att det finns massor med relationer mellan människa och natur.

Stöd för rättigheter växer

En sådan lagstiftning tillerkänner naturens rättigheter en egen kraft. Naturlagen ger en grundlig orientering i människans förhållningssätt till naturen och juridiken genom historien. Boken berättar om den allt starkare idén om naturen som rättsinnehavare som vuxit fram de senaste 50 åren på olika håll i världen.

Som milstolpe räknas ofta en artikel skriven av Christopher Stone, professor i juridik, 1972: Should trees have standing? Han argumenterade bland annat för att innan något får rättigheter förmår människor faktiskt inte att uppfatta det som annat än en resurs.

Sedan dess har mycket hänt, och det fort, säger författarna. Till exempel finns starkt stöd för en ekocidlagstiftning som skulle göra miljöförstöring till ett internationellt brott enligt Romstadgan och därmed få samma tyngd som exempelvis krigsbrott och brott mot mänskligheten. De lyfter även fram exempel på naturen som egen juridisk person, som floden Whanganui i Nya Zeeland. Floden har rättsombud som kan föra dess talan i domstol.

– För 30 år sedan var det mer av en perifer rörelse som avfärdades av i stort sett alla, men nu ser vi hur exempelvis fackföreningar, trossamfund och politiker på alla nivåer börjar ställa sig bakom sådan lagstiftning, säger Henrik Hallgren.

– Ja, i början var det ju lätt att avfärda de här idéerna. I dag är det svårare. Man kan tycka att de är tokiga eller fel, men man kan inte säga att de är irrelevanta. Det är verkligen väldigt förunderligt. Att få följa en sådan omvälvande process under dess första år, som jag tror att vi faktiskt har gjort i boken, det är en ynnest, säger Pella Larsdotter Thiel.