Klimatkrisen i bokhyllan
Erika Bjerström tyder tecken i svensk natur, Jonathan Jeppsson beskriver en svart framtid och Stefan Edman efterlyser hopp i nya klimatböcker.
”Den mystiska blå punkten” heter ett kapitel i journalisten Jonathan Jeppssons nya bok. Det skulle kunna handla om romantik eller äventyr. I Åtta steg mot avgrunden: Vårt framtida liv på planeten (Ordfront) handlar det om vetenskap – och hot.
Den blå punkten i Atlanten, söder om Grönland, inledde Jonathan Jeppssons uppmärksammade klimatartikelserie i Aftonbladet 2018. Det blå står för att temperaturen sjunker, till skillnad från i den rödgula omgivningen. En avkylning som bekräftar det klimatmodellerna förutspått: Golfströmmens livgivande flöde mattas av. Jeppsson låter aktuella exempel växa till en svart framtidsvision, årtionde för årtionde, med tungt forskarstöd: smältande polarisar, höjda havsnivåer, fler pandemier, värmeböljor, bränder.
Parallellt löper en personlig historia om dilemmat att som journalist hantera ett problem så stort att vi lever i det och är en del av det. Hoppet är vår värsta fiende enligt Jeppsson, lösningarna inom systemet som vi så gärna vill tro på. Vi behöver förstå hur illa det står till för att kunna agera.
LÄS Jonathan Jeppssons essä i Sveriges Natur
SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström rapporterar ofta om globala problem, men i Klimatkrisens Sverige: Så förändras vårt land från norr till söder (Norstedts) kartlägger hon förloppet på hemmaplan. Fjällandskapet som växer igen, skärgården som sjunker, djur och växter som blir klimatflyktingar. Temperaturen ökar faktiskt fortast här i norr.
Att presentera forskning går före den egna smärtan, skriver hon, men mellan raderna brinner förtvivlan inför förlusten av natur hon själv söker tröst i. Alla har sin egen smärtpunkt.
Stefan Edmans bok Bråttom men inte kört: Frågor och svar om klimatet (Votum) har samma syfte som Jeppssons, att inspirera till handling. Ändå är utgångspunkten den motsatta. Edman vill väcka en optimism som leder till engagemang och kreativitet.
Han ifrågasätter inte allvaret, men fokuserar på positiva trender som kan förstärkas och rollen Sverige kan spela i en nödvändig omställning. Det är lättläst och faktabaserat, men på typiskt edmanskt vis också jordnära, poetiskt och med en förundran inför livet som andas framtidshopp, trots allt.