Annons

Författarna Åsa och Mats Ottosson gillar att vara på fjället, men tycker att de bästa sakerna att göra finns ofta runt hörnet. Foto: Roine Magnusson

Kultur

Pepp för natursugna

Inte alla som skulle vilja kommer ut i naturen, men det behöver inte vara så krångligt. Journalisterna och författarna Mats och Åsa Ottosson sänker tröskeln i ny bok.

Kanske är du redan ofta ute i naturen i ur och skur, året om. Gott så. Många av oss andra fastnar i soffan med drömmar om vad vi skulle vilja göra. Någon gång.

Till sommaren, eller kanske till hösten. Om vi bara vågade, hade tiden, kunskapen och den rätta utrustningen.

Fast det behöver inte alls vara så krångligt, tycker journalisterna och författarna Åsa och Mats Ottosson. Med sin bok Hemma därute. Handbok i naturnärhet (Avium förlag) vill de sänka tröskeln för människor att ge sig ut på naturäventyr – stora som små.

Konstnären Mattias Käll har illustrerat och flera naturfotografer har bidragit med slående vackra bilder. Författarna varvar praktiska tips med berättelser om människor i olika åldrar som hittat egna sätt att vara i och med naturen.

Om det sedan är att vandra, fågelskåda, plocka bär eller bara sitta på en stubbe med en mugg kaffe i näven är upp till var och en.

– Vi hoppas att boken ska fungera som ett startskott för den som får den i händerna, att den kan locka personer som tänkt att de skulle vilja men inte riktigt har fått till det. Och som med
hjälp av de rent praktiska tipsen, och genom att möta människor som tycker att de här grejerna är roliga och härliga, hittar inspiration och vill gå ut och göra någon av alla aktiviteter som vi föreslår, säger Åsa.

– Ja, vi tar upp allt som vi själva tycker är roligt att göra. Det var vårt enda urvalskriterium: inom ramen för en peppbok för natursugna, vad tycker vi är kul? säger Mats.

Lätt utan prylar

De är båda rutinerade naturrävar som genom åren har skrivit flera böcker om natur och hälsa med ambitionen att visa glädjen och nyttan med att vistas i naturen och ha en relation till den. Men de tappar för den skull inte bort nybörjarblicken.

– Vi har våra egna intressen som utgångspunkt, men har låtit andra personer ge sitt perspektiv och berätta om hur de gör och varför de vandrar, sover ute och så vidare. Den yngsta är 5 år, den äldsta 92, säger Mats.

De vill avdramatisera friluftslivet och hålla avstånd till såväl prylfixering som tävlingsmentalitet.

– Det går jättebra att göra många av de här sakerna utan särskilt mycket pengar på fickan, man kan göra det enkelt för sig. Sedan kan man så klart ta det vidare, men det kändes väldigt kul att visa att så här enkelt kan man börja och det är gott nog, säger Åsa.

De bästa sakerna är faktiskt de enklaste, tycker de. Det som man kan göra i vardagen och runt knuten. Till de egna favoritsysselsättningarna hör att sova i trädgården och på altanen. På tältsäng med madrass eller i hängmatta.

– Vi gör ju några roliga, lite större grejer varje år men det viktigaste för oss är de här vardagsgrejerna, för det är störst chans att de blir av, säger Åsa.

Stärker ”höratillfredsställelsen”

Fast göra och göra: man får heller inte glömma bort stillheten, tycker de. Den är så betydelsefull att den fått ett helt eget kapitel: Bara vara.

– Det är en markering att ha med ett sådant kapitel, för även om det är kul och bra med aktiviteter, så får det inte gå ut över inaktiviteten i naturen för mycket. Den är viktig, säger Mats.

Sedan är vi förstås inte ensamma i naturen, och det finns mycket att göra för att värna om livet där. Mats och Åsa Ottosson skriver om att bygga bon och odla mångfald och på så vis stärka både sin ”kansjälvkänsla” och sin ”höratillfredsställelse”, för att tala i ottossonska termer.

Efter arbetet med boken har Åsa till exempel börjat snickra fågelholkar – ”det hade jag aldrig gjort förut”. Mats anser att samtidigt som man tar hand om fåglar och pollinatörer bäddar man för egna upplevelser.

– Genom att till exempel göra sin trädgård mer attraktiv får man en massa underhållning och nya kompisar. Du kan göra ditt eget liv rikare och samtidigt gynna andra. Det tror jag är bra för både ”kansjälvkänslan” och ”höratillfredsställelsen” – känslan av att dela sin stund och plats på jorden med många andra varelser.

Artikeln publicerades i