Skogens största och allra minsta berättelser

Det är lätt att bara tänka på träden när vi pratar om skogen. För den norska biologiprofessorn Anne Sverdrup-Thygeson, som har skrivit flera böcker om naturliv och ekologi, är det också träden vad som gör skogen tredimensionell och skapar dess yttre gränser.

– Men skogen är så mycket mer än så. Ur ett biologiskt perspektiv är skogen 25 000 olika arter av myllrande mångfald. Arter som i sampel och konkurrens, de flesta små och osynliga i död ved och djupt ner i skogsjorden, skapar alla dessa ekosystemtjänster som vi människor drar nytta av.

Som professor vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet i Ås forskar och undervisar Anne Sverdrup-Thygeson i naturförvaltning och i biologisk mångfald. I höstas utsågs hon till hedersdoktor vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Men det är inte enbart med biologens blick som Anne ser på skogen.

– Skogens immateriella värde får vi inte glömma bort. Skogen löper som en djupgrön tråd genom hela vår i historieväv, både i Sverige och i Norge. Den har spelat stor roll för vår ekonomi, men är också en del av våra myter, sagor och berättelser. Att vara i en skog gör något med oss, det tror jag att många känner.

Läs också: Dave Goulsons besatthet av bin blev bästsäljare

Lång karriär började med björkar

Hennes egen skogskarriär sträcker sig över 30 år och började med björkar. Under sin biologutbildning skulle hon undersöka en ekologisk teori om huruvida en viss skalbagge nådde fram till ensamstående björkar.

Efter utbildningen jobbade hon i 10 år som skogsekolog för en skogsägarorganisation, i skärningspunkten mellan näringslivsintressen och miljöhänsyn. De senaste 20 åren har hon arbetat dels vid Norsk Institut for Naturforskning, dels vid universitet.

– Vilka dramer utspelar sig i trädkronor och under mark? Sådana frågor triggar mig. En av de saker jag älskar med mitt jobb är just att söka mönster och samband i tid och fysiskt rum, i komplexa, brokiga system. 80 procent av världens alla beskrivna arter har skogen som livsmiljö. Hur samexisterar de, alla dessa liv vi normalt inte ser?

Enligt Anne Sverdrup-Thygeson handlar relationen till skogen både om kunskap och uppmärksamhet, och om att lägga märke till livet som finns runtomkring i en skog. Därför använder hon många olika begrepp för att beskriva skogens förändring, som urskog, naturskog eller produktionsskog.

– Kunskap om vad som finns därute kan hjälpa oss att engagera oss och att bry oss om dessa arter, som jag kallar för våra grannar. Ju mer vi känner dem desto roligare blir det att ses.

Läs också: Ensam inför naturen

Naturnära skogsbruk och restaurering är nyckeln

I hennes senaste bok Skogen (Polaris, 2023) fångar hon läsarens uppmärksamhet med entusiasm i stället för domedagens pekpinnar. I boken skildras inte bara hur vår syn på och kunskap om naturen har förändrats, utan även hur naturen har format oss.

Boken bjuder in till en hänförande värld. Det är ett universum och mikrokosmos fyllt av de mest fascinerande varelser och oväntade interaktioner, men också med dagens alarmerande verklighet av natur- och klimatkris.

– Det är ett enormt experiment på hög nivå vi håller på med, vi människor, säger Anne Sverdrup-Thygeson.

På frågan vilka bevarandeformer av skogen och naturen som fungerar i dag ger hon ett konkret svar:

– Förenklat handlar det om två saker. Att skydda de mest värdefulla skogsarealerna och snabbt värna om skog som aldrig varit kalhuggen, och så handlar det om vad man gör där man avverkar. Det vill säga att vi bör ersätta hyggesbruket med ett mer naturnära skogsbruk. Även restaurering av skog och natur spelar en viktig roll. Det finns både inom EU och FN överenskommelser för detta.

Hon vill nå fram genom delad fascination. För när något känns i hjärtat, då pratar man om detta, förklarar hon och säger att skogens varelser måste ha fler som talar i deras sak.

– Mitt mål med boken är att man ska bli glad i skogen. Att fler lär känna all dess blad- och barrgröna bredd, med alla sina små, slemmiga, skaltäckta, spirande, mångfotade och makalösa organismer, och samtidigt bli bittert bekymrad när man läst sista sidan.

Läs också: Religion som vägvisare i klimatkrisen

”Varför är vi så naiva när det gäller skogen?”

Hon skriver också om hur viktiga just orden är för att förstå kunskap. Hur författaren till boken Braiding Sweetgrass, Robin Kimmerer, beskriver att till exempel grammatik levandegör vilka pronomen som används för ett träd, att en hon vördas mer än ett det. I Kimmerers eget urfolksspråk, potawatomi, används ett verb för att vara skog.

– Naturen är vi och vi borde förstå att vi ingår i ekosystemet. Vi har ett moraliskt ansvar för skogen, både bruksvärde och mångfald. Den är vårt gemensamma goda och skyddar oss på olika sätt. Rent egoistiskt behöver vi den för att lagra kol, för vår psykiska hälsa, för att rena vårt dricksvatten och mycket mer. Naturen är ju hela livet, säger Anne Sverdrup-Thygeson.

Hon tycker att det är märkligt hur få politiker som bryr sig om skogen. Att inte fler engagerar sig på ett djupare plan och ser förbi skogsnäringens bild om hur det står till med skogen.

– Forskare försöker vara en motstämma och miljöorganisationer kämpar, men här finns inte de ekonomiska musklerna. Varför är vi så naiva när det gäller skogen?

Anne Sverdrup-Thygeson uppmanar alla att prata om frågorna, också om alla förunderliga fakta. Att vara med i debatten, globalt och lokalt.

– Vetenskapen visar tydligt att vi mår bra i naturen. Men detta är en aspekt som blir förlöjligad som naturromantik, och det provocerar mig litegrann. Bara för att du inte kan sätta en prislapp på det betyder det inte att det inte är viktigt.