Maximal frihet för liten slant enligt dem som anser att vägen är resans mål.
Ta tåget tillbaka till framtiden
Att somna i Hamburg och vakna i Innsbruck. Äta middag i en restaurangvagn med utsikt över Alperna. Bestämma sig i sista stund för tåget till Paris eller Wien. Om du inte testat tågluff förr är det dags att hoppa på den nygamla frihetstrenden.
Interrailkortet lanserades 1972 för att fira Internationella järnvägsunionens femtioårsjubileum och var fram till början på nittiotalet en omåttligt populär resform bland äventyrslystna ungdomar. 1991 slog tågluffandet rekord med 71 000 sålda Interrailkort bara i Sverige.
Sedan kom lågprisflyget. Bara några år senare såldes färre än 10 000 tågluffarkort. Varför ta tåget till London eller Rom när man kunde flyga billigare och snabbare?
Men nu har Interrail blivit hett igen. 2018 tågluffade femtio procent fler svenskar än året innan. Tåget har blivit svaret på hur man reser med minimala utsläpp av växthusgaser. Men förklaringen till ökningen finns också i en längtan efter att inte bara komma fram så snabbt som möjligt.
Själva poängen med en tågluff är ju inte att så snabbt som möjligt ta sig från A till B, utan att ge sig ut på ett äventyr där allt inte är förutbestämt.
För att ta reda på hur spontant man kan resa med Interrailkort tog jag i somras med mig två av mina barn, elva och sexton år gamla, på en europeisk rundresa. Av ängsliga inlägg i den snabbt växande Facebookgruppen Tågsemester, som på ett par år fått fler än 40 000 medlemmar, hade jag fått intryck att det krävdes sittplatsreservationer för praktiskt taget vartenda europeiskt tåg. Men en koll på de europeiska tågbolagens hemsidor visade att min skepsis inför att det skulle kunna vara så var befogad. Vår plan var att åka så mycket som möjligt med tåg som inte krävde reservation. När det krävdes skulle vi boka platserna på stationen strax före avgång.
Vi valde det Interrailkort som ger sju resdagar inom en månad och tog oss till Ungern, fortsatte till Österrike, Italien och Schweiz för att därefter ta oss hem via Tyskland och Danmark. Ibland fick vi tänka om på grund av fullbokade tåg och dyra tillägg. Men för det mesta gick det lysande.
I Ungern och de tyskspråkiga länderna kan man resa med praktiskt taget alla tåg, även snabbtågen, utan sittplats. Du kan reservera plats, men det är inget krav. Det gäller också i Italien, med undantag för de snabba Freccia Rossa-tågen där reservation är ett måste.
Däremot måste du reservera om du vill ha ligg- eller sovvagn på ett nattåg. Vi gjorde en nattlig resa med österrikiska tågbolaget ÖBB mellan Wien och Padova. Liggplatserna, som kostade cirka 300 kronor per person inklusive frukost, reserverade vi på stationen i Wien dagen före vår avresa.
I Frankrike är det lite svårare, för att åka med de supersnabba TGV-tågen måste tågluffaren punga ut med mellan 100 och 600 kronor extra.
ÖBB tog över nattåg
När Deutsche Bahn för fem år sedan drog in alla sina nattåg tog österrikiska ÖBB över flera av dem, dock inte nattåget från Köpenhamn söderut. Det gör det svårare att snabbt ta sig långt ner i Europa. Sommartid har svenska Snälltåget nattåg med liggvagnar Malmö–Berlin via Trelleborg–Sassnitz, men annars får du ta dig till Hamburg med dagtåg innan du kan kliva ombord på ett av ÖBB:s Nightjet-tåg som tar dig till München, Wien, Innsbruck och Zürich – och från München och Wien vidare till Milano, Venedig, Livorno och Rom.
En tågresa genom Alperna dagtid tillhör en av höjdpunkterna på tågluffen. En bra rutt är den med Deutsche Bahns ICE-tåg Hamburg– Basel och därifrån med det schweiziska tågbolaget till den medeltida staden Chur i kantonen Graubünden. Där börjar smalspåriga Rhätische Bahn med Bernina Express (inte heller här krävs sittplatsreservation) som tar dig upp på över tvåtusen meters höjd med svindlande utsikt över snötäckta alper. Missa inte att kliva av och äta lunch i Alp Grüm, en restaurang på ett bergspass som bara nås med tåg. Därefter fortsätter du ner i Poschiavodalen till italienska Tirano och byter till Trenitalia-tåget vidare till Milano.
Därifrån kan du fortsätta med direkttåg till Venedig eller Rom. Eller varför inte ta nattåget till Sicilien via färjan över Messinasundet?
På hemvägen passar det fint att uppleva en fyrklöver av klassiska europeiska städer: Budapest, Wien, Prag och Berlin. De ligger närmare varandra än man kanske tror. Tågresan Budapest–Wien tar två och en halv timme, medan Wien–Prag och Prag–Berlin avverkas på fyra timmar vardera.
För nattågsfantaster finns också klassikerna Caledonian Sleeper London–Skottland, bekväma Sud Express från franska Hendaye till Lissabon och Lusitania mellan Madrid och Lissabon med barvagn och prisvärda kupéer med privat dusch.
Boka före avgång
Har man inte tillräckligt mycket is i magen för att boka på respektive station ute i Europa strax före avgång går det att ringa Tågbokningen.se eller en resebyrå, men räkna med att de tar betalt för bokningarna. En av Sveriges bästa resebyråer för europeiska tåg är Centralens resebutik i Kalmar, men inför sommarsäsongen är telefonkön lång.
På Deutsche Bahns hemsida finns tidtabeller för de flesta europeiska tåg och här kan man också boka resor till eller från Tyskland och i grannländerna. Andra ganska heltäckande tågbokningsajter är Loco2 och Trainline.
Men våga gärna boka så lite som möjligt i förväg. Låt ingivelsen styra. Det blir mer minnesvärda upplevelser och mycket roligare så.
