Tuffa val vid bilköpet

Ingen bil alls, det är det mest miljövänliga alternativet Men hur ska en familj, med två, tre barn, som bedömer att bil är en nödvändighet göra det bästa valet? Som är så skonsamt som möjligt för både plånboken och miljön? Går det ens?

KÖPA ELLER LEASA?

Många svenskar föredrar att köpa begagnat. Men det är ofta de nya bilarna som har den bästa tekniken och avgasreningen. Måste du köpa begagnat så leta efter en bil som är högst tre år gammal och gått som mest 6 000 mil – gärna en tjänstebil som säljs genom en etablerad nätauktionstjänst eller hos en MRF-ansluten bilhandlare. Tjänstebilarna brukar vara välutrustade, de är servade regelbundet och har modern teknik. Normalt har tjänstebilar som säljs på det här sättet gått igenom ett begagnat-test och de kommer med en garanti. Att köpa en sprillans ny bil är tyvärr både dyrt och olönsamt. När du kört den i några år har värdet ofta fallit till hälften av det du betalade. Elbilar och laddhybrider som skonar miljön från koldioxidutsläpp är i regel betydligt dyrare än fordon som drivs med bensin eller diesel. Det är än så länge inte lätt att hitta begagnade elektrifierade fordon till rimliga priser. Eftersom batteritekniken – och därmed räckvidden – utvecklats enormt de senaste åren är ett begagnatköp inte så smart idé. Du riskerar att få en elbil med äldre teknik och sämre räckvidd om du köper något som rullat på gatorna i flera år.

Privatleasing har de flesta av de stora biltillverkarna börjat med. Leasingen har snabbt blivit populär – och det är inte så konstigt eftersom köparen slipper handpenning och banklån och dessutom får tillgång till den absolut bästa tekniken på marknaden. Men ofta måste man binda upp sig i tre år, och månadskostnaden kan ligga på allt från 3 000 till 10 000 kronor i månaden, beroende på vilken bilmodell du väljer. Normalt ingår service och försäkring i månadsavgiften men årsskatten och bränslekostnaderna tillkommer.

EL, GAS – ELLER BENSIN?

Enligt Energimyndigheten är eldrift det bästa valet för att dämpa utsläppen av växthusgaser. En elbil ger i Sverige bara sju gram i indirekta utsläpp per kilometer, enligt myndighetens mätning. Samtidigt har elbilarna debatterats livligt på sistone i takt med att flera forskare pekat på att tillverkningen i länder med ful-el kan ha lett till indirekta utsläpp innan fordonen ens säljs. En ny studie från välrenommerade ICCT – International Council on Clean Transportation – visar dock att elbilen är renare än fossildrivna fordon genom hela sin livscykel. Forskarna vid ICCT har jämfört data från flera olika forskningsstudier. Klimatskulden från tillverkningen av batteriet är återbetald inom ett och ett halvt till två år, och även om elbilen hela tiden laddas med kolel släpper den ut mindre än en fossilbil enligt ICCT.

Sen finns det förstås en etisk problematik också. Kobolt används bland annat i de litiumjonbatterier som driver elbilar. Till drygt hälften kommer denna metall från konflikthärdar i Kongo där barn tvångsarbetar i gruvorna. Eftersom kobolten ofta smugglas ut och det är många mellanhänder innan råvaran bearbetas och säljs vidare till biltillverkarna är det ett svårt detektivjobb att ta reda på ursprunget. De stora biltillverkarna har satt igång ett arbete för att övervaka hela kedjan av leverantörer och underleverantörer, men exakt hur den kontrollen och spårbarheten fungerar är det svårt att få inblick i.

De senaste elbilarna som kommit ut på marknaden är tillräckligt stora för barnfamiljer – ofta är de suvar – och har en räckvidd ungefär 40 mil. Men innan man slår till på att köpa eller leasa är det bra att kontrollera hur utbyggnaden av laddstolpar ser ut i den del av Sverige man bor. Men det är helt nödvändigt att kunna ladda hemma. Köp till en godkänd laddbox till hemmet – då kan du ladda under natten och kör du inte längre än 40 mil per dag lär du inte få någon räckviddsångest.

Laddhybriden är en kompromiss – den ger eldrift för ungefär tre till fyra mil, sen sköter bensinmotorn resten av färden. Kan vara bra för att komma undan utsläpp i staden, men även här gäller det att du har tillgång till laddmöjligheter hemma, även om det inte är lika stora elmängder som behövs.

Fordonsgas är ett bra alternativ som ger låga utsläpp. Enligt Energimyndighetens beräkningar faktiskt bara 44 gram per kilometer. Ren biogas beräknas av föreningen Gröna bilister ge 17 procent av bensinbilens utsläpp. Över 90 procent av fordonsgasen består i dag av förnybar biogas som bland annat tillverkas av avloppsslam. Men det finns än så länge ganska få gasmackar i Sverige och bor du norr om Uppland kan det vara svårt att hitta någonstans att tanka.

Bilar som drivs med el eller biogas blir billigare med det nya bonus-malussystemet som infördes förra året. Bensin- och dieseldrivna bilar däremot får högre fordonsskatt (malus) beroende på hur mycket koldioxid de släpper ut.

Bensin är det absolut sämsta alternativet för miljön enligt Energimyndighetens rapport – med hela 239 gram i indirekta utsläpp per kilometer.

LÄS MER Fossilfri bensin

Och så dieseln då. Såväl gamla som nya dieslar har höga utsläpp av kväveoxider – något som är dåligt för både miljön och hälsan. Det finns dock en del nya dieslar som har avancerad rening – bilägaren får då regelbundet fylla på med Adblue reningsvätska. Det finns även en förnybar diesel som heter HVO100. (20 procent HVO blandas också in i den fossila dieseln). Enligt Energimyndigheten har låginblandningen av HVO lett till lägre utsläpp av växthusgaser. Men en stor del av av råvarorna till den förnybara dieseln är PFAD, en palmoljerest – något som väckt stark kritik eftersom det kan bidra till mer regnskogsskövling (läs mer om PFAD på Sverigesnatur.org). PFAD får inte skattelättnader i Sverige sedan den 1 juli i år. Så framtiden för HVO är oklar.

Hur stor bil behöver jag?

När du kommit fram till vilket drivmedel som fungerar bäst för dig är det dags att börja åka runt och titta i bilhallarna.

Hur stor bilen ska vara måste du avgöra själv. För en barnfamilj är i alla fall hög säkerhet och ett rymligt bagageutrymme minimikrav.

Suven är en biltyp som bara växt i popularitet de senaste tio åren. Många nyproducerade suvar finns som laddhybrider eller biogasbilar. Några är tillgängliga även som rena elbilar – men i det sistnämnda fallet är de väldigt dyra i inköp.

En klassisk kombi är förstås också ett klokt alternativ för barnfamiljen. Även när det gäller kombibilar finns el- och biogasdrift att välja på.

Krokig väg till bildelning

Flera undersökningar visar att svenskar är intresserade av att dela bil i stället för att äga – och många gör det genom etablerade delningstjänster som Snappcar och Gomore. Men för den som vill dela bil i liten skala – till exempel med några grannar eller vänner – reser sig byråkratidjungeln.

– Det finns inget riktigt regelverk för fraktionellt (delat) ägande. Trots att många är nyfikna och vill är det inte tillräckligt lönsamt eller smidigt att dela på bilar privat. Om det blev enklare att deklarera skatten och mindre krångel för att komma igång skulle nog fler våga sätta igång, säger Maria Schnurr, senior forskare vid RISE Viktoria, som gjort flera studier om mobilitet och delningsekonomi.

Hon berömmer ändå Skatteverket som förbättrat informationen om delningstjänster på sin hemsida. Till exempel om möjligheten att göra avdrag för merkostnader kring delningstjänster. Men skattebördan är fortfarande tung för den som driver delningstjänster – skatten ligger på 30 procent från den första intjänade kronan. I våra grannländer ser man annorlunda på bildelning och försöker underlätta för privatpersoner som vill göra det. I Norge (där det är en bra bit dyrare att äga bil än i Sverige) är det till exempel skattefritt upp till 10 000 norska kronor vid privat delning av bil.

Förutom en hög skattesats är deklarationen för delningstjänster krånglig. Man måste själv ta reda på hur inkomster och utgifter ska deklareras. För den som delar sin bil med andra kontinuerligt ska inkomst av kapital deklareras – avdrag får göras för så kallade merkostnader men inte för fasta kostnader som biltvätt till exempel. Är verksamheten frekvent ska även 25 procent i moms betalas.

Det är krångligt att få i gång en bildelningstjänst i liten skala. Det är till exempel inte tillåtet att bedriva ”yrkesmässig” biluthyrning utan tillstånd. Men det finns ingen definition på vad ”yrkesmässig” innebär och eftersom ingen blivit dömd för olaglig biluthyrning heller inget prejudikat. Den som vill hyra ut sin bil mer regelbundet – utan att riskera att vara olaglig –  måste registrera sig och gå en kurs för att få certifikat. Använder man en förmedlingstjänst för att dela sin bil är det förmedlaren som ska ha tillståndet för biluthyrning. Det går också att dela sin bil genom delningstjänster i appar. Även där finns en del krångel som borde kunna lösas, enligt Maria Schnurr. Till exempel är digitala nycklar på gång vilket skulle underlätta förarbytet.

Det största hindret mot bildelning?

– Det behövs tydligare information och tjänster som enkelt räknar ut vad man ska betala i skatt. Långsiktigt behöver också skattebördan minska. Men kundbeteendet är faktiskt det största hindret. De flesta förstår nog inte begreppet bildelning än, och kanske inte är så noga med tider och att lämna tillbaka bilen fulltankad till exempel.