Bönderna som brinner för ekologiskt

Martina Högberg: Alltid varit självklart att vara ekobonde

Vårvinden är kall när Sveriges Natur träffar ekolantbrukaren Martina Högberg på gården på Finnhamn i Stockholms yttre skärgård. Hon brinner för sina djur och tillsammans med sina två vallhundar driver hon ett lantbruk med stort fokus på naturvård.

Vad har du för slags lantbruk?

– Jag har en liten, diversifierad gård med KRAV-certifierad produktion av kött, ägg och grönsaker. Jag har mark på sex olika öar varav fyra ligger i naturreservat. Dikorna betar naturbetesmark och äggen och grönsakerna säljs i egen gårdsbutik, men jag utför även naturvårdstjänster.

Hur jobbar du med naturvård?

– Dels jobbar jag med röjning i reservaten under vinterhalvåret, efter rådande skötselplan, och dels restaurerar jag gamla betesmarker. Under sommarhalvåret hyr jag ut korna till privatpersoner för att hålla öppen mark som förr använts som åker, äng eller bete. På vissa marker kör jag också ängsslåtter.

Varför har du ett ekologiskt lantbruk?

– Det har alltid varit självklart för mig att vara ekobonde. Från början mest för djurens skull. Jag tycker att om vi ska äta kött så ska djuren ha haft ett bra liv. Sedan handlar det om allt från mikroorganismer till gården, för djurhållning men också den biologiska mångfalden. Ja, allt det där hänger ju ihop.

Du har två hundar, hur är de som arbetskompisar?

– Buster och Evak är av rasen working kelpie, en australisk ras. Jag har haft working kelpies i 24 år och för mig är de oumbärliga i arbetet med korna och de jobbar även med hönsen. En orsak till att jag är lantbrukare är att jag vill jobba med djur. Djuren hycklar inte utan har en rak kommunikation och sedan är hundarna väldigt bra på att läsa av korna vilket gör dem trygga och förenklar hanteringen.

Vad gör du på gården nu?

– Nu när vi pratar är det ju vårbruksperiod men våren har varit extremt kall och sen. Jag brukar annars sätta lök och potatis nu och stängsla lite och kultivera grönsakslandet så att jorden torkar upp. Sen kan den gödslas och fräsas, så att jag kan sätta potatis och lök.

Läs också: Intensivt jordbruk hotar biologisk mångfald

Mikael Olofsson: Det finns alltid utmaningar

I byn Renbergsvattnet i norra Västerbotten driver Mikael Olofsson sitt familjelantbruk. I drygt tio år har de producerat Kravcertifierad mjölk, kött och spannmål.

Vad driver du för typ av lantbruk?

– Vi ser väl det här som litet. 75 kor brukar vi säga. De mjölkas med robot. Så sparar vi tjurkalvarna och föder upp dem till slakt. Vi skickar ett 60-tal djur till slakt per år.

Hur många jobbar på gården?

– Vi är två ägare och sen är vi en anställd och en djurskötare på heltid.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Att det alltid finns utmaningar och att man hela tiden måste anpassa sig till vädret. Man har en plan för vad man ska göra för dagen men när man kommer hem har man gjort ungefär hälften. Det är lite grann tjusningen i det här, att man får tackla det som dyker upp. Sedan att det varierar över årstiderna. Allt går som i årscykler och arbetsuppgifterna växlar väldigt mycket.

Vad är det tråkigaste med ditt jobb?

– Det är administrationen. Osäkerhet om man har gjort rätt med alla blanketter. Har man fyllt i rätt till Jordbruksverket eller har jag missat något kryss?

Varför började du med ekologiskt jordbruk?

– Från början var det delvis ekonomin. På den tiden var det ett jädra sug efter eko-
logiskt och vi tänkte att vi provar och ser om det funkar, och det gjorde det, väldigt bra.

Hur tänker du kring biologisk mångfald?

– Ekologiskt är mycket viktigt för biologisk mångfald. Det största hotet här uppe i norr är nedläggningen av mjölkgårdar. Vi själva känner att vi gör stor nytta tillsammans med våra djur. För alla våra ungdjur betar på sådana marker där det inte funkar att vara med maskinen.

Vad gör du på gården nu?

– Väntar på att snön ska försvinna. Snart är det kosläpp. Då ska korna ut på betet. Så jag hoppas att snön har försvunnit då och att det har torkat upp.

Svante Kaijser: Man vinner i biologisk mångfald

Långsiktighet och mångfald är ledord på Svante Kaijsers gård utanför Trollhättan.

Vad driver du för slags lantbruk?

– Jag har växtodlingsjordbruk kan man säga. På ungefär 700 hektar odlar vi ekologiskt. Det är traditionellt höstvete, åkerbönor och havre, men jag har också specialiserat mig på en del fröer. Vete är oftast som brödsäd, som vi säger, alltså för matkonsumtion. Åkerböna är ofta för foder, som ett substitut för soja som foder till kor. Mina åkerbönor säljer jag till en annan ekologisk bonde som har mjölkproduktion i Ulricehamn.

Varför ekologiskt lantbruk?

– Det är många skäl. En ingång var ekonomisk för 20 år sedan när jag ställde om, då var det fördelaktigare ekonomiskt och det var väl en drivkraft. Jag ville hitta någonting som hade en mindre volym, men med lite mer betalning, så att jag kunde få lite pengar över. Nu är det ju tvärtom. Jag får mindre pengar över men har ändå fortsatt, mer av ideologiska skäl.

Läs också: LRF säger att mer ekologiskt lantbruk lönar sig

Varför är det viktigt med ekologiska lantbruk?

– Man vinner i biologisk mångfald. Allt under jord är också biologisk mångfald, med maskar och mikroorganismer i olika former, ända ner till bakterier och svampar i din jord. Ju mer du satsar på att få en riktigt hög konventionell veteskörd, med fokus på endast en art, desto mer måste du skydda den arten med artificiella saker. För det är så naturen fungerar. Naturen vill nästan aldrig satsa på en art, utan satsar på en mångfald av arter.

Var kommer ditt engagemang ifrån?

– Jag är lite intresserad av agrarhistorien och är oroad över att förvaltarskapstanken, som har funnits i generationer, har försvunnit. På min farfars tid gissar jag att det var kanske runt 100 aktiva lantbrukare här i byn. På min pappas tid kanske det var 30 och på min tid är vi 10. När min son tar över, ja då kommer det att vara två-tre stycken som möjligen kommer att driva lantbruk på heltid.

Läs också: Hotat liv under marken