Ekobonden som bryter ny mark

Många bönder kommer sällan hemifrån. Det gäller inte Adam Arnesson. Som twittrare och bloggare med hög profil och starka åsikter är han efterfrågad och ofta på språng. Men när vi kommer på besök har han fullt upp hemma på Jannelunds gård.

Orsaken märks direkt när vi kliver ur bilen. En kör av späda bräkanden hörs från en hög öppen port. Det är lamningstid och Adam tar med oss direkt in till fåren. Söta vita, bruna och svarta lamm leker och klättrar på tackornas ryggar. Nyfikna finkrusiga huvuden sticker ut mellan spjälorna, buffar och smakar på våra fingrar.

– De är av lantrasen svenska finullsfår. Väldigt sociala och livliga. De äldsta är bara tre veckor, men man ser snabbt hur olika personligheter de har, säger Adam.

Egentligen tänkte han inte alls bli bonde. Till sextonårsåldern lockade datorerna mest. Föräldrarna hade tagit över gården från farföräldrarna när Adam föddes 1990.

– Det fanns så många tråkiga attityder kring lantbruk, i medier men också från LRF. Bara mjölkkris, dålig lönsamhet, inget att satsa på. Man blev inte sugen. Sedan började jag förstå hur mycket vi påverkar miljön, började se en mening.

Jannelunds blev Kravgård redan 1995 och Adam växte upp med det ekologiska tänket. Han såg landskapet förändras, få blommor i kanterna, fler småfåglar och fjärilar. När han pluggade till lantmästare skaffade familjen sina första får.

– Vi fattade snart att man måste sälja allting själva för att gå runt. En liten gård kan inte bli lönsam genom Scan. Så vi hittade ett litet gårdsslakteri, jag tog beställningar på Twitter och pappa levererade i Stockholm.

Fåren blev fler, i dag har gården hundra tackor som också fått sällskap av några kor (som kan växelbeta med fåren och håller nere mängden parasiter) och grisar, som lever mest på rester och kan böka och förbereda mark. De flesta djur är lantraser med härdiga egenskaper: finullsfår, linderödsgrisar, bjurholmshöns och fjällkor.

Köttet är inte huvudsaken med djuren. Nyttan de gör för landskapets biologiska mångfald med bete och bök väger tyngre, enligt Adam. I vintras gick han själv ut på bloggen @ekobonden med beslutet att bara äta vegetariskt, när han inte kan hitta kött som fötts upp respektfullt.

– Jag tycker det är ganska självklart att vi ska minska köttkonsumtionen för klimatets skull, men vi måste också ta hand om de djur vi har på ett annat sätt än i dag.

Slaktfilmen i Henrik Schyfferts tv-serie Köttets lustar blev droppen.

– Även om jag är utbildad och vet en del kunde jag inte föreställa mig att det var så illa. Som merparten av köttproduktionen ser ut tycker jag inte vi kan stå för den. Så ska inga djur behöva ha det, de ska få utlopp för naturliga beteenden, tillgång till det de behöver för att må bra och inte stressas vid slakt.

En del av problemet är rådgivningen som alltid förordar stordrift. Fler djur och effektivisering ska kapa kostnader, bönderna tar lån och fastnar i systemet.

– Jag tror det blir en avtrubbning. Plötsligt ser man sig inte som bonde eller djurhållare längre, utan som köttfabrikant. Så tror jag få vill ha det egentligen.

Han har lämnat LRF, som han tycker drar åt fel håll. Att driva frågor som slopat beteskrav och försämrat djurskydd för att höja konkurrensen går emot vad han jobbar för, men slår också mot hela branschen.

– Det handlar om att ta bort mervärden. Om man inte längre kan säga att alla kor får gå ute och att svenska grisar har det bäst i världen försämras förtroendet.

Adam gillar att utmana, till exempel samarbetar han med en havremjölkstillverkare som är ett rött skynke för många mjölkbönder och stämdes av LRF Mjölk för sin offensiva marknadsföring 2014.

Gården odlar den äldre sorten solhavre, som Adams farfar odlade här på 60-talet, med längre strån och gulare färg. Adam och gården syntes på förpackningarna till Gammeldags hafvredryck.

Samarbetet ledde också till en omställning till mer vegetabilisk odling på gården som studerats av forskaren Elin Röös vid SLU:s ekologiska forskningscentrum Epok. Bland annat mättes klimatutsläpp före och efter omställningen. Resultaten visade att gården kan föda tre gånger så många människor (180–200 i stället för 60) med ökad odling av bland annat baljväxter och gråärter.

– Vi mer än halverade vår klimatpåverkan per producerad kalori på ett år. Det är upplyftande att man kan ändra så mycket snabbt, vi fick motivation att gå vidare.

Vi går mot mangårdsbyggnaden, som omges av åkrar med Kilsbergen i fonden. De stora grönsakslanden närmast huset har markberetts av grisarna. Här odlas bland annat gamla kålrotssorter som säljs till topp­restauranger.

Längre bort ska rågen växa sig manshög. Bokstavligt. Petkus är en gammal rågsort som blir två meter hög och får andra egenskaper än den konventionella.

– Gamla sorter har generellt längre strån, mer blad och djupare rotsystem. Det är bra på en ekologisk gård utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel, eftersom de konkurrerar bättre med ogräs och lättare tar upp näring.

Johan Rockströms sommarprat 2015 inspirerade Adam och i dag kallar han sig planetskötare.

– Tankarna passade precis in på drivkrafterna bakom att jag blev bonde. Målet är att vårda platsen vi har här och i förlängningen hela planeten.

Läs Adam Arnessons aktuella inlägg på Instagram om hur bra den gamla rågsorten Petkus visat sig klara torkan:

https://www.instagram.com/p/BlEUj1PF2Ac/?hl=sv&taken-by=ekobonden