Grannfamiljerna fick liv i Rävbacken

Det tog åtta år att vända 80 år av igenväxning och förfall. I boken Rävbacken – Hur arvet från Europas mammutstäpp väcktes till liv för blommor, fjärilar och bin (Natur & Kultur, 2024) berättar Emil V Nilsson hur några grannfamiljer tillsammans fick tillbaka blommor, pollinatörer och fåglar med hjälp av motorsåg, lie och betande kor.

På en yta stor som fyra fotbollsplaner lever 346 arter i dag. Men berättelsen om den lilla åkerholmen öppnar också långa perspektiv bakåt i tiden, ända till gräsmarkernas födelse för 30 miljoner år sedan.

– Ängar och naturbetesmarker är liksom våra prärier. En väldigt gammal miljö och en kulturprodukt som visar hur människor tillsammans med andra arter kan upprätthålla väldigt hög biologisk mångfald, säger Emil.

Skvallrade om blomrik äng

Rävbacken ligger ett par mil söder om Uppsala, i slänterna ner mot Mälaren. Än ligger snön kvar men det är inte långt tills vårens första backsippor spirar. Det var tolv tufsiga blommor i granarnas skugga som först skvallrade om att här varit blomrik äng och betesmark.

– Backsippor är otroligt fina. Det behövdes en sådan iögonenfallande växt att följa för att orka med allt arbete, säger Emils fru Erica Torninger.

De båda biologerna flyttade hit för 13 år sedan. De fick snart med sig de grannfamiljer som ägde marken på idén att restaurera området.

– Det är nog den viktigaste framgångsfaktorn, att de litat på oss och låtit oss hålla på fast vi fått lära oss mycket efter hand, säger Emil.

Den första utmaningen de tog sig an syns i form av en väldig granstubbe. Erica Torninger fällde bjässen 2013 med viss möda, bara några veckor efter att hon gått motorsågskursen.

– Ett nervigt examensprov. Men jag överlevde, säger hon.

Fåglarna kom tillbaka

Att fälla granar blev snart vardag. Ved som inte värmt familjernas hus ligger kvar och gynnar artrikedomen. Landskapet öppnades alltmer och tillbakaträngda lövträd fick chansen. En stor sälg är en av vinnarna.

– Nu slår den ut som en gul fackla på våren, helt full med bin, säger Emil.

Fågellivet kom också överraskande snabbt tillbaka. Bara någon vecka efter att de satt upp starholkar var den första bebodd.

Förra säsongen häckade sex par i backen, extra roligt eftersom arten går tillbaka i Sverige. Göktytor, törnskator och gulsparvar är andra nykomlingar.

Medan vi pratar om fåglar sveper en gröngöling förbi och landar i en tall en bit bort. Förra säsongen växte ett 60-tal backsippor i backen. Liten blåklocka, prästkrage och gullviva breder ut sig sommartid, ängsskallra och slåtterfibbla är gamla karaktärsarter som har fått nytt liv liksom korskovall, kattfot och nattviol.

Spår från forntiden

Den gamla växtligheten som fortfarande fanns kvar under ytan har kommit tillbaka, men inte bara den. Järnåldersgravarna har röjts från sly och tronar högst upp på kullen, med utsikt mot Mälarviken i söder.

På en berghäll sopar Emil undan snö och räknar till över 20 skålgropar, sannolikt minnen av bronsåldersritualer.

– De visar att människor levde här redan då, vid en havsvik. Skålgroparna användes faktiskt långt in på 1800-talet.

Igenväxningen av Rävbacken började på 1930-talet. Den strikta årliga hävden (skötseln) bröts och granar planterades in.

Det fossildrivna jordbruket ändrade villkoren här som på många andra håll. Det var en storskalig förändring som började redan i slutet av 1800-talet när gamla ängar plöjdes upp till åker eller planterades igen.

Nästan alla ängsmarker är borta

Gödsling, först med importerad guano (spillning) och sedan med konstgödsel, drev på processen. Konsekvenserna är dramatiska: bara promille återstår i dag av de mångfaldsrika ängsmarkerna och några få procent av de hagmarker som fanns vid 1800-talets mitt.

I Rävbacken fanns många av naturvärdena kvar och marken hade inte plöjts upp eller gödslats. Besökare från länsstyrelsen och Upplandsstiftelsen gjorde tummen upp för stöd till restaurering och stängsling. Skötseln blev något mer än en rolig men svettig fritidssyssla.

– En femårsplan som vi var tvungna att klara. Lite eld i baken, säger Erica.

Från Nylunda, gården väster om kullen, hörs ett utdraget råmande. Fjällkorna som går i hagen har fått syn på oss och anar att det är matdags.

– Viktor kan bröla nästan som en kronhjort, säger Erica.

Hon går ner för att ge honom och hans mamma Ester ensilage och äppelbitar.

”En positiv kraft i naturen”

På Rävbacken har korna släppts på bete sent på säsongen, i kombination med hästar eftersom de betar lite olika. Slåttern har också fått vänta till sensommar.

– Då hinner blommorna blomma och sätta frö innan de blir avbetade eller slagna. Det ger mycket högre biologisk mångfald än bete hela säsongen, säger Emil.

Själv har han ett särskilt gott öga till svamparna som kommit upp efterhand i markerna, som vaxskivlingar och jordtungor.

– Det är fascinerande att följa arter så här. Man börjar se miljoner år gamla kopplingar mellan vaxskivlingar, kärlväxter och gräsfjärilar. Man zoomar liksom ut från sin egen lilla backe. Arbetet ger också hopp i en mörk tid, tycker han.

– Människan i sig behöver inte vara problemet. Vi kan vara en positiv kraft i naturen. I stället för att ha ångest över den globala utvecklingen kan man göra något själv, om än i liten skala.