Julie Klinger besökte nyligen Sverige för att studera konflikten om de kontroversiella planerna på en neodymgruva i Norra Kärr norr om Gränna. Foto: Joakim Roos
Gruvligt intresserad av metaller
Julie Klinger är en av världens främsta forskare om sällsynta jordartsmetaller. Hon tycker inte att fler gruvor är den bästa vägen framåt.
Sällsynta jordartsmetaller används i en mängd produkter, som mobiltelefoner, magnetröntgen, oljeraffinaderier och försvarsmateriel. De är också
viktiga komponenter i elbilar och vindkraftverk. Julie Klinger har vigt sitt liv åt att studera de omtalade metallerna.
– Jordartsmetaller är, sitt namn till trots, inte särskilt sällsynta. De är så pass vanliga att var du än tittar i jordskorpan så kommer du att finna spår av dem.
I teorin kan gruvorna alltså ligga lite var som helst, men majoriteten av utvinningen fortsätter att ske i Kina. Inte för att Kina har den största tillgången på
jordartsmetaller, utan för att det länge varit lätt för stora, smutsiga och farliga industrier att verka där.
Varför är de sällsynta jordartsmetallerna så omdebatterade?
– I ljuset av en rättvis energiomställning behöver världens rika länder konfronteras med ett antal obekväma frågor. Vilka landskap ska offras för metallerna? Vem ska betala priset? Underminerar nationella och globala klimatföreställningar lokal förmåga att motverka klimatförändringar? Alla gruvor, oavsett storlek, påverkar luft, mark och vatten. När intresset växer för att bygga gruvor närmare våra hem skapas samtidigt en spänning där gruvbolagen är vana vid att bedriva sin verksamhet lika enkelt som man historiskt haft i länder med färre regleringar, men som står i strid mot etablerad miljöpolitik här. I stället för att anpassa sig satsar gruvindustrin stort på att påverka politiken att bli mer välvilligt inställd till utvinning.
Tycker du att Sverige har ett ansvar att utvinna sällsynta jordartsmetaller?
– Både ja och nej. Jag tycker att högkonsumerande ekonomier måste ta mer ansvar för att producera materialen de själva använder. Men det behöver i första steget inte nödvändigtvis handla om att gräva nya hål i marken. Det kan innebära att slänga mindre och återvinna mer. I dag återvinns endast en procent av alla sällsynta jordartsmetaller. Det borde vara den första åtgärden, innan man börjar prata om nya gruvor.
Hur ser förutsättningarna ut för återvinning, globalt sett?
– De är totalt otillräckliga. När jag förespråkar återvinning får jag ofta höra ”det är komplext, det är dyrt, det är energikrävande”. Som om vanlig gruvverksamhet inte vore dyr och energikrävande? Om vi kan utvinna några få gram värdefulla metaller från tonvis med jord, djupt begraven under mark och berg, så tror jag verkligen att vi att kan utvinna några gram från alla saker vi redan har runt omkring oss.
