Lisa Röstlund om klimatet och journalistiken

Lisa Röstlund skriver gärna om miljö och klimat. Hon har tidigare djupdykt i den svenska skogen och nu under våren är hon aktuell med två böcker som på olika sätt utgår från klimatförändringarna. I maj 2025 kommer hennes nya bok Norgeparadoxen (Forum), en granskning av den norska oljeindustrin. Tidigare under våren kom Att låta världen få veta : handbok i klimatjournalistik (Mondial), som hon skrivit tillsammans med DN-kollegan Alexandra Urisman Otto.

Läs porträttet av Lisa Röstlund här: Lisa Röstlund gräver i livets korridor 

Du är aktuell med två böcker den här våren, både med fokus på miljö och klimat men på olika sätt. Det låter intensivt att jobba med två böcker parallellt, hur har det varit?

– Det har varit härligt, lyxigt och jobbigt samtidigt att jobba med de här böckerna. En blandning. Det är ju härligt att få ynnesten att styra själv var man lägger fokus och hur mycket tid man lägger på vad. Men när man själv sätter ramarna kan det bli väldigt mycket. Jag har varit en dålig mamma, dålig partner och dålig vän under den här perioden.

Också i Norgeparadoxen framgår att du i perioder har dåligt samvete över hur mycket du jobbar, hur hanterar du det?

– Med en hel del självbedrägeri. Jag tänker att det bara ska behövas två veckor till, sen blir det två till och så fortsätter det. Men sen, när de här två böckerna är klara, då ska jag bli en jättenärvarande person!

Det finns en diskussion om att det är för tungt att läsa om klimat och miljö och att vi journalister behöver bli bättre på att skriva om hoppet och lösningar i de här frågorna för att fler ska orka ta del av rapporteringen, vad tänker du om det?

– Jag tycker att den blir missvisande och försåtligt. I vilka andra frågor lägger man ansvar på journalister att skriva om det? Gängkriminalitet, terrorism eller Putin eller vad som helst, när resonerar man så att vi journalister inte får lägga upp problemet utan vi måste också komma med lösningar? Det är bara när det gäller miljö och klimat. Jag ställer mig frågande till det. Hur kan det vara så?

Men det här med hoppet då?

– Hoppet handlar om att vi säger som det är. Vi journalister ska vara helt tydliga och måste ställa de frågor som behöver ställas, också de som är obekväma och svåra. Att börja dutta med CCS och andra idéer som fördröjer den omställning som behövs det är ju att föra allmänheten bakom ljuset. FN har konstaterat att det behövs en revolution inom varenda sektor i varenda land. Det behöver vi vara öppna med.

Kritiker kallade dig aktivist i samband med Skogslandet, då var det menat som ett skällsord. I de två nya böckerna har du intervjuat många som kallar sig aktivister och i handboken skriver ni mycket om rapporteringen om aktivister. Vad tänker du om synen på aktivister i dag?

– FN:s generalsekreterare lyfter ju det här om och om igen, han vädjar till alla att vi måste lyfta och skildra aktivister som beskyddare av planeten just nu. Vi måste lyssna på vad de säger och inte ha ett narrativ där de framställs som kriminella samhällsomstörtare som är farliga. Där har journalistiken ett stort ansvar. Även om lagarna inskärps i nästan alla länder nu och man slänger aktivister i fängelse så måste vi vara systemkritiska och inte bara förhålla oss till lagen. Vi behöver också förhålla oss till vad som faktiskt är vetenskapligt farligt och inte.

Vad beror det på att aktivist ofta är så negativt laddat tror du?

– Anledningen till att aktivister är så hårt åtgångna och att man gärna slänger aktiviststämpeln på en journalist som granskar stora exploateringsföretag och systemet är för att det är potentiellt systemomstörtande. FN säger ju att vi måste ha en snabb förändring inom varje sektor. Det är klart att det är farligt för alla som vill ha business as usual och för många som sitter på maktpositioner. Det finns ett enormt intresse att kriminalisera aktivism.

Du skriver mycket om miljö och klimat just nu, kommer du fortsätta på det spåret framöver?

– Jag vill ju skriva så mycket som möjligt om miljö och klimat men det finns ju också andra slags saker som har bäring på det här, som handlar om det politiska systemet och det ekonomiska systemet. Att granska fascism till exempel är ju verkligen relevant för klimat- och miljöfrågor. Titta på Trump och vad han gör nu, att han drar sig ur Parisavtalet till exempel. Det behöver inte vara direkta klimat- och miljöfrågor för att vara relevant för miljö och klimat tänker jag. Jag hoppas kunna skiva mer om det framöver, vi får se på vilket sätt.