Middag hos matforskaren Elin Röös
Havremjölk eller komjölk? Ekologiskt eller konventionellt? På middag hemma hos mat- och klimatforskaren Elin Röös går det att se varenda ärta ur många vinklar.
Det är lite nervöst att bjuda in sig själv på middag till en av landets största experter på matens klimatpåverkan. Och dessutom stå för menyn. I dörren till villan i centrala Uppsala möts vi av den gråvita kaninen Sture.
− Han äter allt, se upp med sladdarna, säger Elin Röös när fotografen börjar packa upp sin utrustning. Snart blir Sture utestängd från köket.
Han är van att hoppa omkring fritt, men den här familjemiddagen är lite speciell. Med viss bävan packar vi upp gröna ärter och rödbetor på köksbänken, beredda att när som helst få en siffra på koldioxidavtrycket från den lilla påsen med pinjenötter. Men Elin Röös ser väldigt nöjd ut över att slippa planera maten.
− Alla tror att jag är matlagningsintresserad, men om jag inte hade familj så skulle jag kunna leva på havregrynsgröt. Hållbar livsmedelsproduktion är jag däremot jätteintresserad av.
Nu gör resten av familjen entré, Asta, 16, Eskil, 12, och pappa Magnus. Mellansyster Vera är inte hemma, hon som är den mest miljöradikala familjemedlemmen enligt storasyster Asta.
− Först blev hon vegan och nu har hon slutat äta halvfabrikat också…
Elin Röös är däremot inte vegan, även om Google genast föreslår ”vegan” när man söker på hennes namn.
− Det är intressant, eftersom det jag har sagt är att vi behöver minska köttkonsumtionen från en väldigt hög nivå.
Familjen Röös åt ungefär som andra familjer innan Elin började forska och sedermera blev något av en kändis, flitigt intervjuad i olika medier. Numera blir det ofta bara kött en dag i veckan, på Eskils matdag. Men då ska det vara naturbeteskött, ekologiskt eller vilt.
− Ibland slinker det ner lite kött från snart-slängas-hyllan, avslöjar Asta.
Ibland ringer Magnus från mataffären och frågar: ”Får jag köpa det här?”.
− Jag vet inte heller alltid, fastän jag håller på med det här på heltid. Det är för stort fokus på att konsumenter ska välja rätt, säger Elin.
Kanske lite överraskande eftersom hennes mat-klimatlista* ger alla möjlighet att räkna ut vad varje matbit lämnar för koldioxidavtryck.
− Det kan inte vara så att affärerna ska ha allt, från jättebra till jättedåligt, och huvudansvaret ligger på konsumenten. Det ska ligga hos politiker och företag. Butikskedjor kan till exempel bestämma att inte ha billigt kött som kampanj varenda vecka.
Började i IT-branschen
Elin Röös karriär började som civilingenjör i IT-branschen. Hon trivdes med det, även om hon egentligen inte brann för att åka runt på internationella telekommässor. När tredje barnet kom för tolv år sedan började hon fundera på vad hon egentligen ville göra med livet. Barndomsdrömmen var att bli bonde men hon ansåg sig vara för opraktiskt lagd för det.
− Som lantbrukare måste man vara allkonstnär. Bönderna har fått skulden för mycket men vi har glömt att lyfta fram hur otroligt viktiga och kunniga de är.
2008 fick Elin en doktorandtjänst om klimatmärkning av mat. Som civilingenjör är hon van att räkna, och siffrorna visade tydligt att tallrikens största klimatavtryck kom från köttet. I år börjar hon ett samarbete med tio gårdar som vill bredda sig och lägga till alternativ till djurhållning, som odling av baljväxter.
− Sedan behöver vi förstås djur i hagarna för att bevara biologisk mångfald, men om vi drar ner på köttet har vi råd att äta bra kött, som naturbeteskött.
Den slutsatsen är inte ny. Elin Röös slås ibland av hur mycket som redan var känt på 1990-talet. Alla fakta vi behövde för att agera mot klimatförändringar fanns redan då, menar hon. Men behövs i så fall mer forskning?
− På något sätt behövs nya studier, för att hålla igång diskussionen och nå ut till fler.
En återkommande diskussion är om ekologisk eller konventionell odling är bäst från en klimatsynpunkt. Elin Röös slutsats är att skillnaden inte är så stor. Ekoodling kräver lite mer mark men å andra sidan inget fossilt framställd konstgödsel. Den ekologiska odlingen har andra fördelar, men den stora klimatvinsten är nog att maten blir dyrare, enligt Elin Röös.
− En stor fördel för miljön vore om all mat blev dyrare så att vi tog bättre vara på den.
Normer ändras snabbt
Familjen har troppat av och hon har börjat lägga resterna i burkar.
− Den här slatten av rödbetssallad till exempel, vad är den värd, tre kronor? De flesta skulle inte bry sig om att spara den.
Men normer kan ändras snabbt, menar Elin Röös.
− För fem år sedan var det inte riktigt okej att bjuda hem folk på vegetarisk mat. Nu vill många gärna framhålla hur lite kött de äter.
Hon tittar ut över bordet och konstaterar att middagen är ett klockrent exempel på klimatsnål mat, med svenska ärtor och mathavre som är väldigt lite processad. Och makaronerna är inte så mycket sämre. Rostade åkerbönor hade kanske kunnat fylla samma funktion som pinjenötterna, konstaterar hon, men i stort kan vi andas ut. En lyckad middag, både räknat i antal ord och i gram koldioxid.
*Mat-klimat-listan är en lång lista med ungefärliga siffror på växthusgasutsläpp per kilo från olika livsmedel. Elin Röös tog fram listan som en del i sin doktorsavhandling 2012.