Robert Bilott synade lögnerna

”Mina kor dör, det är något som inte stämmer här, du måste hjälpa mig!”

1998 fick juristen Robert Bilott ett ovanligt telefonsamtal. Han jobbade på en advokatbyrå som hjälpte stora bolag, ofta kemiföretag, absolut inte arga bönder med grov landsortsdialekt.

− Det var inte alls mitt bord, jag var precis på väg att lägga på men så nämnde han min mormors namn, berättar Robert Bilott på länk från sitt skrivbord i ­Kentucky där han jobbar.

Som barn älskade han att vara hos sin mormor i West Virginia. Han brukade få hjälpa till att mjölka på en gård, och granne med gården bodde mannen som nu bad om hans hjälp. Något fick honom att åka dit. Lantbrukaren Wilbur Tennant visade ett fält med stora högar där han hade grävt ner sina döda kor. Till slut blev det för många, han hade ingen plats kvar att begrava dem. Tennant visade kornas svarta tänder och han misstänkte ett samband med deponin som teflon­företaget Dupont hade gjort i närheten. Detta blev starten på en 16 år lång process, där Dupont till en början hävdade att avfallet man lämnat var helt ofarligt och att korna dog på grund av vanvård.

Dupont höll riskerna hemliga

Men när företaget blev ålagt i domstol att låta Robert Bilott gå igenom dess arkiv började en helt annan bild växa fram. Bilott tillbringade flera månader på golvet med höga travar av dokument i kartonger omkring sig. Han kunde inte ens svara i telefon under den här tiden eftersom han helt enkelt var instängd bland kartongerna.

− Ett ämne som återkom i dokumenten var PFOA. Ingen kemist jag pratade med kände till det och det var inte förbjudet. Men i arkivet kunde jag se att Dupont själv kände till riskerna, och valde att hålla dem hemliga.

PFOA är en så kallad fluororganisk förening, en kolkedja med en fluoratom i ena änden. Ämnet hindrade teflon från att klumpa ihop sig under tillverkningen. I flera decennier hade Duponts egna forskare undersökt PFOA och sett att det verkade orsaka flera sorters cancer och missbildningar hos försöksdjur. Även arbetare på teflonfabrikerna drabbades.

Varför lämnade Dupont ifrån sig de här dokumenten, borde de inte ha plockat bort de mest avslöjande bitarna?

− Det kanske de gjorde, det vet vi inte. De ville inte släppa det men de blev dömda att göra det.

Dömdes att betala skadestånd

Dupont blev dömt att betala skadestånd till bonden Wilbur Tennant men under grävandet i dokumenten hade Robert Bilott fått ögonen på något ännu större. PFOA hade släppts ut i floder där ­människors dricksvatten hämtades. När han började prata med folk i Parkersburg där Dupont har sin stora fabrik verkade det som om ovanligt många hade drabbats av vissa cancerformer. Han bestämde sig för att inleda en så kallad grupptalan och försvara alla de 70 000 som druckit det förorenade vattnet. Det blev en mycket lång process. Wilbur Tennant dog i cancer under de sju år som en forskar­panel arbetade med att utreda vilka cancer­former som kan länkas till PFOA.

Många av de drabbade började ge upp hoppet. I filmen Dark Waters med skådespelaren Mark Ruffalo i rollen som Bilott skildras denna långa väntan när flera av de drabbade börjar tappa tålamodet. En del ifrågasätter Bilott och några av dem är verklighetens drabbade som ­spelar sig själva. En av dem är Bucky Bailey vars ansikte är ­deformerat från födseln, troligen eftersom hans ­mamma arbetade i teflonfabriken under sin graviditet.

När forskarnas arbete till sist var klart kunde rättegångarna börja, med en person i taget. Men 2017 gick Dupont med på att avsluta de individuella rätte­gångarna och betala över 6 miljarder kronor till de kvarvarande 3 500 drabbade. Totalt har Dupont fått betala över 9 miljarder kronor och kostnaderna fortsätter att stiga. Redan på 1990-talet hade Dupont tagit fram ämnen som kunde ha ersatt PFOA men fortsatte att använda PFOA av ekonomiska skäl. Ändå var företagets beslut rationella ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, menar Robert Bilott.

− Nyligen analyserade några forskare på Harvard det här och kom fram till att vinsten för Dupont med att fortsätta att använda PFOA var större än kostnaden för alla böter.

Oj, i så fall krävs det något mer för att ­hindra att sådant här händer igen?

− Ja, och jag tror att det där ”något mer” är att göra det vi gör nu, prata om det och skapa medvetenhet. Hur kan en kemikalie som inte har existerat på jorden förrän den skapades i en amerikansk fabrik på 1950-talet… hur kan den finnas i alla människors blod över hela jorden? Först nu börjar medvetenheten sprida sig om det här.

Nya PFAS-fall hela tiden

Robert Bilott har hört talas om rättegången som snart återupptas i Ronneby, där PFOA och andra så kallade PFAS-ämnen från försvarets brandskum har läckt ner till det kommunala dricksvattnet.

− Folk borde kräva att få veta vad som finns i deras dricksvatten. Vi har hundratals fall av PFAS-förorenat dricksvatten från militärens brandskum i USA nu.

Detta upptar en stor del av hans tid. Nya PFAS-fall dyker upp hela tiden och ny lagstiftning är på gång i flera delstater som går ut på att förorenaren ska betala för vattenrening. Som kan bli enormt dyr.

− Vi håller fortfarande på att förstå den massiva skalan av detta.

Som om det inte vore nog har Robert Bilott gett sig in i en riktigt stor stämnings­process där målsägarna är hela det amerikanska folket.

− Vi alla har PFAS i blodet. Företagen har bytt ut PFOA mot andra ämnen som de säger är ofarliga, precis som de sade om PFOA. Vi reglerar ett ämne i taget, och därför kan sådana här saker hända igen. De som fortsätter att pumpa ut de här kemikalierna borde betala för att oberoende forskare undersöker vad de gör med oss.

Just nu är rättegången uppskjuten på grund av coronapandemin men den väntas dra igång i slutet av året eller i början av nästa.

Bakom Robert Bilotts skrivbord hänger en röd stekpanna med gratulationer från kollegorna. Den fick han efter att ha vunnit den första grupprättegången mot Dupont 2015. Nu är hans kamp prisad och erkänd men under de många åren när ­ingenting hände var han ganska ensam när chefen ifrågasatte hans till synes hopplösa kamp. Varför gav han inte upp?

− Jag hörde Tennants röst inuti mig, världen måste få veta.

Genom filmerna och boken har världen fått det. Detsamma gäller Bilotts tre söner som har växt upp under kampen mot Dupont. Det har inte alltid varit så lätt att förklara för dem varför deras pappa har varit så uppslukad av sitt jobb.

− Det var nästan det bästa med Dark Waters, när vi såg den första gången och en av mina söner vände sig om och sade: ”Wow, så det var det här som pågick!”