Roddarmadam bjuder på klimatprat
Hon har varit aktivist i Extinction Rebellion och grundat forskarnätverket Researchers’ Desk. Nu ror Toya Westberg passagerare över Stockholms fjärdar för att prata om klimatet.
Dödskalleflaggan vajar i topp när roddarmadammen gör sig redo att lätta ankar. Med trygga årtag tar Toya Westberg oss ut på Riddarfjärden.
Berätta, vad är en roddarmadam?
– Det var stora, kraftiga kvinnor med grovt språk, från fattiga hemförhållanden. Madamerna rodde folk över vattnet där det inte fanns broar i Stockholm, ungefär från 1400-tal till 1850-tal. De var jävligt ovårdade, fula i munnen och fick sedermera konkurrens av de charmigare dalkullorna. Jag är övertygad om att jag varit roddarmadam i ett tidigare liv.
I det nuvarande livet är Toya sen lång tid tillbaka en synnerligen klimatengagerad person. Hon är grundare till Researchers’ Desk, ett forskarnätverk med fler än 80 klimatexperter, som håller utbildningar, skriver debattartiklar och sprider aktuell forskning. Inför valet 2022 gjorde forskarna en stor analys av partiernas klimatpolitik.
– Idén till Researchers Desk kom under en klimataktion med civil olydnad. Jag skulle förklara varför vi gjorde aktionen och mötte personer som var skitförbannade. Då tänkte jag att det inte är jag som borde stå här – det borde forskarna göra, säger Toya.
Samtalet i fokus
I somras blev projektledarrollen i Researchers Desk för betungande för Toya, som istället ville ägna sig åt något mer kreativt. Så föddes idén – ett båtburet samtal om klimat.
I en lånad eka från 1950-talet plockar Toya upp alla som vill åka med på en roddtur. Färdens huvudsakliga snackis är alltid detsamma: klimatkrisen.
– Vi måste få personer som inte är involverade i klimatet att bli intresserade, men hur fan gör vi det? Roddarmadamprojektet är lite humor, lite galet, och låter samtidigt människor prata om vad de känner för klimatfrågan. Oavsett varifrån man kommer eller vilken förkunskap man har.
Vilka personer åker med dig?
– Det är det allra roligaste, för det är alla möjliga. Det finaste var när dialogpolisen kom hit. Då började jag nästan lipa. Vi pratade om olika klimataktioner där vi båda råkat ut för samma vansinniga bilister. Det blev ett skitspännande samtal.
”Jag är trött på pretentiösa människor”
En viktig poäng med projektet är att stanna upp och reflektera, långt från stress och pressade tidsscheman. Toya låter medvetet medpassagerarna leda samtalet och tala till punkt.
– De flesta säger att det är kört, det spelar ingen roll vad vi gör. Andra säger att de är förbannade på politiken. En del säger att det är väldigt mycket hopp i hela omställningen, och att vi borde uppskatta det vi har och plocka fram vår solidaritet i den här krisen med krig och energi, säger hon.
Du är en eldsjäl. Vad driver dig?
– Kärleken till livet. Till sonen, till människor, till djur och natur. Jag är så trött på att vi människor ska vara så pretentiösa och ängsliga. I all vår skitnödighet och vårt materiella välstånd och överflöd så har vi blivit rädda för att ställa om och ta till oss nya kunskaper. Ju räddare vi är att förlora våra grejer, desto mer förlorar vi magin med att leva.