Tar klimatet på allvar

Det står ingen luftkonditionering och blåser på Costa Ricas miljö- och energidepartement. Högst upp i den lilla vita kontorsbyggnaden fläktar det i stället genom öppna fönster.

Utanför bullrar trafiken. Som på många andra platser i Centralamerika går det nästan att höra avgaserna som spottas ur de gamla bussarna, långtradarna och bilarna.

Avgaserna till trots finns det inget annat land i Latinamerika som har lika många elbilar per invånare som Costa Rica. Miljö- och energiminister Andrea Meza Murillo har också precis haft möte med ordföranden i landets nationella förening för elbilsägare.

Ministern befinner sig på sluttampen av sitt uppdrag. Utanför kontoret pågår en valrörelse och med en ny president kommer någon annan snart att få ta över hennes hörnkontor på departementet.

Även om den oansenliga kontorsbyggnaden saknar säkerhet är posten som miljö- och energiminister i Costa Rica inget man skojar bort. Det är en tung roll, historiskt kopplad till just energi- och utvinningsfrågor.

Länge saknades miljöfrågorna på departementet, som på 1980-talet enbart hanterade energi och gruvor, men 1990 lades naturresurser till och fem år senare även miljö. Ordet gruvor har försvunnit ur namnet, men ansvaret ligger ännu kvar under miljö- och energiministern.

– På 1990-talet stod olja och gas för ungefär en femtedel av energiförsörjningen, men sedan vi slog ihop energi- och miljöfrågorna har vi kunnat accelerera omställningen till mer förnybar energi. En lärdom man kan dra av det är att integreringen gett oss kraft och riktning för att nå dit vi befinner oss i dag, säger Andrea Meza Murillo.

300 dagar med förnyelsebar energi

Sedan ett par år drivs Costa Rica under 300 dagar per år helt av förnybara energikällor. Det inkluderar vattenkraft, som står för två tredjedelar av försörjningen.

I juni tillträder Andrea Meza Murillo som FN:s biträdande generalsekreterare med ansvar för konventionen mot ökenspridning (UNCCD). Ett arbete med fokus främst på Afrika, men hon påpekar att sedan flera år lider flera länder i Centralamerika av allt längre perioder av torka som leder till fattigdom och matbrist.

– Jag är född här i San José, men på den tiden bredde kaffeplantagerna ut sig runt staden. Jag växte upp med naturen inpå knuten och älskade redan som liten allt vad insekter och djur heter. När jag började på universitetet trodde jag att jag skulle jobba med mänskliga rättigheter, men fick jobb på en organisation som jobbade med miljörätt och naturresurser.

Andrea Meza Murillo blev kvar på organisationen efter att hon var klar med studierna. Efter nio år gick hon över till privat sektor, tills en dag år 2015 när Costa Ricas dåvarande president, Luis Guillermo Solís, ringde.

Bakgrunden till samtalet var klimatförhandlingarnas sammanbrott på COP15 i Köpenhamn 2010. FN:s dåvarande generalsekreterare, Ban Ki-moon, gav då den costaricanska diplomaten Cristiana  Figueres Olsen uppdraget att hitta en lösning. Som chef för FN:s ramverk för konventionen om klimatförändringarna (UNFCCC) var det hon som lade grunden till, och på COP21 drev igenom, klimatavtalet i Paris 2015.

Inför COP21 ville president Luis  Guillermo Solís ge allt stöd han kunde åt sin landsmaninna på UNFCCC. För att toppa laget erbjöd han Andrea Meza Murillo uppdraget att leda Costa Ricas arbete med klimatförändringarna.

Försvarsutgifter satsades på miljön

Till historien hör att Cristiana Figueres Olsen är dotter till José Figueres Ferrer. Han var Costa Ricas president vid tre tillfällen (1948–1949, 1953–1958 och 1970–1974) och har spelat en avgörande roll för landets miljö- och energipolitik.

– Att Costa Rica ligger så långt fram när det gäller miljöfrågor är summan av flera beslut fattade av tidigare makthavare. Det är inget som skett över en natt, utan när republiken bildades efter inbördeskriget 1948 beslutade man att staten skulle garantera medborgarna vissa grundläggande mänskliga rättigheter som utbildning och hälsovård. Man avskaffade också landets militär för att kunna lägga pengarna på socialpolitik och miljö i stället.

Costa Ricas statliga myndighet för elförsörjning satsade tidigt på förnybar energi, men avgörande för omvärldens bild av landet som ett grönt turistparadis var satsningen på nationalparker och naturreservat.

De var i sin tur konsekvenser av en jordbruksreform som innebar att stora arealer skog avverkades. För att skydda känsliga ekosystem anlades en rad parker och reservat.

– Det var helt avgörande för att rädda vår natur och miljö. Gruv- och skogsbolagen stod i kö, men samtidigt växte en rörelse som ville skydda naturen fram. För mig är det ett uppenbart exempel på att politik spelar roll. Politiska förslag och beslut kanske inte ger effekt på en gång, men om 20–30 år. Våra politiska företrädares beslut att satsa på förnybar energi och att förbjuda utvinning av olja och gas var vik-tiga beslut som vi kan se frukten av i dag.

Andrea Meza Murillo bläddrar fram en karta över Costa Rica på sin telefon och zoomar ut så att Karibiska sjön och Stilla havet på båda sidor av landet syns. I haven döljer sig stora fyndigheter av olja och gas, men marina reservat skyddar i dag områdena och alla exploatering är förbjuden. Ett skydd hon själv varit med att ta fram.

En fossilfri värld är möjlig

När hon i dag ser tillbaka på de där dagarna 2015 när hon klev in i politiken minns hon många starka känslor och alla lappar som skickades fram och tillbaka under förhandlingarna i Paris. På vägen hem visste hon och hennes kollegor i den costaricanska delegationen att en värld bortom fossil energi var möjlig, men sedan dess har många optimister tappat tron.

Andrea Meza Murillo själv är optimist.

– Vi måste kämpa vidare. Klimatet har trots allt aldrig varit mer i fokus än i dag. Vi har multilaterala och privata fonder och investeringsbanker som ställer krav på länder att minska sitt beroende av fossil energi. Vi ser allt fler aktörer bortom de vanliga, som agerar och tar de här frågorna på större allvar. Jag tror att vi kommer se en allt snabbare omställning.

Covid-19 och Rysslands invasion av Ukraina har satt käppar i hjulet för klimatomställningen. Pandemin sköt upp FN:s femte miljökonferens, från 2021 till slutet av februari i år. Kriget i Ukraina överskuggade mötet och det blev tuffa förhandlingar med Ryssland. Ändå lyckades världens miljö-ministrar enas om 14 resolutioner. Bland annat ska en ny konvention mot plastavfall arbetas fram och en vetenskaplig panel för hantering av kemikalier och miljögifter skapas.

För Andrea Meza Murillo var mötet i Kenya en seger för multilateralismen. Det går trots allt fortfarande att komma överens, konstaterar hon.

Fotnot. Multilateral är i korthet när tre eller fler parter, oftast regeringar, tillsammans försöker nå gemensamma resultat eller mål. Används ofta för att förklara hur FN och andra organisationer, banker och fonder, där flera länder är med.