Så skapade de ett insektsparadis

På torpet Aspåsen med utsikt över Vättern och Visingsö har Niklas Johansson och Ellen Nystedt skapat en annorlunda trädgård med fokus på biologisk artrikedom. Här bor de med barnen Nore och Matti samt Ellens tio Alaskan huskyhundar. Trädgården är platsen där familjen umgås, odlar och njuter av stillheten. Men den har också blivit en experimentplats för Niklas som är entomolog och jobbar med hotade insektsarter, både som konsult och på länsstyrelsen i Jönköping.

En mosaik av betesmark och skog omgärdar deras två hektar stora trädgård. Men det moderna jordbruket med intensiv markanvändning, gifter och gödsling utarmar den biologiska mångfalden. Därför ville paret skapa en naturlig trädgård med många miljöer med plats för alla olika sorters liv.

– Och när man pratar om biologisk mångfald måste man prata om insekter eftersom det finns en enorm myllrande massa av dessa ofta mycket charmiga djur, med förunderliga utvecklingsstadier och intressanta levnadssätt, säger Niklas.

Det första som bemöter besökarna på uppfarten till Aspåsen är en slåtteräng. Ängen är inramad av ett grånat ekstaket som Niklas har byggt av gammal ek som har legat 70 år på marken. I staketstolparna är hundratals hål borrade i olika storlekar för att skapa boplatser åt insekter.

Ängen lyser gul av blommande rotfibblor. Bin av alla de slag surrar hektiskt runt för att hinna samla pollen innan fibblornas små gula solar slår ihop sig framåt eftermiddagen. I det gula havet sticker blåklockor, åkervädd och väddklint upp.

Slår ängen med lie

– Tidigare var det en mager åkermark här, berättar Ellen. Vi började slå ängen med lie och det har fått ängen att utvecklas till vad den blivit.

Genom att grannens får sedan äter upp det torra ängshöet utarmas jorden lite för varje år. På så vis skapas en unik miljö för växter som trivs på den näringsfattiga marken och för insekterna som lever av dem.

Nedanför slåtterängen, precis innanför skogsbrynet, har Niklas grävt ut en damm. En aspfjäril, som är en av våra större fjärilar, kommer fladdrande ner från asptopparnas lövverk för att suga i sig lite vatten från dammen.

– Vi planterade ett par svärdsliljor och några kabbelekor för att få lite vårfärger, berättar Niklas. Resten har kommit hit av sig själv, som mosaikformerna av gädd-
natens spjutspetsformade blad på vattenytan och trollsländorna som pilar fram och tillbaka över vattnet. På damm-
bottnen rör sig en vattensalamander försiktigt.

– Fiskfria småvatten är viktiga platser för groddjur, berättar Niklas. Förr fanns en mängd dammar och vattenhål i kulturlandskapet som i dag är igenfyllda och många våtmarker är utdikade. Därför är det viktigt att återskapa dessa vattenmiljöer.

Under tio års tid har deras trädgård tagit form. De började med slåtterängen och därefter har ständigt nya idéer, så väl stora som små projekt, bidragit till trädgårdens utveckling. Död ved i form av gamla stockar i formationer står som konstverk i skogsbrynen. Tusentals borrhål i stockarna ger insekter en chans att föröka sig. En fuskvägg av timmer i ett buskage har preparerats på samma sätt och boplatser för insekter sitter uppsatta överallt på ytterväggar och i rabatter runt husen.

Bara svenska växter

Förutom ett par medelhavsrabatter längs husen växer här bara svenska växter.

– Svenska bin och insekter är anpassade till svenska växter, berättar Niklas. För att skapa optimala miljöer till våra insekter är det därför bäst att välja dem i stället för utländska förädlade varianter.

Många av växterna på parets ängar är vilda, som vädd och fibblor. Det är som en omvänd variant av Elsa Beskows berättelse Blomsterfesten i täppan, där ogräsen inte fick vara med på festen. I stort sett får trädgården klara sig själv utom ytorna närmast runt huset där gräset klipps.

Öppen sandmark

På baksidan av huset, nedanför odlingslådorna för grönsaker, ligger en stor vildäng på sandig mark som befinner sig i en fas där getväpplingen dominerar.

– Det är detta som är så spännande när man sätter igång ett projekt, berättar Niklas. Att man inte vet i förväg vad resultatet blir när naturen själv får jobba.

Här har de skapat en öppen sandmark. Grannbonden grävde bort det översta jordlagret för att blottlägga sandmarken. På sydsidan av ängen gjordes en sandvall för att få ett solexponerat läge där en mängd insekter trivs. I den blottade sanden finns mängder av små bohål där bland annat sandbin och olika skalbaggar som trivs i sandiga miljöer lägger sina ägg.

– Dessa öppna sandytor är miljöer som har blivit ovanliga i landskapet, säger Niklas. De gamla näringsfattiga beteshagarna för hästar och kor används på ett annat sätt i dag. För att öka produktionen gödslas dessa marker i dag.

Det tog några år innan vegetationen bredde ut sig på sandängen. Niklas hjälpte till genom att ta med sig plantor av getväppling, backtimjan och kattfot från vägkanter och plantera dem utspritt på sandängen. Fibblor och andra växter har etablerat sig från omgivningen. Sandängen har blivit en matplats för flera fjärils-arter och vildbin som annars minskar i landskapet. Här flyger ängsmetallvinge och mindre blåvinge mellan blommorna, den färgglada sexfläckiga bastardsvärmaren undgår ingen uppmärksamhet och guld- och silversandbi samlar pollen till sin avkomma.

I dag finns ett 30-tal rödlistade insektsarter i Aspåsens trädgård. Om fler jobbade med små plättar av mark på samma sätt skulle troligen många arter som har minskat kraftigt kunna räddas.

Skötseln av grönområden och parker i städerna borde också vara tydligt inriktad på biologisk mångfald, tycker Niklas Johansson. Stora kommunala gräsytor skulle bli vackra ängar med mycket liv om man istället för att klippa gräset anlade lättskötta blomsterängar.

– Det är bara att hoppas att trädgårdstrenden med vildare trädgårdar håller i sig. Det kan faktiskt göra skillnad för våra insekter, avslutar Niklas Johansson.