Fastighetsverkets skogsmissbruk

När domänverket lades ned i början av 1990-talet såldes det mesta av statens skogar, men skogarna närmast fjällen var skyddade av ett komplicerat regelverk eftersom det är viktiga för rennäringen. De kunde inte lämnas i privata händer, utan togs över av Statens fastighetsverk (SFV), som annars har hand om ambassader, gamla slott och andra kulturbyggnader.

”Den fjällnära barrskogens gröna bälte är /…/ en unik resurs som värdeelement, värdekärna, värdetrakt, spridningszon, spridningslänk och värdenätverk i sig och som ’hemområde’ och en viktig utgångspunkt för en fungerande grön infrastruktur i skog i norra Sverige”, skriver forskare i en rapport till Naturvårdsverket.

Det handlar om EU:s största sammanhängande kontinuitetsskogar. Det vill säga skogar som aldrig har varit kalavverkade. En av dem stod vid sjön Alleluokta, ett par mil väster om Jokkmokk.

− Det har blivit blåsigt här, säger Frederic Forsmark.

Han kliver ut på det som numera är ett hygge. Vinden drar fritt fram över stubbar, kvarblivna torrträd och rishögar. Frederic Forsmark jobbar med skogsinventering på länsstyrelsen i Norrbotten. Vid sitt senaste besök i området förberedde han ett förslag till naturreservat.

− Jag har markerat det här på kartan som ”värdekärna urskogsartat”, det är vad Fastighetsverket har huggit.

Han konstaterar att markberedningsmaskinerna inte har varit här ännu.

− De kommer snart, och då suddas spåren ut ännu mer av skogen som var.

En del av skogen var gallrad före avverkningen i vintras, men den andra delen var helt opåverkad av skogsbruk, enligt Frederic Forsmark. Med udden på sin kniv räknar han årsringarna på en stubbe, men de sitter så tätt att det blir omöjligt att hålla isär dem efter 200.

I en brant ner mot sjön går det att få en aning om hur skogen såg ut före avverkningen. Här har en dunge fått stå kvar, förmodligen eftersom träden är klena och svåråtkomliga i den blockiga sluttningen.

De tunna tallarna står tätt, men har spretig päls av lav. Alla är omkring 160 år, bortsett från några åldringar som överlevde senaste branden här, 1855.

− Så här ser stora delar av de ryska urskogarna ut. De har börjat efter hårda bränder där enstaka träd klarar sig, och så kommer en ny tät skog upp runtomkring.

Småpengar i potten

När Frederic Forsmark och hans kollegor på länsstyrelsen satte ihop en presentation av områden på SFV:s mark som de ville göra naturreservat av ingick det här området. Att flytta skogarna från en del av staten till en annan borde inte vara så svårt, trodde de.

Informationen och bildvisningen togs emot med tystnad. Tills SFV meddelade att det inte kunde vänta längre med avverkningar i de här områdena. Motiveringen löd: ”det börjar få påtagliga konsekvenser för vår möjlighet att uppnå de mål som styrelse och regering satt upp för SFV:s skogsbruk både vad gäller skogsvård och ekonomi”.

Regeringen har inget krav på att SFV:s skogsbruk ska dra in någon viss summa per år. Däremot går överskottet in i myndighetens totala intäkter. År 2021 gick SFV:s skogsbruk 5 miljoner kronor plus, vilket motsvarade sex promille av det som hela myndigheten bidrog med till statskassan. SFV:s skogsbruk genererar ungefär lika stor vinst per år som det statliga bolaget Sveaskog tjänar på en dag.

Det är inga stora pengar och det går inte att återskapa de här skogarna, skriver Naturvårdsverkets expert Stefan Henriksson i ett särskilt yttrande till Skogsutredningen 2020: ”Med tanke på de små intäkterna, de negativa konsekvenserna för biologisk mångfald, renskötsel, naturturism och friluftsliv är min bedömning att det inte bör bedrivas skogsbruk på dessa marker. Sammantaget bedömer jag därmed att det enda rimliga är att Fastighetsverkets uppdrag att bedriva skogsbruk i nordvästra Sverige omedelbart måste upphöra.”

Skogsutredningen tog ett kliv i den riktningen. All fjällnära skog, och skog i nära anslutning till den med höga naturvärden, ska skyddas på statens mark.

Länsstyrelserna har pekat ut omkring 91 000 hektar sådan skog på Fastighetsverkets marker, men de hann inte inventera allt inför Skogsutredningen.

Oklara snitslar

I augusti 2022 gjorde föreningen Skydda skogen en inventering av skogar som myndigheten anmält att de planerar att avverka kring Jokkmokk.

− Det är ju jättebra att många skogar får skydd genom Skogsutredningen, men det verkar göra att det blir ännu hårdare tryck på resten, säger Lisa Behrenfeldt från Skydda skogen.

En av de skogar som föreningen har besökt är delvis en sumpskog, perforerad av blöta, mossiga hål och nästan omöjlig att gå torrskodd genom. Där marken blir fastare är den i stället full med stora stenblock och tallarna står glest. Här och där sitter gul-röda snitselband fastknutna.

− Det ser ut som om snitslarna markerar en hänsynsyta, men på kartan syns det att de ringar in det som ska huggas, säger Lisa Behrenfeldt.

Den här skogens medelålder är 183 år. Sveaskog har lovat att inte avverka någon kontinuitetsskog i nordvästra Sverige som är över 140 år gammal, men SFV har ingen sådan gräns.

Av dess ”avverkningsbara” skogar är drygt 60 procent äldre än 140 år. Som avverkningsbar räknas då skog som är över 90 år och som SFV har klassat som produktionsskog – sådant som ska avverkas helt enkelt.

På en fallen tall visar Lisa Behrenfeldt något som liknar små grönvita fingrar med miniköttbullar i toppen. Det är dvärgbägarlav, en av 16 rödlistade arter som Skydda skogen hittat i det här beståndet.

SFV hade inte möjlighet att följa med ut i skogen. I stället svarar fastighetschef Erik Larsson och naturvårdsspecialist Irene Stjerna på länk från kontoret i Östersund. Om det snitslade området säger de att allt har gått rätt till. SFV ska ha avverkningsanmält, och uppmärksammat de höga naturvärdena redan innan Skydda skogen gjorde det, och beslutat att låta skogen stå kvar.

Men borde inte tjänstemannen som gick och hängde ut snitslar reagerat på höga naturvärden?

− Han reagerade, och det är därför utfallet blev att den nu är målklassad som NO, eller Naturvård orörd, säger Erik Larsson.

Den versionen är svår att få ihop med verkligheten. När Skydda skogen besökte området i augusti var det inte snitslat. Vid Sveriges Naturs besök i september hänger däremot snitslarna där.

Om SFV självt hade uppmärksammat naturvärdena innan Skydda skogen hörde av sig bör det inte ha funnits någon anledning att åka ut och avverkningssnitsla området. Sveriges Natur har försökt få svar på när den nya klassningen av området gjordes och varför området snitslades om det redan var skyddat, men SFV svarar inte på frågan.

Apropå det avverkade området vid Alleluokta, säger Irene Stjerna att ungefär hälften av området sparades. Det område som höggs var gallrat och bedömdes ha lägre naturvärden. Varför följer inte Statens fastighetsverk Sveaskogs exempel, med en högsta slutavverkningsålder på 140 år?

− Vi har redan avsatt så stor del så vi borde gott och väl täcka in det som bör skyddas. Jag tycker att det talar för sig själv, att 70 procent är avsatt. Men det som har höga naturvärden ska skyddas förstås.

”Moment 22”

En andel på 70 procent är betydligt högre än skogsbolagens skydd, men myndighetens övriga oskyddade marker har också mycket speciella värden. SFV äger 85 procent av Sveriges sammanhängande områden med kontinuitetsskog där naturvärdena är dokumenterat höga, och som varken är formellt eller frivilligt skyddade. Det är skogar som har en nyckelroll i Sveriges fortsatta bevarandearbete, säger Stefan Henriksson på Naturvårdsverket.

− Sveriges fjällnära skogar utgör ett av de fåtal intakta skogslandskapen som fortfarande finns kvar i världen. Genom sin storlek och att de är sammanhängande hyser de en unik ekosystemmångfald. Om de här värdena ska bevaras måste de förbli intakta.

I början av 2000-talet föreslog Naturvårdsverket i en förhandling med Fastighetsverket att de skulle upphöra med sitt skogsbruk. Att Naturvårdsverket istället skulle betala dem för att förvalta skogar, stigar och leder i fjällen.

− Det var de inte alls intresserade av, säger Bo Lundin, numera pensionerad från Naturvårdsverket.

En som fortfarande jobbar kvar på enheten för områdesskydd är Olle Höjer.

− Det gör förstås större skada än nytta om man går in och avverkar skogar som EU beslutat att vi ska spara, säger han.

Alla EU:s medlemsländer står bakom ett åtagande att skydda gammelskogar. Trots det avverkningsanmäls sådana skogar ganska ofta, och risken är ännu större att de gallras sönder, enligt Olle Höjer.

I Sverige behövs inget tillstånd för att gallra. Det finns inga formella hinder för Fastighetsverket eller andra markägare att gallra i fjällnära gammelskogar. När de sedan är gallrade är risken stor att delar av de biologiska värdena kan vara förstörda.

− Det är en av de största bristerna, att Sverige saknar ett system för att se om skyddsvärda skogar gallras sönder, trots att EU kräver det. Det är så vi förlorar många värdekärnor, säger Olle Höjer.

Skydda skogen såg flera exempel på gallringar i gammelskog under sommarens inventering i SFV:s skogar.

− Det är bisarrt att en statlig myndighet ägnar sig åt den här sortens ”omvända naturvårdsgallringar”, kommenterar Skydda skogens talesperson Elin Götmark.

På hygget vid Alleluokta ligger ett löst avkapat brandljud, ett gammalt spår efter flera bränder. Trädet var omkring 300 år och borde inte ha avverkats enligt skogscertifieringen FSC (Forest Stewardship Council) kriterier, som alla svenska skogsbolag antagit. Länsstyrelsen har tydliga direktiv att inte betala för att göra reservat av statlig mark, och det gör att SFV inte har några incitament att gå den till mötes, säger Frederic Forsmark på länsstyrelsen.

− Det är betydligt lättare att skydda mark som de privata skogsbolagen äger. Vi har hamnat i ett moment 22 med Fastighetsverket.

Ett annat område som länsstyrelsen vill göra till reservat medan SFV vill avverka ligger någon mil sydöst på sluttningen av berget Joungavárre. Här står skogen fortfarande kvar, men SFV har anmält den för samråd med samebyn inför avverkning.

− Min far hade gråtit över sådant lavtäcke, men det här är det bästa vi har här nu, säger Jannie Staffansson.

Hon pekar på ljusa kluttar av renlav i väggmossan på marken. Jannie Staffansson kommer från Dalarna och är ingift här i Tuorpon sameby.

− När min svärfar var liten fanns jättestora hänglavsområden. Nu är de skogarna nedhuggna och planterade med contortatall, och vi kämpar för att behålla de sista spillrorna.

Hon säger att när ett område har kommit upp till samråd finns inget sätt för samebyn att stoppa avverkningen.

− Vi kan säga nej, men det som händer då är bara att vårt nej förs in i ett protokoll och att avverkningen kan pausas tillfälligt.

Läs också: ”Fastighetsverket visar inte större hänsyn till rennäring”

På samebyns övriga område finns stora arealer med ungskog efter gamla hyggen. De blir ogenomträngliga hinder för renarna om bolagen inte röjer.

− Säger vi ja i samrådet kan vi kanske också få dem att röja, spara vissa små bitar av gammelskog eller använda mer skonsamma metoder som inte förstör marken. Men då blir man skogens bödel. Man brukar åka därifrån med ont i magen hur man än gör.

I nuläget har samebyn varken sagt ja eller nej, utan framfört att det handlar om viktig skog som fungerar som åretruntbetesmarker och flyttstråk för renarna.

− Renen är perfekt anpassad för det här landskapet och kan ta vara på en resurs som ingen annan kan. En tallrik med lav räcker till mat för en ren under en dag.

Hon vet att renbete inte räcker som argument, så hon hoppas att de rödlistade arterna som Skydda skogen har hittat ska rädda skogen på Joungavárre. På flera håll har ett samarbete mellan samer och naturskyddare vaknat till liv, vilket Sveriges Natur tidigare har skrivit om.

Ansvaret bollas mellan regering och myndigheter

Erik Larsson på SFV säger att han är förvånad över att det här området kommer upp, eftersom det är på ett tidigt planeringsstadium. Det är ”en fråga mellan samebyn och Fastighetsverket”.

− Här är det viktigt att man pratar med varandra och inte kör sitt race vid sidan om, då springer man bara rätt in i väggen.

Om länsstyrelsen hade känt till det här området tidigare kunde det ha fått skydd, eftersom det sitter ihop med fjällnära skogar som SFV ska överlåta till Naturvårdsverket, enligt Skogsutredningen. Nu är det för sent att lägga till fler områden.

När Sveriges Natur frågar regeringen varför en myndighet ska bruka skogar nära fjällen med höga värden för både biologisk mångfald och rennäring svarar finansmarknadsminister Niklas Wykman, genom sin pressekreterare: ”När det gäller frågor om förvaltningen och brukandet av skog, vänd dig direkt till Statens fastighetsverk.”

SFV:s representanter tycker å sin sida att det är en politisk fråga.

− Skogsnäringen är viktig för att hela Sverige ska leva, och vi är en liten del av det. Vi ska ha ett långsiktigt hållbart skogsbruk, det står i vårt regleringsbrev, säger Irene Stjerna.

I regleringsbrevet från regeringen för 2022 fick man i uppdrag att ”analysera hur myndigheten i ökad utsträckning kan verka som föregångare inom hållbart skogsbruk”. Detta ska redovisas senast den 31 mars 2023.