Hemlängtan under ytan

Tusentandade gäddor och tummetottiga småspiggar kämpar sig mot strömmen i smala bäckar. Många från havet och några från sjöar för att ge sina yngel en tryggare uppväxtmiljö än de fria vattenmassorna. Till slut är de framme vid barnkammaren: en lugn, grund våtmark som vårsolen har hunnit värma. Ju varmare vatten desto snabbare växer ynglen och storleken är viktig i fiskarnas värld − några centimeter kan vara skillnaden mellan att äta eller ätas.

Mest kända för att hitta hem och kämpa sig uppför forsar är lax och öring som leker på hösten. Men största delen av fiskarna längs Sveriges ostkust leker på våren och det är ett skådespel som du kan uppleva i alla bäckar utan vandringshinder. På artportalen.se kan man se ifall någon har rapporterat till exempel lekande id, gädda eller flodnejonöga i trakten. Åker man dit samma datum är chanserna goda, fiskarna är ofta punktliga.

Nästan det enda som kan stoppa fiskarnas vårkänslor är om bäcken blockeras av en damm eller en dålig vägtrumma. Småspiggar kan stoppas av hinder på några centimeter medan gäddor kan hoppa en halvmeter och envist tar sig vidare tills hindren blir hopplöst stora. Många fiskar stångar sig bokstavligt talat blodiga för att ta sig uppför ett dämme. Ibland försöker de leka nedanför dämmet men det lyckas sällan.

Den goda nyheten är att vandringshinder ofta går att bygga om eller ta bort. Men om bäcken har varit blockerad så länge att fiskarna som levde här dött ut, då känner väl ingen igen bäckens lukt? Som tur är simmar fiskar vilse ibland och med tiden kan nya yngel få barndomsminnen härifrån.

Glupsk drottning

En gädda har omkring 3 000 tänder och äter det mesta som går in i gapet, inklusive syskon som vuxit långsammare. Centi-

meterlånga gäddyngel har många fiender medan en gammal hona kan bli över en meter och inte fruktar någon annan fisk.

Nästan hälften av gäddorna i Östersjön är födda i sötvatten och be-

blandar sig inte med dem som leker i havet. Det senaste århundradet har sötvattensgäddorna försvunnit från bäck efter bäck, genom vandringshinder och utdikade våtmarker, men under 2000-talet har de fått hjälp. Bland annat Sportfiskarna återskapar så kallade gäddfabriker, grunda våtmarker där ynglen kan växa till sig. Nu ser det mörkare ut för havsgäddorna som leker i Östersjöns vikar.

Bjässar i rännilar

Om du ser hundratals stora fiskar trängas i något som liknar ett dike så är det förmodligen id. Den liknar en halvmeterlång mört och ser ut att vara överdimensionerad för de rännilar där den leker. Iden får ofta problem med att de smala bäckarnas mynningar i Östersjön växer igen med vass.

Fem år på botten

Flodnejonögon slingrar sig som ormar på botten av grunda bäckar på väg mot sina lekvatten. Med en stark lampa kan du följa den krälande karavanen om natten i april eller maj. En nejonögebäck får aldrig torka ut. Då dör de unga nejonögonen ut, de ligger nergrävda i bottensedimentet de första fem åren innan de är redo att ge sig ut i havet.

Dansande barnvakt

Även småspiggar, långa som ett pekfinger, gör vårvandringar upp i bäckarna från kusten. När småspigghannen har kämpat sig upp till ett lugnvatten börjar han bygga ett bo av växtdelar, dit han lockar honorna med en ryckig dans. Han vaktar sedan äggen troget.

Kyliga forsrännare

Harren är en av få laxfiskar som leker på våren. Harr som lever i stilla vatten vandrar upp till forsar när det är dags att para sig för att ynglen ska få en syrerik start på livet. Harren trivs i kalla vatten och finns i norra Sverige och i Vättern. En del av Vätterns harrar går upp för att leka i bäckarna kring sjön i april-maj.

Mer om fiskar:

Finns bland annat i gratisappen Fisknyckeln.