Magiska och smarta slemsvampar
Som spöken förflyttar de sig ut och in i murkna träd, och kryper långsamt fram genom skogen. Slemsvampar liknar ingenting annat. Inga andra amöbor kan hjälpa till att planera tåglinjer.
Sakta sakta glider slemsvamparna framåt för att hitta mat. De är på jakt efter exempelvis bakterier, murken ved eller svampsporer som de omsluter och slukar med hela kroppen. När en slemsvamp behöver förflytta sig förvandlas den till ett grenigt, slemmigt nätverk som kallas plasmodium. Normal glidhastighet är 1-2 centimeter om dagen. När slemsvampen har ätit färdigt och det är dags att föröka sig ombildas den till fruktkroppar. Det är fruktkropparna som du ser på de flesta av bilderna, eftersom de är lättast att artbestämma.
Om du sticker ner fingret i ett plasmodium så känns det som vispgrädde, helt utan struktur. Det är en encellig amöba med en massa cellkärnor utan riktiga väggar mellan sig. Ändå lyckas denna slemmiga klump göra bra vägval och sprida ut sig optimalt för att suga i sig de matbitar som finns. Slemsvamparnas talang för vägval har blivit internationellt berömd, och forskare i flera länder har använt slemsvampar för att hitta de bästa sätten att knyta samman städer. När japanska forskare lade ut havregryn utspridda som städerna kring Tokyo formade slemsvampen en nästan exakt kopia av det befintliga tågnätet, fast med vissa små förbättringar. Japanska forskare har också dokumenterat att slemsvampar kan tveka vid ett vägskäl och lära sig av sina erfarenheter.
I Sverige finns över 400 kända arter av slemsvampar, men de flesta är mycket små.
Trollens smör
Trollsmör är den slempsvamp man oftast ser. Fruktkroppen är en enda vit eller gul dyna som oftast är 1–5 cm i diameter. Den kan dock bli upp till en halvmeter om trollsmöret hittar ett riktigt bra matställe, som en sågspånshög.
Förr trodde folk att de gula slemklickarna var trollens smör. I gamla kinesiska skrifter kan man läsa att slemsvamparna var spillning av spöken. Över hela världen har slemsvamparna betraktats som övernaturliga, och det har nog att göra med hur de dyker upp snabbt från ingenstans. Plötsligt bara ligger slemklicken på en stubbe som var helt tom igår. Det beror på att slemsvampen kan växa till inuti stubben, tills den bestämmer sig för att krypa ut i ljuset och leta mat. Ett tu tre finns den där, som om en trollkäring hade skvimpat med sin smörbytta.
Liten smörklick
Mosstrollsmör skiljer sig från trollsmör genom att den är mindre (upp till 5 centimeter) och har tydlig orange färg. Mosstrollsmöret är en sen art som dyker upp i slutet av augusti. Den trivs på mossa men kan finnas lite varstans på mark och bark.
Glansgryns-år
Bland riktiga svampar kan man tala om ett ”karl johan-år”, och så är det också med vissa slemsvampar. Ibland är det ”glansgryns-år” när glansgrynets klargula plasmodium poppar fram på ved och mossa. Färgen kan likna trollsmör men glansgryn bildar ingen stor dyna, utan är mer tunn och bubblig. Fruktkropparna kan hänga i klasar från mossgrenar som små bruna äggformade gryn.
Vargens mjölk
Vargmjölkens fruktkroppar liknar små röksvampar på murken ved. Ibland är de lysande rosa, och ibland mer rödbruna eller brungråa. Både på latin, finska, tyska och engelska säger namnet att detta skulle vara vargens mjölk, men riktigt varför slemsvampen har fått detta namn är det ingen som vet.
Spöklik entré
Som en silverfärgad dyna sitter sotägget på stubbar och stammar. Den utvecklas inne i trädet men kryper ut på ytan genom insektsgångar, sprickor eller porös ved. Från att trädstammen är helt tom kan en decimeterstor dyna komma ut på mindre än ett dygn.
Tidiga hallon
Hos bikakesvampen sitter fruktkropparna tätt ihop så att den liknar stora hallon som sticker ut från stubbar och fallna träd. När slemsvampen mognar försvinner den röda hallonfärgen och de små bollarna blir mer lila eller bruna. Detta är en av de tidigaste arterna som kan dyka upp redan i maj
