Näbbmössen lever hårt och dör unga

Näbbmöss är egentligen inga möss. En forskare vid Lunds universitet som studerade deras arvsmassa konstaterade att de var närmare släkt med katter än med råttor och möss. Närmast är mullvad, en annan insektsätare med sammetslen päls, men denna sävliga släkting har ett helt annat tempo.

Näbbmössen verkar leva sitt liv snabbare och intensivare än något annat däggdjur. Deras hjärtan kan slå över tusen slag i minuten, det vill säga tio gånger snabbare än människans.

De rör sig också blixtrande snabbt. Man hinner sällan mer än skymta dem i ögonvrån.

Näbbmöss svälter ihjäl på två timmar

Om du råkar hitta en levande näbbmus som har trillat ner i en hink eller något annat kan du testa att mata den med till exempel gråsuggor, jordlöpare eller maskar. Näbbmusen kommer snabbt att nosa upp sina byten och energiskt tugga i sig dem.

Näbbmössen måste leva hetsigt för att hela tiden hitta mat. Den som inte får i sig något på ett par timmar kommer att svälta ihjäl.

De minsta behöver äta mer än sin egen vikt varje dygn. En vanlig näbbmus som hamnar i en hink tillsammans med en betydligt större sork kommer snart att ha dödat sorken och ätit upp den.

Näbbmuslivet är intensivt men kort. De som har turen att överleva en vinter klarar sig inte fram till nästa.

När en näbbmus är omkring ett år gammal dör den av ålderdomssvaghet. Tänderna är nedslitna, pälsen är nött och svansen hårlös.

Vanlig näbbmus är ovanligt vanlig

Vanlig näbbmus är ett av våra vanligaste däggdjur och finns i hela Sverige utom på Gotland.

Den bygger bo av mossa, gräs och blad under en stubbe eller något liknande.

Det sägs att den vanliga näbbmusen ibland gör som en del arter som finns längre söderut i Europa: Den går med ungarna på ett led där varje unge håller fast den föregåendes svans i munnen. Lite som när förskolebarn går på utflykt och håller i ett långt rep.

Vattennäbbmusen – en giftig dykare

Vattennäbbmusen hör till jordens lilla exklusiva skara av giftiga däggdjur. Genom underkäkens stora framtänder injicerar den ett förlamande gift som gör att den kan fånga så stora byten som grodor.

Polska forskare visade förra året att även andra näbbmöss har gift i tänderna, även om det inte är lika starkt.

Vattennäbbmusen är en skicklig dykare och likt bävrarna bygger den sitt bo med en ingång under vattnet. Den finns över hela landet och är lätt att känna igen eftersom den är tydligt större än de andra näbbmössen och nästan svart på ovansidan.

Dvärgnäbbmusen – yvig spindeljägare

Dvärgnäbbmusen känns igen på sin långa yviga svans.

Medan den vanliga näbbmusen har daggmask som favoriträtt är denna mindre kusin mer en insekts- och spindeljägare.

En storvuxen dvärgnäbbmus kan vara svår att skilja från vanlig näbbmus, men bra skiljetecken är den vanligas ljusbruna parti på sidorna och dvärgnäbbmusens smala svansrot.

Mindre dvärgnäbbmus är ett av världens minsta däggdjur

Mindre dvärgnäbbmus väger inte mer än ett par gram och är ett av världens minsta däggdjur. Det finns bara sju kända fynd av arten i Sverige, från Västerbotten till Småland.

Så vi vet väldigt lite om denna minijägare, som är specialist på små insekter och spindlar.

Näbbmöss lämnar inte boet förrän de är fullvuxna, så hittar man en liten näbbmus är det inte en unge utan en liten art.

Lappnäbbmusen – näbbmössens isbjörn

Lappnäbbmusen finns i nordligaste Sverige och är rustad för kyla genom en svanstofs, längre vinterpäls och håriga vita fötter.

På Artportalen finns arten rapporterad åtta gånger sedan 1997.

Tajganäbbmusen – en doftande doldis

Tajganäbbmus känns igen på stora framfötter och en speciell lukt. Enligt en av de få personer som har träffat på den i Sverige påminner lukten om hallonbåtar.

Arten hittades senast år 2000 i Sverige och innan dess 1977, så egentligen vet nog ingen riktigt vad den har för sig, men Artdatabanken klassar den som livskraftig på rödlistan.