Nattfjärilarnas viktiga mörkerjobb

Sommaren är nattfjärilarnas tid. Visserligen kan frostmätare och andra hårdingar flyga ända in november men i juni-juli och en bit in på augusti är nätterna som mest fladdrande, av spinnare, svärmare, mätare och nattflyn.

Vi människor är inte så hemmastadda i nattens rike och många har betraktat nattfjärilarna som något lite perifert eller rentav skrämmande. Men flera färska forskningsstudier pekar på att nattfjärilarna är betydligt mer effektiva än dagfjärilarna på att pollinera blommor.

De kan till och med mäta sig med bin och humlor. Det har forskarna sett genom att täcka över växter antingen på natten eller på dagen och se hur väl de blir pollinerade.

Till exempel kan det bli färre björnbär i ett ljusförorenat område eftersom nattfjärilarna lätt fångas upp kring gatlampor och andra ljuskällor. Där blir de fast i stället för att göra sitt uråldriga nattarbete: att föröka sig och besöka blommor.

En teori om varför nattfjärilarna fångas av ljuset är att de använder månen för att navigera och blir lurade av ”fejkmånar” som lampor. En fördel med dragningen mot ljuset är att den som vill utforska nattfjärilar kan hitta dem kring lampor eller rentav sätta upp en egen fjärilslampa. Varma sommarnätter kan ett vitt lakan under stark belysning dra åt sig mängder av mörkrets fjäderlätta väsen.

Ligustersvärmare – som en kolibri

Med drygt en decimeter mellan vingspetsarna är ligustersvärmaren en av Sveriges största nattfjärilar. I skymningen kan den påminna om en kolibri när den hovrar i luften och suger nektar från vildkaprifol, syren eller liguster. Detta har gett gruppen svärmare sitt namn. Deras larver är inte håriga, som spinnarnas, men de har ett vasst horn i änden som ska avskräcka förföljare.

Ekorrspinnare – en förklädd korv

Ekorrspinnaren är en virtuos i konsten att kamouflera sig. Den vuxna fjärilen är nästan omöjlig att upptäcka när den vilar på en trädstam om dagen. Larven ser ut som en märklig lång myra och imiterar också en myras kroppsspråk.

På så sätt kan den kravla och äta blad på träd utan att framstå som en så ”hjälplös korv” som den faktiskt är. När larven blir större börjar den i stället likna en brun rest av blad eller knoppar. Blir den skrämd intar den ”skräckställning” med frambenen utsträckta som en bönsyrsa på väg att fånga ett byte.

Tigerspinnare – sensommarvandrare

Den prickiga tigerspinnaren är en vanlig gäst vid fjärilslampor. Även dess håriga larver brukar synas i augusti-september när de ger sig ut för att hitta en bra förpuppningsplats. Vid den tiden kommer många olika fjärilslarver krypande över vägar och gräsmattor i samma ärende.

Häggspinnarmal spinner ätnät

Vuxna fjärilar klarar sig på lite nektar eller ingenting alls medan larvernas fokus är att proppa sig fulla med mat. Larverna gör större avtryck på omgivningen – ett exempel är häggspinnmalen. Den vaknar när häggens blad slår ut och börjar spinna vita skyddsnät runt ett ”planerat ätområde”.

Det kan se spöklikt ut, men träden överlever även om de blir helt kalätna flera år i rad. När bladen på ett träd är uppätna förflyttar sig kolonin till nästa. I början av juni lugnar sig ätandet när larverna förpuppas.

Dagfjärilsmätaren – koll på dag och natt

Gränsen mellan dag- och nattfjäril kan vara ganska svårgreppad. Det är dagfjärilsmätaren ett bra exempel på. Den är klart grön, har formen av en dagfjäril och kan fladdra förbi både dag och natt.

Ändå räknas den inte till dagfjärilarna eftersom den inte har de typiska klubborna längst ut på antennerna. I stället tillhör den mätarna, en grupp nattfjärilar vars larver har så få ben att de tar sig fram genom att vika ihop kroppen som om de ständigt mätte bladet under sig.

Lindsvärmaren – perfekt design

Lindsvärmaren kunde ha varit en designprodukt som gjord för att dra allas blickar till sig, men den smälter in perfekt i kronorna på lind och alm där den oftast lägger sina ägg. Färgen kan variera mellan grått och grönt, men teckningen och formen gör att lindsvärmaren inte kan blandas ihop med någon annan.