Okända nattflygare

OM DU EN sommarkväll tittar upp mot skyn kanske du kan skymta fladdermöss svirra snabbt förbi på jakt efter insekter. De gör inte mycket väsen av sig. Om du hade kunnat höra ultraljud skulle du ha hört smattrande klickanden från deras sonar. Fladdermöss orienterar sig nämligen med hjälp av ljud. De skickar ut snabba ljudstötar och fångar upp ekot med öronen. Olika arter har olika ljud, vilket gör att man ofta kan artbestämma fladdermöss med hjälp av en ultraljudsdetektor som tar ned ljuden till det för oss hörbara området.

De ljud man trots allt kan höra från en del fladdermus­arter är deras sociala läten. Honorna lever i kolonier med sina ungar. Hanarna lever för sig. Parningen sker på hösten. Men befruktningen dröjer till våren, då det åter finns tillräckligt med insektsmat. Ungarna föds runt midsommar.

Det finns nitton fladdermusarter i landet. Nio av dem är rödlistade. Alla är fridlysta. De flesta finns i Sydsverige, allra längst i norr finns bara en art, nordfladdermus, men utbredningen för flera arter når åtminstone upp till södra Norrland.

Fladdermöss övervintrar i grottor, gamla jordkällare, på vindar, inuti väggar, i ihåliga träd eller andra frostfria ut-rymmen. Men en del av de sydliga arterna lämnar landet och flyttar söderut till kontinenten för övervintringen. Dagvilan sommartid sker på liknande platser som vinter­dvalan.

Eftersom det bara finns insekter på sommarhalvåret är fladdermössen tvungna att övervintra utan mat. På sensommaren samlar de på sig ett lager av brunt fett som de får lov att klara sig på under vinterdvalan. Kroppstemperaturen sänks kraftigt under vintern. Fladdermössen går på sparlåga och sover sig igenom hela den kalla årstiden. Dvalan gör att de kan leva länge. Snittåldern för ett fladdermusliv är cirka åtta år.

Flygförmågan har denna mycket gamla däggdjursgrupp fått genom att frambenen utvecklats till vingar. Det de flyger med är hud spänd mellan förlängda fingerben. De är skickliga och snabba flygare som lätt kan undvika hinder eller fånga små insekter i farten. Och de gör nytta. En fladdermus kan äta uppemot tusen myggor i timmen.

Här presenteras några av de vanligaste fladdermusarterna.

Vattenfladdermus

Vattenfladdermöss kan ofta ses jaga över vattenytor i skymningen. Det är en mellanstor fladdermusart som är vanligast i södra Sverige men mer sällsynt finns upp till mellersta Norrland. Arten trivs bäst nära vattendrag och sjöar samt längs kusten. Den övervintrar oftast i grottor, jordkällare och liknande.

Nordfladdermus

Nordfladdermusen är den vanligaste fladdermusarten i Sverige. Den finns i hela landet och i många olika miljöer. Jakten sker gärna i gryning och skymning, då de ofta går att få syn på. Arten håller gärna till i byggnader, sommar såväl som vinter.

Dvärgpipistrellen

Den här hålträdsinnevånaren är vanlig upp till Gästrikland. Den trivs i skogar, trädgårdar och parker och övervintrar gärna i hus-väggar eller ihåliga träd. Men de flyttar också delvis till kontintenten under vintern. Flykten är snabb med tvära kast.

Brunlångöra

Brunlångöra är en vanlig art upp till Ångermanland. Den känns igen på de stora, avlånga öronen. Långöronen samlas gärna i kolonier på kyrkvindar, under taket i hus och ladugårdar eller i hålträd. Insektsjakten sker nattetid i skogsgläntor eller parker. Flykten är långsam, ibland står de stilla och ryttlar i luften.

Taigafladdermusen

Den här skogsfladdermusen är relativt vanlig i stora delar av landet. Den jagar i gles skog, parker och liknande med en låg och fladdrande flykt. Den är en av de minsta fladdermusarterna. Taigafladdermöss övervintrar gärna inuti väggar eller i hålträd, men även i grottor och jordkällare.