På kurs mot hållbart skogsbruk

− Ni har precis gått igenom ett av mina kalhyggen där jag har planterat gran. Tvärtemot allt jag har lärt mig nu, säger Jan Bertilsson.

Redan som tioåring hjälpte han sin pappa här i skogen på Torsö, norr om Mariestad. Vid 20 tog han över de 75 hektaren och när han var 50 började han att ställa om till hyggesfritt.

För fyra år sedan fick Jan Bertilsson hjälp av andra skogsintresserade i Mariestads Naturskyddsförening att ta fram en grön skogsbruksplan.

− Jag var så evigt trött på kalhyggen. Du får en skog som inte liknar en skog, och ingen kvalitet på virket. Svenska skogsägare har levererat olönsam massaved till pappersindustrierna alldeles för länge.

Variation ger biologisk mångfald

Lätt andfådda kommer kursdeltagarna upp på ett krön och Jan Bertilsson pekar ut över spretiga tallar, granar och lövträd intill vägen. Träden är ungefär i hans egen höjd, en bit över två meter.

− Det här är mitt första försök på ruthuggning och det tycker jag är rätt misslyckat.

Mycket har börjat blåsa ner och mycket är solskadat.

Rutan är stor som en fotbollsplan, en halv hektar. Tanken med detta ”minihygge” var att få upp tallar och lövträd, som behöver mycket sol, men numera rekommenderar Jan Bertilsson mindre kala ytor än denna, max 0,3 hektar.

Då mildras hyggets effekter, som vind, stekande sol och läckande koldioxid. Och det underjordiska svamplivet svälter inte ihjäl.

Det här är tredje träffen i kursen Hållbart skogsbruk, som ordnas av Studiefrämjandet och Naturskyddsföreningen i Mariestad. Deltagarna kommit från hela södra Sverige för att se hur omställningen till hyggesfritt kan se ut. Övriga träffar är digitala.

Vandringen fortsätter längs en nästan osynlig korridor. Här kan en ”plockhuggningsvänlig” skogsmaskin sträcka sin 14 meter långa arm in i skogen. På så sätt går det att plocka ut träden när de är som mest lönsamma, säger Jan Bertilsson.

− När maskinen drar ut trädet river det upp marken så att du dessutom får en naturlig markberedning. Då får nya frön chans att gro.

Vissa träd ska få stå kvar för att bli gamla och skapa variation. Något som det råder akut brist på just här, med likadana medelålders granar så långt ögat når.

− Detta är den tråkigaste biten av min skog, men nu måste vi få in lite skiftning i höjd och bredd. Variation som ger biologisk mångfald.

Jan Bertilsson skapade denna tråkiga skog med röjsågen för 40 år sedan. Även om han är trött på den vill han inte hugga ner allt och börja om från början.

− Då skulle vi tappa 70-80 år.

Både för ägare och allmänt intresserade

Några minuters promenad bort pågår ett annat experiment – randhuggning. Genom ungskogen går ett smalt stråk med nyligen avverkade stubbar.

Ungefär vartannat år ska en tio meter bred remsa av granåkern avverkas. Då kan den nya skogen komma upp successivt.

I kanten på ungskogshavet har Jan Bertilsson byggt ett vindskydd. Här värmer han närproducerad bönsoppa över elden till alla deltagare på kursen, som han nu hållit sju gånger sedan 2020.

Några av deltagarna är skogsägare. Andra är mer allmänt skogsintresserade.

Systrarna Johanna och Lotta Svensson berättar att de tog över sin fars skog utanför Växjö för två månader sedan. De vill lära sig att bruka skogen naturnära.

− I vinter ska jag gå motorsågskurs med pappa, 86 år gammal, säger Johanna Svensson.

Systern fyller i att det känns roligare med hyggesfritt. Är det dessutom mer ekonomiskt finns all anledning att prova, resonerar hon.

Jan Bertilsson berättar att hans första plockhuggning blev omkring tio procent mer lönsam jämfört med hans sista kalhuggning.

− Det varierar från skog till skog, men med plockhuggning får du kvalitetstimmer. Och en mer levande skog.