På safari i 
lägenheten

Många av våra små sambor varken bits, sticks, gnager i skafferiet eller sprider sjukdomar. Flera av dem håller tvärtom rent eller äter upp skadedjur. Ändå, om man googlar silverfisk eller fjärilsmygg föreslår sökmotorn genast hjälpsamt: ”bli av med”.

Krypens närvaro antyder förstås att det finns något för dem att äta, vilket kan ge känslan av ett smutsigt hem. Men som Naturhistoriska museets jourhavande biolog uttryckte saken: ”finns det inget organiskt material i badrummet så har man inget liv”. Här går kanske åsikterna isär, men en eller annan liten invånare är ingen anledning till panik. Den biologiska mångfalden inomhus kan rentav berika tillvaron om naturen känns för mörk och blöt att ge sig ut i.

Romantisk urvarelse

Silverfiskar hör till fjällborstsvansarna, en av de första djurgrupper som lämnade havet och gick upp på land för omkring 400 miljoner år sedan. Långt innan det fanns badrum och källare där de kunde pila omkring på golvet och äta mjäll och hår. Även de individuella silverfiskarna hör till insektsvärldens åldringar: de kan bli åtta år gamla och blir könsmogna först vid tre års ålder (på kyliga platser, annars går det fortare).

Silverfiskarnas kyska parningsdans börjar med att hannen trummar med palperna, som är en del av munnen. Honan stämmer in och de står ansikte mot ansikte med skakande antenner. Flera ritualer följer på varandra och sedan spinner hannen en silkestråd på marken. Honan följer trådarna som leder fram till hans sädespaket som hon själv plockar upp och lagrar i en särskild kammare.

Klumpiga luddiga myggor

Fjärilsmyggor är timida, mjukludna varelser som lever i fuktiga miljöer, gärna nära en dusch. Med sina stora håriga vingar blir de inte särskilt smidiga, utan ”hoppflyger” eller kryper omkring. Fjärilsmyggor lägger sina ägg i slammet som samlas i vattenlås. Där lever larverna av bland annat bakterier, alger och svamp. Reningsverken gillar fjärilsmygglarver eftersom de hjälper till att ta hand om organiska ämnen i slamfilter.

Omhändertagande mor

Tvestjärtar är effektiva rovdjur både inomhus och utomhus. Om nätterna jagar de bladlöss och det mesta annat som kommer i deras väg. På hösten bildar tvestjärten par som övervintrar i bohålor där honan sedan lägger sina ägg. När våren kommer stöter hon bort hannen ur boet och tar hand om äggen genom att putsa och vända på dem så att de hålls rena från mögel. Hon matar också de nykläckta ungarna under deras första utvecklingsstadier. Tvestjärtssyskonen håller ihop i familjegrupper under ganska lång tid, även efter att de kommit upp ur sin bohåla.

Bokhyllans väktare

Bokskorpionen har två klosaxar med gift i, dock inte märkbart för människor. Den håller gärna till i bokhyllan på jakt efter boklöss och stoppar deras knaprande på lim i bokryggar och papper.

Nattlig blindbock

Lockespindlar eller ”Pappa Långben” (namnet används både för lockespindlar och harkrankar) jagar på natten men ser inte särskilt bra. I stället ilar de fram och tillbaka och hittar sina byten genom att snubbla över dem.

Lockespindlar kan lätt själva bli ett byte och eftersom de har svårt att gömma sig har de utvecklat andra försvar. Förutom att skicka ut väldigt dålig lukt genom stinkkörtlar kan de också tappa ett av sina ben. Benet blir liggande och sprätter på marken medan spindeln rusar vidare.

Lömska små lejon

Guldögonsländorna ser milda och lite bortkomna ut när de kommer in på hösten för att övervintra, men deras larver är desto mer hårdföra. De suger ut saften ur bladlöss och lägger sedan de tömda skinnen på sin egen rygg som kamouflage. På två veckor kan de sätta i sig 500 bladlöss, vilket har gett dem namnet bladluslejon.