Plastskräp hotar havssköldpaddan
Plastskräp i haven hotar ett av det marina ekosystemets viktigaste djur – havssköldpaddan. Sveriges Natur har besökt den kenyanska kusten och följt arbetet med att rädda den undan utrotningshoten.
Watamu, Kenya. Pick-upen skakar och kränger när den tar sig fram mellan sanddynerna. Grenar från buskarna runtomkring slår i rutorna. En svettdroppe rinner nedför Fikiri Kipondas panna. Han pratar i mobilen och försöker få fram exakt vilken av fiskebyarna vi ska till. Så lägger han på och vänder sig till oss.
– De drog upp den i morse, den hade fastnat i ett nät.
En snabb gir och så kommer vi ut i en glänta där vi ser ett tiotal fiskare som väntar på oss. Vågorna rullar sakta in mot stranden. Det är stilla så här mitt på dagen när det är som varmast. Men männen i gläntan är uppjagade – de viftar med händerna och ropar ”kom med oss, den är här borta”.
Fikiri Kiponda tar med sig väskan från lastutrymmet och vi springer efter männen. Där, hundra meter längre bort mellan några enkla hus av torkad lera och basttak, ligger den. Havssköldpaddan. På rygg med skalet nedåt och fenor som viftar i luften. Den kämpar för att komma runt.
Fikiri lägger ut en presenning på sanden och tar hjälp av några av fiskarna att lyfta över den tunga sköldpaddan på rätt köl. Sen lägger han försiktigt en handduk över huvudet på den.
– Den blir lugnare på det sättet, säger han.
Så frågar han ut fiskarna om var och när de hittat sköldpaddan och antecknar i sitt block. Fiskarna får sitt arvode för att de larmat Turtle Watch, sköldpaddornas lokala livräddare. När han är klar lägger Fikiri sin hand på sköldpaddan och stryker den lätt över skalet.
– Vi tar med henne till kliniken och gör en undersökning. Jag tror faktiskt att det är en oäkta karettsköldpadda, de är extremt ovanliga och ska egentligen inte finnas i våra vatten. Märkligt, hon måste ha simmat väldigt långt, säger han.
Den oäkta karettsköldpaddan är en av världens största havssköldpaddor och en av de mest hotade arterna. De här sköldpaddorna håller huvudsakligen till längs den nordamerikanska kusten och i Mexikanska golfen. Fikiri har redan sett att det är en hona och gissar att hon är runt 40 år gammal.
Den stora sköldpaddshonan får ligga i en specialtillverkad ”sjukbädd” på pick-upens flak när vi kör tillbaka till Turtle Watchs egen klinik, eller rehabiliteringscentrum, för sköldpaddor. Hon undersöks, vägs och mäts – och får en tagg av metall på en av fenorna, så att hon kan spåras om hon skulle fångas in igen.
– Hela 93 kilo, hon är en av de största vi fått in. Men hon är tack och lov oskadd, hon har visserligen svalt en krok men den kommer ut den naturliga vägen. Vi kör iväg med henne till en av strandremsorna senare och släpper ut henne i havet igen, säger Fikiri.
Soppsköldpaddan är den vanligaste arten här i de varma vattnen längs Kenyas kust. Men också havslädersköldpaddan, den oäkta karettsköldpaddan och sydlig bastardsköldpadda simmar i havet utanför den sömniga lilla orten Watamu. Soppsköldpaddan och den oäkta karettsköldpaddan är två av de tre arter som är utrotningshotade. Det finns flera organisationer som arbetar för att bevara och skydda havssköldpaddorna och honornas ägg längs kusten. Watamu Turtle Watch är en av dem.
Under en vecka får vi vara med om fyra utryckningar – det är som det brukar. Mellan fem och tio havssköldpaddor kräver räddningsinsatser varje vecka. Det vanligaste är att sköldpaddorna som räddas antingen har fastnat i fiskares nät eller krokar – eller flutit upp till ytan när de ätit så mycket plast att de inte kan använda fenorna för att dyka eller simma längre.
Det finns många hot mot havssköldpaddorna och alla sju arter är hotade. De senaste 30 åren uppskattas antalet havslädersköldpaddor i östra Stilla havet ha minskat med 90 procent. Ett av de största hoten mot havssköldpaddorna är den engångsplast som dumpas i haven. Varje år hamnar mellan fem och tretton miljoner ton plast i våra oceaner – mängderna ökar hela tiden. Plasten liknar maneter som är en vanlig föda för havssköldpaddorna och när sköldpaddorna äter plasten av misstag blockeras deras tarmar och ofta dör de en långsam och plågsam svältdöd. Enligt en världsomspännande studie som leds av forskare från Exeter University dödas minst ett tusen havssköldpaddor av plastskräpet i haven varje år. ”Den siffran är troligen en grov underskattning”, skriver forskarna i studien som kom 2017.
Det är också vanligt att havssköldpaddorna fastnar i övergivna fiskenät, så kallade spöknät, av nylon, polyetylen eller polypropylen. Det kan leda till att sköldpaddorna kvävs eller får fenorna avskurna när de försöker kämpa sig loss.
Havssköldpaddorna är viktiga djur i det marina ekosystemet. De håller bland annat korallreven och sjögräsbäddarna fria från mikroorganismer och svamp genom att beta av dem, något som i sin tur gynnar flera fiskarters tillväxt. När havssköldpaddorna lägger ägg i stranddynerna bidrar de till att växtligheten där får ny näring. Äggen utsöndrar gynnsamma små mängder kväve, fosfor och kalium.
– Och det är bara en del av deras viktiga roll i ekosystemet. Dör de ut får vi ett ännu sjukare hav, säger Ruth Karisa, volontär vid Turtle Watchs klinik.
Den gamle fiskaren Ali och hans son Mohammed lade ut långlinor under natten. På morgonen upptäckte de att två havssköldpaddor fastnat i krokarna. Nu står vi på Alis lilla innergård under en gassande sol. Han och sonen går in i ett av husen och bär ut de två sköldpaddorna. Den största kränger och slår med fenorna, men den lilla – som bara väger strax över tre kilo och har ett tydligt markerat grönt mönster på skalet – är helt stilla.
– Vissa blir som galna när de tvingats lämna havet, andra är mer apatiska, säger Fikiri Kiponda när han varsamt lägger tunna handdukar över sköldpaddornas huvuden.
Den största sköldpaddan har en krok djupt inbäddad i käken. Veterinären måste tillkallas, konstaterar Fikiri. Bägge sköldpaddorna får följa med till kliniken, där de får varsitt tygstycke indränkt i vatten över sig innan de vilar ut i sjukbäddarna.
De ”patienter” som kommer in till kliniken efter att ha ätit plast har en längre väg tillbaka till livet i havet. Bara tre av tio överlever. De som klarar sig har fått en kur med laxeringsmedel under flera veckor – till slut så kommer plastbitarna ut med avföringen.
Ruth Karisa visar upp påsar med sparade rester av vassa bitar med mikroplast.
– Det är förstås plågsamt och de tappar i vikt under tiden. En del av de sköldpaddor vi fått in har legat och flutit på ytan, då har de fått i sig mycket plast i tarmarna och det är tyvärr väldigt svårt för oss att rädda dem, säger hon.
