Rebellsvampar skålar in våren

I slutet av sommaren lever svamparna upp och tar vara på det som träden inte längre behöver, eller sådant som börjar säcka ihop och dö. Men som alltid finns det några som går emot strömmen.

Vissa svampar har hittat sin nisch i att göra tvärtom och bli ovanjordiska om våren. Nu är träden utsvultna efter vintervilan och behöver fylla på sina egna tomma lager – det finns
inget överflöd att bjuda några svampar på.

Mykorrhizasvamparna som lever ihopkopplade med trädrötter har ingen energi till förökning och fruktkroppar. De håller sig under jorden i form av långa trådiga nätverk som vi ytliga svampplockare inte märker.

Nästan alla i den lilla udda skaran av vårsvampar är i stället i renhållningsbranschen. De kan konsten att njuta av vårens fukt och kalasa på allt det halvmultna som ligger kvar efter en lång vinter.

Bombmurkla – bakelsebomber

Plötsligt är det som om någon hade lagt stora chokladbakelseri  mossan. Eller bomber?

Det är en upplevelse att känna på de sammetsludna kloten som är fyllda med en geléaktig massa. Lyft inte på dem, för detta är en av våra fem fridlysta
svampar: bombmurkla. Det är också en så kallad signalart (se Naturens ABC i Sverige Natur 5-2022) som visar att skogen aldrig har varit kalavverkad.

Bombmurklorna dyker upp just när snön har smält i fuktiga gamla granskogar. Vanligast är de kring Mälardalen, men de har hittats ända från Småland upp till Lule lappmark.

Stenmurkla – dödlig delikatess

Stenmurklan dyker upp som en liten brun hjärna längs stigar, rotvältor eller körspår. Den betraktades länge som en delikatess men innehåller ett gift som kan ge både akut förgiftning och långsiktiga cancerogena effekter.

Som färsk är stenmurklan en av Sveriges allra giftigaste svampar. Giftet försvinner delvis genom kokning eller torkning, men inte helt. Det är förbjudet att sälja både färsk och torkad stenmurkla. Den kan dock säljas om den förvälls i flera steg.

Toppmurkla – vindlande vän

Toppmurklorna är goda och ätliga. De innehåller inte stenmurklans gifter, men rekommenderas i måttliga mängder och ska tillagas ordentligt. Några lindriga förgiftningsfall är kända, men de kan bero på att svampen inte var genomstekt.

Toppmurklan skiljs från sin giftiga släkting genom att den inte ser ut lika mycket somen hjärna, utan har en hatt med vindlande åsar och små hålrum emellan.

Tulpanskål skålar in våren

I den gråbruna lövmattan i gamla al- och hassellundar lyser ibland ett klarrött vårtecken – tulpanskål. Denna svampvärldens minitulpan är bara några
centimeter hög.

Liksom bombmurklan är den en signalart, typisk för gamla fuktiga lövskogar som ofta är kalkhaltiga och där många andra exklusiva arter trivs.

Sippskålen ute i backarna står

För den som vill dyka djupare i vitsippshavet rekommenderas att spana efter sippskålar. De kommer upp som små designade vinglas i gläntor mellan
vitsipporna.

Sippskålen livnär sig på att suga ut socker ur vitsippornas och gulsippornas underjordiska jordstammar.

Grankotteskivling lever på kottar

En halvt begraven grankotte som murknat under snön är grankotteskivlingens levebröd. Följ svampens tunna fot och du hittar kotten den står på, och bit för bit suger i sig.

Nästan allt är någons favoritmat – släktingen tallkotteskivling lever av tallkottar.

Orange legeskål – sörplar älgkiss

Om du hittar fläckar av orangea små skålsvampar på marken har du antagligen avslöjat en av älgens sovplatser. Orange legeskål växer nästan alltid i
gamla älglegor.

Dess livselixir är kväve som det finns gott om i urin och spillning. Sådant finns visserligen året runt, men legeskålen syns framför allt om våren, när den sväller och lever upp av snösmältningens ljuva fukt. Spana efter en luddig hyfmatta med små orangea skålar i.

Här finns dessutom ofta lite större bruna skålar. De tillhör en art som hittat en ännu smalare nisch – mörk legeskål, som lever på den orangea.