Skogens sagosvampar: vaxskivlingarna

Om du ser små ”smurfsvampar”, vaxskivlingar, i olika färger, från citrongult till apelsingult, klarrött, grönt, vitt eller grålila, kan du vara nästan säker på att ängen eller hagen omkring dig har hållits öppen länge, och aldrig har gödslats.

Läs mer om svamp: Svamparnas hemliga liv

Hur vet man då om man har en vaxskivling framför sig? Färgerna är ofta glada, men mer pålitligt är att hela svampen har lite vaxartad konsistens och aningen fet yta. Skivorna under hatten sitter också ganska glest jämfört med andra svampar.

Vaxskivlingar ogillar gödsel

Vaxskivlingar är experter på att leva magert, men om marken gödslas konkurreras de snabbt ut av andra arter. Just det är vad som har hänt i stora delar av Sverige, när betesmarker och slåttermarker har förvandlats till åker, skogsplantering eller gräsmattor. Men! Den som inte gödslar sin gräsmatta kan ha turen att få tillbaka några av vaxskivlingarna.

Förr trodde man att vaxskivlingar på ängar livnärde sig som nedbrytare, men nya rön tyder på att de får energi genom underjordiska mykorrhizanätverk med gräs och örter. Liksom för andra svampar utspelar sig större delen av livet under jord, och arterna behagar inte dyka upp på ytan varje år, utan bara när vädret har varit helt rätt. Vaxskivlingsexperten Kill Persson har inventerat ett litet område i Halland under 25 års tid och hittar ändå fortfarande nya arter.

Läs också: Rebellsvampar skålar in våren
Läs också: Vedsvampar berättar om träden de lever på

Säregna lukter

Förutom att de alltså poppar upp från ingenstans förstärks vaxskivlingarnas sagoaura av att många har säregna lukter. Praktvaxskivling doftar tydligt av honung, medan lutvax-
skivling luktar klor, som otvättade badkläder i en simhall, och doftvaxskiving har en essens av bittermandel.

Doftvaxskivlingen hittas inte på ängsmarker utan hör till skogsvaxskivlingarna. Även de signalerar höga naturvärden, att marken är rik på kalk eller andra mineraler, och att den har varit skogbevuxen länge. De olika vaxskivlingarna berättar lite olika sagor, så man behöver lära sig att skilja på några arter för att verkligen förstå vad de har att säga oss.

Missa inte: Magiska och smarta slemsvampar

Blodvaxskivlingen platsar i serierna

Blodvaxskivlingen är ofta klarröd som en typisk svamp i en serietidning. Men som så ofta i svamparnas värld är färgen inte 100 procent tillförlitlig – blodvaxskivlingen kan också vara gul. I sådana, ganska ovanliga, fall känner man igen arten på att hatten är fint knottrig.

Kysstestet avslöjar papegojskivlingen

Papegojvaxskivlingen är nog den mest gränslösa i gänget när det gäller färger. Den kan vara gul, grön, orange, tegelröd, lila, och har ofta flera färger på samma gång. Men den avslöjar sig genom att nästan alltid ha något ”papegojgrönt” på hatt eller fot.

Hela svampen är omåttligt slemmig och kan vara svår att få grepp om när man försöker plocka den. I torrt väder blir den lite mindre slemmig, men då kan man göra ”kysstestet”, att pussa på hatten och se om den klibbar fast vid läpparna.

Toppvaxskivlingen är först på plats

Toppvaxskivling är den första vaxskivlingen som dyker upp i gräsmattan när den börjar bli utmagrad, om man tar bort gräsklippet och inte gödslar. Svampen är karakteristiskt toppig och svartnar snabbt om man plockar den.

Stjärnglans hos fager vaxskivling

Fager vaxskivling har milda gula och orangea färger. Som torr är hatten ofta ljusgul men i fuktigt väder blir den mer intensivt apelsinfärgad. Detta är en av de riktiga stjärnorna i gänget – hittar man fager vaxskivling kan man vara säker på att man är på en exklusiv mark där det kommer att dyka upp fler spännande svampar. Fager vaxskivling är bara hittad i södra halvan av Sverige.

Ängsvaxskivlingen är godast på ängen

Ängsvaxskivling är en god matsvamp som ibland lite förvirrande kallas ängskantarell. I äldre svampböcker rekommenderas flera av vaxskivlingarna som ätliga och goda, men några av dem är numera rödlistade och att äta dem brukar inte rekommenderas. Det gäller dock inte ängsvaxskivlingen, som fortfarande kan plockas utan alltför stora betänkligheter. Med tanke på att det mesta av svampens liv finns under jord är det svårt att utrota en art enbart genom plockning.