Skogsbruk på naturens villkor

Snön virvlar kring de stora hovarna och andedräkten ryker när ardennerhästen Sixten drar i väg med timmersläden mellan träden. Han är en stadig bit, väger nästan ett ton. Jämfört med stora skogsmaskiner är han ändå ett riktigt precisionsinstrument som tar sig fram i smala luckor mellan stammar och drar fram timmer utan att skada marken. Det enda ekipaget lämnar efter sig är spår efter hovar och medar i snön.

Skogen vi befinner oss i ligger strax utanför Stjärnsund i sydöstra Dalarna och omges av Sveaskogs marker på alla sidor. Annevi Sjöberg och Philipp Weiss med respektive hade inga tidigare erfarenheter av skogsbruk när de köpte skogen tillsammans för tre år sedan. Men de jobbar mycket med permakultur och har skrivit böcker om fleråriga grönsaker och skogsträdgårdar.

– Det vi vill är att skapa en inspirationsplats för att visa hur man kan bedriva skogsbruk på ett hållbart sätt. Runt om finns stora kalhyggen, säger Annevi Sjöberg.

Området har varit ängsmark som delvis planterats med gran och fått växa igen i ungefär 70 år. Totalt rör det sig om drygt tio hektar (en fotbollsplan motsvarar 0,7 hektar). En halv hektar vid vägen har varit åker. Där har nu frukt- och nötträd börjat planteras för att skapa en skogsträdgård.

Den största delen av skogen, sju hektar, ska brukas varsamt med plockhuggning till virke för ägarnas byggprojekt, men också till försäljning.

– Virket behöver vara av god kvalitet för att skogsbruket ska bära sina kostnader, säger Annevi Sjöberg.

Den del av skogen där vi befinner oss är cirka tre hektar och tänkt att skyddas genom ett så kallat naturvårdsavtal. Skogsstyrelsen skjuter till pengar för att gallra fram den lövrika skogen som gynnar biologisk mångfald. Det är här Sixten kommer in i bilden.

Släden svischar iväg och jag får pulsa efter i djup snö fram till en vändplan några hundra meter in i skogen. Sixtens ägare Mattias Johansson, från Horndal ett par mil söderut, lastar fällda granstammar med en timmersax.

Till vardags arbetar Mattias i skogsmaskin åt en entreprenör, men på fritiden kör han på traditionellt vis med häst. Oftast på marknader, bröllop och liknande, men att jobba i skogen är det som både han och Sixten gillar bäst.

– Gick det skulle jag bara hålla på med det här. Sixten är en bra arbetskompis, en riktig arbetshäst som älskar att jobba hårt ute. Att sitta i maskinen är psykiskt och fysiskt tröttande, här kan man njuta.

Intresset fick han redan som barn när han såg sin morfar och morbror arbeta med häst i skogen. Sixten är nio år och Mattias har haft honom sedan han var föl.

– Det är nu man börjar skörda frukterna.

Ekonomiskt kan häst inte konkurrera med en skördare. Men på känsliga och fuktiga marker, för plockhuggning eller vid fornlämningar är häst ett bra alternativ, enligt Mattias Johansson.

– Det behövs ingen väg. Man kan snirkla sig in och bara ta precis det man vill. Fem träd går ypperligt.

LÄS MER Ny forskning om skogens förändring

Här är det mer som ska bort, 150 kubikmeter, eller totalt 40 procent av volymen. All gran ska tas ut.

Det börjar bli ganska öppet, men Philipp Weiss berättar att skogen var så tät att man knappt kunde ta sig fram tidigare.

– Skogsexperter som varit här säger att det är ett naturligt lövskogsområde med ovanligt hög bonitet (bördighet). Granarna är planterade, men björkarna har kommit spontant. Det slarvades med gallringen, vilket är en fördel för oss.

Sixten drar elegant även i djup snö. Film: Mats Hellmark

Mikael Karlsson som jobbar med naturnära skogsbruk i Silvaskog har varit här och hållit kurs. En annan expert på naturnära skogsbruk som Annevi Sjöberg samarbetar med för att bygga upp en marknad för plockhugget timmer är Martin Jentzen. Han har gett ut boken Skogspraktikan (tillsammans med Erik Kullgren och Eva-Lotta Hultén) och förordar en modell där skogens egna processer är styrande, så kallat integrerat processkydd.

– Vi som människor kan ta ett steg tillbaka i vår påverkan. Grunden är att eftersträva de skogstyper som etablerar sig spontant på marken i stället för trädodlingar, säger han.

Att inte göra mer än nödvändigt och låta natur vara natur är ett sätt att släppa in mer ekologiska värden i produktionsskog. Avverkning sker allteftersom träden blir mogna för skörd och utifrån efterfrågan på marknaden.

Lübeckmodellen, som Martin Jentzen jobbar efter, är raka motsatsen till kalhyggesbruk med röjning och markberedning och syftar i stället till lokal anpassning. Den utvecklades när det tyska plantageskogsbrukets lönsamhet sjönk. Tyska miljöministeriet har utnämnt den till bästa skogsbruksmodell med överlägsna resultat när man väger samman ekonomi, biodiversitet och anpassning till klimatförändringar.

– En skog med dåligt utvecklad biologisk mångfald är ekologiskt mer instabil och drabbas lättare av stormskador och insektsangrepp. Både artmångfald och död ved kan ses som försäkringspremier, säger Martin Jentzen som hoppas på en förändring i det svenska skogsbrukstänket.

LÄS MER om hyggesfritt skogsbruk

Raka rader av samma trädslag behöver inte vara liktydigt med bra ekonomi. Och skogsägarna kanske inte alltid borde lyssna på skogsindustrins råd eftersom intressena egentligen inte är desamma.

– Industrin vill ju i första hand köpa massaråvara till så god förtjänst som möjligt.

Sixtens släde är färdiglastad, Mattias Johansson smackar och med ett ryck drar ekipaget i väg genom den djupa snön mot avlägget uppe vid vägen. Vid spåret passerar vi några tallar som ser märkliga ut. Långa strängar av kåda har runnit längs stammarna.

Philipp Weiss har barkat träden för att få dem att producera kåda som täcker de blottade ytorna, en sorts naturlig impregnering. Det kallas för fetved och ger ett virke som är beständigt och hållbart för exempelvis fönsterkarmar och syllar. Utan att använda gifter.

– Det kan bli ett sätt för oss att få bättre betalt för det virke vi tar ut. Enligt en arborist som varit här kan en enda förädlad stock vara värd 25 000 kronor om man hittar rätt köpare. Kan vi få fram virke med högre värde på det här och andra sätt så hoppas vi att skogsbruket ska gå runt ekonomiskt, utan att förstöra skogen och marken den växer på, säger Annevi Sjöberg.