Totalkoll på trollsländor

Den stora trollsländan sitter helt stilla på Linda Birkedals hand några sekunder. Pastellblå och ljusgröna fläckar glimmar metalliskt mot den sobert svarta bakkroppen.

– Blågrön mosaikslända, en hanne. Visst är den vacker? frågar hon just som vingarna prasslar till och lyfter den ut över vattnet.

Trollsländor är passionen, ända sedan en kurs på Fältbiologerna i tonåren. Men när hon 2009 gav sig i kast med att inventera Skånes trollsländor från grunden med hjälp av frivilliga amatörer fick hon fjärilar i magen.

– I början pendlade jag mellan otrolig entusiasm och att tycka att jag var galen. Det fanns kanske fem personer i hela Skåne som kunde något om trollsländor, säger Linda som då var ordförande i Lunds Naturskyddsförening (numera i länsförbundet).

Tillsammans med Linda Strand i Entomologiska sällskapet i Lund stod hon för idén och kunskaperna. Magnus Billqvist på Naturskyddsföreningens länskansli höll i ansökningar och administration.

– Jag hade aldrig tittat på trollsländor tidigare, men alltid varit jättefascinerad av fågelskådning. Nu var det som att jag fick helt andra glasögon för landskapet: hur hade jag kunnat missa de här fantastiska insekterna? säger Magnus.

Han och Linda Birkedal tar med oss till några av de inventerade miljöerna, men vädret är vrångt. Vid Fulltofta nära Hörby driver tunga moln och regn in över Östra Ringsjön. Här är fågeltätt, till och med vit stork. Men inga trollsländor.

– Nyckeln för att se dem är lä och sol. På så sätt är det ganska bekväm skådning. Du kan vara ute när det är som skönast och behöver inte gå upp i ottan, säger Magnus som i dag är ordförande i nyligen bildade Trollsländeföreningen, leder skådarresor och har skrivit både en fälthandbok och (tillsammans med Linda Birkedal) boken Skånes trollsländor – en atlasinventering.

Det femåriga projektet är ett praktexempel på ”citizen science”, det vill säga forskning som folkrörelse. Över hundra volontärer lärdes upp på kurser och sommarläger och inventerade rutor om 5 gånger 5 kilometer. Totalt blev det över 9000 ideella timmar, mer tid än någon myndighet har råd med.

LÄS om den mytomspunna tundratrollsländan

– Alla kunde vara nybörjare, ingen fråga var för enkel. Vi fick med folk i alla åldrar, kvinnor och män. Till och med skolklasser, säger Linda.

33 000 rapporter kom in till projektet och Artdatabankens rapporteringssystem Artportalen. Linda Strand och Linda Birkedal granskade och kvalitetssäkrade fynden.

idigare hade Artportalen bara fått in 3 200 rapporter om skånska trollsländor. Totalt. Så i dag har man en mycket bättre bild av läget och ett perfekt underlag för forskning, miljöövervakning och naturvårdsåtgärder.

Skåne visade sig hysa många fler arter än väntat, 55 av landets totalt 64.

– En väldigt rolig sak är att vi hittade en art som betraktades som utdöd i Sverige bara några år innan, dvärgflickslända. Vi hittade också två andra arter som vi trodde var borta från landskapet, säger Linda.

LÄS MER Vild trädgård blev insektsparadis

Trollsländor är en bra indikator på hur miljön mår och inventeringen visade på snabba förändringar, mest genom mänskliga aktiviteter. Minskade utsläpp och restaurerade våtmarker och vattendrag ger bättre vattenkvalitet som gynnar många arter.

Bland hoten finns uttorkning och igenväxning. Klimatförändringen förstärker effekterna men gynnar också arter som trivs i näringsrika och varma vatten. Till exempel den stora blå kejsartrollsländan – en av flera nyetablerade arter söderifrån.

Grunda kärr är en livsmiljö som försvinner. Brunifiering, att vattnen blir mörkare, är ett annat problem.

– Orsaken är omdebatterad, men min bild är att skogsbruket skulle behöva öka skyddszonerna runt vatten och minska dominansen av gran, säger Linda.

Mitt i Höör stannar vi vid en liten damm, Tjurasjö. Det är fortfarande mulet och inga sländor i luften, men Linda håvar upp en flicksländelarv som får krypa på hennes hand.

– Så liten, ändå ett sanslöst skickligt rovdjur i vattnet. Grundformen syns redan: långsmal kropp, stort huvud längst fram. Ögonen är redan stora, men kommer att bli ännu större. Den andas med gälblad under vattnet.

Vid Spången i Ljungbyhed lättar molnen. En bro korsar Rönne å och i ett stilla bakvatten växer mängder av vattenaloe.

Grön mosaikslända, en av de få fridlysta trollsländorna, behöver den här taggiga växten för sin äggläggning. Arten är sällsynt, men kanske, kanske…

Solen börjar värma och plötsligt ropar Magnus till:

– Där, en grön mosaikslända, riktigt knallgröna facettögon! Många tycker att den här arten är den allra vackraste.

Jag följer den färgsprakande lilla helikoptern i kikaren. Snart får den sällskap av fler, jag ser ett par som flyger tillsammans för att para sig.

De gröna håller sig ute över vattnet, men blågröna mosaiksländor svischar nära oss i strandkanten.

Det är en vanlig art, den man oftast får in i trädgården eller huset om fönstren är öppna. Linda fångar en hanne med håven och vi närstuderar bakkroppens blågröna mosaik medan hon håller den i vingarna.

– Så länge man är försiktig går det bra att hålla trollsländor utan att de tar skada. Till och med barn kan göra det. Vingarna är hårda och djuren kan inte stickas eller bita hål i huden, säger hon.

Magnus fångar en hona. Den är inte blågrön, trots namnet, utan mest brun och grön. Linda pekar ut äggläggaren som sticker ut som en liten extra bakkropp.

Precis i vattenbrynet hovrar en annan hona över en sten. Hon böjer bakkroppen under sig, in i ett mossigt parti och lägger sina ägg. En ny generation är på plats: hoppfullt inför nästa sommar för Magnus och Linda och alla projektets slände­spanare.

Men först väntar en lång vinter utan vingprassel. Båda berättar att de får trollsländeabstinens. Linda dämpar den genom att inventera sin favorit i växtriket, mossor, men Magnus kan sällan hålla sig från att leta efter vinterflicksländor – den enda art som övervintrar fullbildad, men gömd i vegetation och så välkamouflerad att den nästan är omöjlig att hitta.