Tussilago
Vårens första blommor
De första vårblommorna ger oss föraningar om värme och grönska, men de har egna skäl till sina tidiga vanor. Jordstammar och lökar lagrar energi som gör att de kan skjuta fart så fort snön smält undan.
De allra tidigaste vårblommorna gör oss glada. Men för blommorna själva är meningen med att vara först främst att få vara ensamma om pollinatörerna och kunna utnyttja vårljuset innan trädens skuggande blad slår ut. Energi lagrad i jordstammar och lökar sedan året innan ger det försprång våra käraste vårblommor behöver för att kunna vara så tidigt ute.
En glad vårsignal
Tussilagons små solar i dikesrenen är en glad vårsignal. Djupt nere i jorden döljs ett omfattande system av jordstammar. Blomknopparna ligger redo sedan hösten innan för att snabbt kunna slå ut så snart snön smält undan. De hästhovslika bladen kommer först efter blomningen. Arten sprids mest genom sönderdelning av jordstammarna. Den främsta pollineraren är annars vindsflugor som övervintrat inomhus och därför kan flyga ut tidigt på våren.
Vitsippan giftig
Vitsippor sprider sig till stor del med hjälp av en jordstam. De kan bilda hela mattor på marken i lövskogar och lundar. Blommorna är bara öppna på dagen. Efter blomningen bildas små nötter som ger upphov till fröplantor året efter. Arten är svagt giftig och betas inte gärna. Efter trädens lövsprickning blir det för lite ljus för vitsipporna, som vissnar ner. Men näringen lagras i jordstammarna till nästa vår.
Allt klart redan på hösten
Blåsippans vårstrategi är att förbereda det mesta redan på hösten innan. Blomknopparna står sedan redo att vecklas ut så fort det blir minsta värme i blåsippsbacken. De nya bladen kommer långt senare. När fröna mognat böjer sig blomstängeln mot marken. Myror lockas dit av ett oljerikt bihang på fröna och bär iväg dem till nya ställen. Blåsippor kan bli mycket gamla, jordstammen kan leva i hundratals år. Arten är fridlyst i hela landet mot uppgrävning och plockning annat än till husbehov. I Stockholms län och i vissa andra län är den helt fridlyst.
Gullvivan gillar tramp
Det latinska namnet, Primula veris, betyder ”vårens första”, men gullvivan är inte först, den blommar senare än blå- och vitsippa med flera. Gullvivan trivs i ängar och öppna betesmarker, gärna på kalkrik grund. Växten gynnas av tramp från boskap, som skapar nakna fläckar där fröna kan gro. I brist på kor kan människofötter duga som markberedare. Många naturbetesmarker växer igen, vilket gör att gullvivorna minskar. Gullvivor är helt fridlysta i Hallands, Skåne och Örebro län. I resten av landet får du plocka dem för husbehov, men inte att gräva upp dem med rötterna.
Vårens smörblomma
Svalörten tillhör smörblommornas familj och släkte, men skiljer ut sig genom hela blad och många kronblad. Den växer gärna fuktigt på mullrik jord. Små groddknoppar i bladvecken är ett viktigt sätt för växten att föröka sig, groddknopparna sprider sig med vattenflöden under vårens översvämningar. Fröförökning är inte lika vanlig. Den tidiga blomningen möjliggörs genom ett energilager i de knölformade birötterna.
Lockar myror
Vårlökens frön har också ett fettrikt bihang som lockar myror, men arten förökar sig även utan pollinering med smålökar. Vårlök kan bilda täta bestånd i lundar, lövskogar och parker, gärna på mullrik jord. Den är vanlig i stora delar av landet, förutom i Norrland. Det finns även flera andra mer sällsynta släktingar som ängsvårlök, dvärgvårlök och lundvårlök.
