”Aktivism är nödvändigt”

Sveriges klimatpolitik har på rekordtid gått ifrån dålig till katastrofal, och är fortfarande på väg nedåt. Globalt finns det ljuspunkter, men bortsett ifrån förhoppningar och långsiktiga målformuleringar, ser vi i reella siffror ingen tendens till tillräckligt snabb omställning.

I senaste numret av Sveriges Natur (2-2023) läser jag på opinionsplats att Naturskyddsföreningen ska vara ” ..en fortsatt stark röst..” för natur och klimat.

Min kanske något provocerande fråga är: Kan vi påverka den här samhällsmaskinens kurs tillräckligt snabbt genom att informera och kritisera den ännu ett år? Tänk om det inte räcker att vara en stark röst?

Läs också: Karin Lexén och Johanna Sandahl – Skarpt läge i EU-politiken

Jag kan tänka mig att Naturskyddsföreningens medlemmar generellt är betydligt mer engagerade i natur och klimatfrågor än Sveriges befolkning i stort. Och många är uppenbarligen riktiga eldsjälar.

Men om vi hårdrar det hela: Restaurerade ängar, vindkraftskooperativ och självhushållande gårdar är ändå en förhållandevis klen tröst, om de existerar inom en civilisation som de facto fortfarande driver utan styrfart mot 3-4 graders uppvärmning.

Vad jag menar är att, parallellt med mångfaldsfokus, krävs det nu nya, breda och mer obekväma grepp. Gator, torg, köpcenter, oljeraffinaderier, riksdag, välj efter eget sinne och kraft. Men frågan är vad du och jag är beredda till att göra för en beboelig framtid?

Jag hoppas därför på att Naturskyddsföreningen ska börja se nödvändigheten i och möjligheten till ett mer kollektivt handlande, aktion och aktivism. Att det oftare ställdes frågor som: ” Vad kan du och jag göra för att förändra?” och ”Vad har andra gjort?”.

Jag förstår givetvis att det låter som att jag sparkar på de som redan gör något här. Men desto bättre i så fall, då det ju är kortare väg för den medvetne till aktion, än för den omedvetne.

Johan Schöblom, poet och medlem